DISKUSSION kamp (pe'ntathlon). Diskuskastaren (diskobo'los) avbildades ofta av antikens bildhuggare; mest kända äro de av Naukydes och Myron (se pl. vid art. Bildhuggarkonst) utförda statyerna. O. K-gh. Diskussion [-fo'n] (lat. discu'ssio, eg. skak-ning), granskning, undersökning; debatt, överläggning; ordväxling. Diskuta'bel, omtvistlig, diskuterbar. Diskute'ra (lat. discu'tere, eg. skaka åtskils), pröva, undersöka (i sht matem.); dryfta, överlägga om, debattera. Diskvaiifice'ra (lat. dis- med upphävande betyd, och kvalificera), göra obehörig, förklara oberättigad. — D. i idrott, för längre el. kortare tid beröva en idrottsman rättighet att deltaga i tävlingar på gr. av vid el. utom tävling begången förseelse. Vid brott mot täv-lingsreglementet el. mot tävlingspropositioner-na kan han även tillfälligtvis diskvalificeras, d. v. s. uteslutas från pågående tävling. Enl. huvudsaki. samma grunder kunna tävlande ryttare (hästägare, tränare), segel- och motor-sportsmän m. fl. drabbas av diskvalifikation. O. K-gh. Dislokation [-Jo'n]. 1) Geol., en störning el. rubbning i bergarternas normala lagring, genom att stycken av jordskorpan förskjutit sig i förhållande till varandra. D. förorsakas av såväl förkastningar som veckningar. K. A. G. 2) Krigsv., truppförbandens fördelning på och förläggning till olika områden och orter. [E.O.B.] 3) Med., förskjutning av t. ex. ben från deras normala läge i förhållande till varandra vid ledvrickningar el. bendelar mot varandra vid benbrott. Även organ kunna undergå d., så t. ex. njurarna vid »lös njure», »vandrings-njure», levern vid »sänkt lever», livmodern vid »livmoderframfall» o. s. v. T. H-n. Dislokatio'nsjordskalv, jordskalv (se d. o.), som står i förbindelse med en dislokation i jordskorpan. Dislokatio'nsmetamorfos [-å's], geol., se Bergartsmetamorfos. Dismal swamp [di'zmal spåmp], sumpträsk i Virginia och Nord-Carolina, U. S. A., se N o r d-G a r o 1 i n a. Dismas kallas enl. det apokryfiska Nikode-musevang. den botfärdige rövaren på korset; den obotfärdige rövaren nämnes här Gesmas. Enl. en annan tradition kallas åter den botfärdige med detta senare namn och den obotfärdige Jesmas. Romersk-katolska kyrkan firar D. (enl. en 3:e tradition kallad Latro) ss. en personifikation av ångern. Festdag: 25/3. S. N. Dismembra'tor, tekn., en utföringsform av desintegratorn (se d. o.). Dispara't (lat. dispara'tus, till dispara're, åtskilja), olikartad, motsatt, stridig. — I logiken gälla begrepp ss. disparata, då de tillhöra fullkomligt skilda, varandra fjärrstå-ende släktbegrepp och äro oförenliga utan att vara varandras motsatser, t. ex. oskuld och arsenik, kvadrat och nationalekonomi. — I skönlitteraturen och komedien vinnas ofta komiska verkningar genom att sammanföra disparata begrepp. A. N. Dispa'sch, en i anledning av timad sjöskada i vissa fall verkställd utredning ang. skadans omfattning och fördelning. D. uppgöres av en särskild tjänsteman, kallad dispaschör, och avser ant. att beräkna och å vederbörande intressenter fördela skada, som uppkommit genom s. k. gemensamt haveri (se d. o.) — s. k. g e n e r a 1 d i s p a s c h —, el. ock att bestämma, huruvida och med vilket belopp försäkringsgivare av sjöförsäkring skall ersätta skada å försäkrat intresse (fartyg, frakt el. last) — s. k. partikulär d i s p a s c h. Instämmes ej klander mot d. inom viss tid till domstol, länder d. till efterrättelse ss. lagakraftägande dom. Dispaschörer finnas i Sverige i Stockholm, Göteborg och Malmö, och klander mot d. instämmes till rådhusrätten i stad, där dispaschören är förlagd. E. K. Di'spatch-money [-päc-mB'ni], se D e s-p a t c h-m o n e y. Dis pater (lat., den rike fadern), rom. myt., underjordens gud (grekernas Pluton, se denne), son till Saturnus och Ops, broder till Jupi-ter och Neptunus. Till D:s och hans maka Pro-serpinas ära firades vart 100 :e år den s. k. sekularfesten, »det gångna seklets begravning». Augustus ändrade dock sedermera denna fests karaktär. W. N. Dispe'ns [utt. även -pa'i)s], av myndighet (i regel överordnad sådan) för visst fall beviljat undantag från lagföreskrift el. stadgande. — I Sverige utövas rätten av K. m:t ant. i statsrådet el. Högsta domstolen. D. är här fritt medgiven i ekonomiska och rena förvaltningsfrågor, men från allmän lag endast i de fall, lagen uttryckligen anger. D. i statsrådet meddelas t. ex. i fråga om fordran å avlagda kunskapsprov för mogenhets- el. prästexamen el. om tillstånd att i akad. examen medtaga vissa nyare ämnen el. ang. rätt att införa vissa eljest importförbjudna djur el. varuslag el. att avvika från bestämmelser i fideikommissförfattningar el. testamenten. Av Högsta domstolen lämnas tillstånd att dit fullfölja talan i mål, vilka på gr. av tvisteföremålets låga värde m. m. eljest äro avskurna från fullföljd (s. k. dispensmål). E. K. Inom romersk-katolska kyrkan utövar påven den högsta d.-rätten, men även biskopar, — 447 — — 448 —