DISKONTKOMPANIET den yta, som skiljer troposfären från stratosfären (se Atmosfär). Diskontinuiteter i temp:s avtagande med höjden äro i atmosfären mycket vanliga och förekomma särsk. i de nivåer, där moln bildas. Vid d. av båda slagen påträffas ofta på högre nivåer, även om icke molntäcke finnes vid ytan, särsk. på undersidan ansamlingar av småpartiklar, som ant. äro kondensationskärnor el. inaktiva partiklar (se Dis och Kondensationskärnor). Dessa ansamlingar kallas dunstskikt, och de åstadkomma ofta, att d. bli synliga och alltså konstaterbara utan instrument, ja, de kunna rent av fotograferas. — D. ligga i allm. icke horisontalt utan bilda en vinkel med horisonten, som beror på jordens rotation. Den tätare luften ligger underst. Tätheten hos luften beror av dess temp., lufttryck och fuktighet. Vid samma temp. och fuktighet är den luft tätast och alltså tyngst, som ligger under störst lufttryck; vid samma lufttryck och fuktighet är den luft tätast, som är kallast. Ju fuktigare luften är, desto lättare är den, om lufttryck och temp. icke ändras. Den vinkel, som en d. bildar med horisonten, är en funktion av täthetsdifferensen, men den beror dessutom av de olika täta massornas rörelse i förhållande till varandra. Om vi betrakta förhållandena vid jordytan och här endast tänka på den tyngddifferens, som ligger i temp.-diffe-senserna, måste temp.-, resp, vindhastighets-differenserna ha följ, värden, om ytan skall höja sig 1 m. på en sträcka av 100 m. Hastighetsskillnad i m. pr sek............. 4 6 8 10 15 Temperaturskillnad .. 1°.5 2° 2°.s 3°.7 5° Om alltså temp.-skillnaden mellan de båda luftmassorna är 5°, måste skillnaden i hastighet vara 15 m. i sek. för att ytan skall höja sig 1 på 100. Sådana skillnader förekomma faktiskt. Äro temp. och vindhastighet kända i båda luftmassorna, kan alltid ytans stigning på en bestämd sträcka beräknas. H. K-r. Disko'ntkompaniet, Stockholm, grundat 1773, anses som Sveriges första affärsbank. Den bildades som ett privat företag i aktiebolagsform med rätt att för rörelsemedels erhållande även upptaga lån av enskilda personer. Denna bestämmelse blev av djupgående betydelse, i det den gav upphov till en inlå-ningsrörelse i modern bemärkelse (jfr D i s-kont). Två räkningsformer uppstodo; en avistaräkning, å vilken lämnades 3 % ränta, och en på 6 veckors uppsägning bunden räkning, å vilken ränta gottgjordes med 4 %. Det mottagningsbevis, som insättaren erhöll, hade karaktären av en revers och motsvarade sålunda våra dagars depositionsbevis. D:s 3 %-reverser kommo snart allmänt i bruk som betalningsmedel och fyllde därvid en viktig uppgift, då omloppet av sedlar icke på långt när motsvarade det rådande behovet. — D. erhöll även en kredit i Riksbanken till 3 % ränta, och de härå dragna »assignationerna» el. checkerna, vilka voro utställda på innehavaren, kommo likaledes att cirkulera som allmänt betalningsmedel. — Utlåningen bestod i diskontering av »säkre mäns på viss tid ställde invisningar, växlar och förskrivningar» mot en fast ränta av 6 %. Lånegränsen för varje kund maximerades till 5,600 rdr. — Efter en mycket framgångsrik verksamhet övertogs D. 1787 av det av staten för detta ändamål inrättade General-diskontkontoret (se d. o.). — Litt.: S. Brisman, »Sveriges affärsbanker. Grundläggnings-tiden» (1924). K. W-B. Disko'nto, det avdrag, som en köpare gör vid övertagandet av en fordran, som ej omedelbart är förfallen till betalning, t. ex. vid köp (diskontering) av växel ränteavdraget för den till förfallodagen återstående tiden. Denna ränta beräknas å växelns nominella värde. Officiellt d., den räntesats, som en centralbank (se d. o.) tillämpar vid köp av 3 mån:s växlar. N. L-é. Disko'ntobanken, A-b., Stockholm, började sin verksamhet 2/i 1928. Omslutning 31/i2 1930 5,i mill., därav egna fonder l,i mill. kr. Lth. Disko'ntopolitik, se Centralbank, sp. 1,116. Diskontö'r, den som köper (diskonterar) växlar. Diskorda'ns, diskordant el. olikformig överlagring, geol., förekommer, när ett lager överlagrar äldre, underliggande lager så, att det har en annan stup-ningsvinkel än detta och vanl. också en annan stryk-ningsriktning. D. betecknar ett avbrott i sediment- avsättningen, under vilket rörelser i jordskorpan ha ägt rum; stundom ha också de äldre lagren varit utsatta för denudation. Man kan skilja mellan d., där överlagringen och sådan där denudationen haft störst betydelse. Vid en d. kommer ofta den yngre lagerserien att gripa betydligt över den äldre lagerseriens område, och man talar då om övergripande lagring el. transgression och att de yngre lagren transgrediera över de äldre. — Motsats: konkordans (se d. o.). K. A. G. — 443 — — 444 — Diskordant överlagring.