DISKUSKASTNING Diskredite'ra, väcka misstroende mot, bringa i vanrykte, misskreditera. Diskrepa'ns (till lat. discrepa're, icke stämma överens), olikhet, brist på överensstämmelse. Diskre't (lat. discre'tus, till disce'rnere, åtskilja), grannlaga, taktfull, försynt, tystlåten, måttfull, dämpad; i fackspråk (matem., naturv. el. fil.): åtskild (motsats: sammanhängande, kontinuerlig). Diskretion [-Jo'n] (se Diskret), grann-lagenhet, försynthet, tystlåtenhet; måttfullhet; fil., åtskildhet. Diskretio'nsår, diskretionsålder, den av staten fastställda tidpunkt, då en person får rätt att byta konfession (ev. utträda ur kyrkan). Denna tidpunkt varierar i olika länder. I Sverige har man sedan 1860 rätt att vid fyllda 18 år övergå från statskyrkan till annat trossamfund. S. N. Diskretionä'r (se Diskretion), överlämnad åt någons gottfinnande el. godtycke; särsk. om åt domare och andra ämbetsmän lämnad befogenhet att inom gränserna för gällande lagar o. s. v. handla efter gottfin nande. Diskrimina'nt, matem., uttryck vanl. angivet i form av en determinant (se d. o.), med vars hjälp vissa förhållanden klassificeras allt efter uttryckets tecken el. eftersom detsamma försvinner el. ej. För en algebraisk ekvation bestämmes sålunda d. genom produkten av kvadraterna av samtliga rotdifferenser; att d., vilken lätt låter sig uttryckas i den givna ekvationens koefficienter, blir = 0, angiver då, att ekvationen har minst två lika rötter. Exempelvis har andragradsekvationen a2 + 2 bx + c = 0 till d. uttrycket 4 (b2 — ac); ekvationen har 2 reella, 2 lika el. 2 komplexa rötter, allteftersom d. är positiv, = 0 el. negativ (se vidare Ekvationslära, Form och Invariant). Z-n. Disksvampar, Discomyce'tes, är en till gruppen säcksporsvampar (se d. o.) hörande ordn., som skiljer sig från övriga därigenom, att dess små, oftast långsträckta säckfrukter (apothe'-cium) vid mognaden på översidan öppet bära ett av sporsäckar (asci) och parafyser bestående sporlager (hyme'nium). De allra flesta d. vegetera med sitt mycelium på levande och döda växtdelar, i sht på ruttnande trä, men även liksom jordsvampar på humusjord. Mest kända äro de även i vårt land förekommande släktena Morche'lla och Gyromi'tra (se Murklor). A. V-e. Disku'rs (lat. discu'rsus, eg. kringlöpande), samtal, samspråk, med bibegrepp av vidlyftighet. Diskursiv [di's- el. -i'v] (till lat. discu'rrere, genomlöpa, el. discu'rsus, genomlöpande), fil. I motsats till intuitionen (se d. o.), vilken åskådar och griper helheter och sammanhang i ett enda slag, kallas d. varje tankeverksamhet, som fortskrider från led till led, från omdöme till omdöme. Särskiljandet av d. och intuitiv uppfattning har gamla anor inom filosofien (Platon, Aristoteles); med dessa numera hävdvunna beteckningar möter distinktionen hos Thomas ab Aquino. Senare spelar den en betydande roll bl. a. i Spinozas filosofi samt i våra dagar hos bl. a. H. Bergson, W. Dilthey och H. Larsson. — Litt.: H. Larsson, »Poesiens logik» (4 uppl. 1922) och »Kunskapslivet» (3 uppl. 1920); H. Bergson, »Intuition och intelligens» (3 uppl. 1928). A. N. Diskus. 1) Bot., se Disk. 2) Sportv., kastredskap i allmän idrott (se Diskuskastning), bestående av en cirkelrund träskiva, omgiven av en metallring samt med ett runt mässingsbeslag på vardera sidan av skivans mitt. D:s’ minimimått i mm.: tjocklek vid mittpunkten 44, «m, vid metallringen 12,70, diam. 219,70 (junior-d. 180); vikten: minst 2 kg. (junior-d. minst 1,5 kg.). D. av metall med motsvarande form, mått och vikt får även användas. — Antikens d., som även kunde ha oval form, var av bly, sten el. brons. O. K-gh. Diskuskastning utföres från en 5 cm. bred kastring av bandjärn el. stål, med inre diam, av 2,50 m. (för junior-d. 2,135 m.). Inom denna Grekisk diskuskastare. T. h. läraren (pedagogen). cirkel svänger kastaren runt ett el. flera varv för att giva stor begynnelsehastighet åt diskusen (se d. o.), som sedan i nästan horisontellt läge med en kastvinkel av ung. 40° bör lämna handen. Världsrekordet i d. (bästa hand) är f. n. (1929) 48,20 m., damer 39,67 m., sv. rekordet 45,77 m. Se I d r o 11. — D. bedrevs redan av forntidens greker och ingick i deras fem — 445 — — 446 —