DISTANSCHECK sällan förekommande tonart med treklangen diss-fiss-aiss som centralklang. Förtecken: 6 (fiss, ciss, giss, diss, aiss, eiss). Parallelltonart är fiss dur. Diss moll är enharmoniskt (se d. o.) identiskt med ess moll. Se Tonart, Tonalitet, Tonika och Treklang. F. S-l. Dissociation [-fo'n]. 1) Kem., klyvning av en molekyl el. en molekylförening under sådana omständigheter, att den ursprungliga föreningen lätt återbildas. Processen är därför omvändbar el. reversibel. D.-graden anger, till hur stor del ett ämne har sönderfallit genom d. D. är enl. massverkningslagen (se d. o.) fixerad för varje temp. och ökas i allm. med denna. Man skiljer mellan termisk och elektrolytisk d. Vid termisk d. sönderdelas ett ämne genom upphettning i oelektriska atomer el. molekyler. Som ex. kan anföras d. av jodmolekyler i jodatomer, ammoniumklorid i klorväte och ammoniak samt kvävetetroxid i kvävedioxid. I många fall ändras gasens färg vid fortskridande d. ss. vid kvävetetroxid. Vid elektrolytisk d. bli de vid d. bildade komponenterna elektriskt laddade (se Elektrolytiska dissociation s t e o r i e n). Lj. 2) Psyk., psykiatr., ett sönderfallande av vissa sammanhang inom medvetenhetslivet, förhinder för el. upphävande av en viss före-ställningsförbindelse på gr. av starka känslor (affekter). Jfr Idéassociation, Hysteri och Personlighetskly vning. — Litt.: M. Prince, »The dissociation of a personality» (1906). A.N. Dissociatio'nskonsta'nt, a f f i n i t e t s k o n-s t a n t, kem. Om ett ämne genom dissociation sönderfaller i komponenter, är enl. massverkningslagen (se d. o.) förhållandet mellan produkterna av de bildade ämnenas koncentrationer och det ursprungliga ämnets koncentration konstant. Denna konstant benämnes d. och är olika för olika ämnen och beroende av temp. Ju större d. är, desto mer av ämnet kan dissocieras. D. spelar särsk. stor roll vid svaga syror och baser, ty man har häri mått på deras styrka el. vad man förut kallat deras avidi-tet. Genom bestämning av d. bestämmes syrans affinitet, affinitetsmätning (se Elektrolytiska dissociationsteorien). Lj. Dissociatio'nsteori'en, Elektrolytiska, kem., se Elektrolytiska dissociationsteorien. Dissogoni' kallas det slag av larval könsmognad, då larver av skilda kön uppträda, vilka befrukta varandra. D. förekommer bl. a. hos amfibier och kammaneter. Hos de senare bli larverna könsmogna, sedan de lämnat ägghyl-let, varefter könsorganen reduceras för att åter uppstå hos de fullvuxna djuren. Jfr N e o-t o n i och Pedogenes. O. C-n. Dissolu'bel, löslig, smältbar. Dissolving views [dizå'lvig vjöz] (eng.) kallas ett slags vanl. med projektionsapparat åstadkomna bilder, medelst vilka vissa effekter kunna uppnås, t. ex. det gradvisa försvinnandet av en bild el. övergåendet av en bild i en annan. D. framställdes fordom av magikerna med late'rna ma'gica (se d. o.); numera användas d. ofta inom filmtekniken. N. R-e. Dissonans [-såna'gs] (till lat. dissona're, tona isär), mus., rubbning av klangenheten i ett ackord genom en el. flera toner, företrädande andra klanger. Klangenhelen (se K o n s o-n a n s) företrädes av treklangen med dess beståndsdelar: naturlig prim, naturlig ters och naturlig kvint (se Ackord). De toner, som rubba denna enhet, kallas dissonanta el. dissonerande. De upphäva den förnimmelse av lugn, som treklangen framkallar, och förläna ackordet något av spänning och oro. Den musikaliska konsonansen och d. äro psykologiska begrepp, och det är ibland nödvändigt att uppfatta ett skenbart dur- el. mollackord som dissonant ackord, över huvud är eg. endast tonikan (se d. o.) absolut konso-nans. De två andra funktionerna (se d. o.), subdominanten och dominanten, som hänföras till tonikan, få ofta sin ställning inom tonarten skarpare karakteriserad genom vissa dissonanta tilläggstoner (sext, septima); även tillfogad nona (se d. o.) ger dissonant ackord. Ett annat slags dissonanta ackord uppstå genom kromatisk förändring av en treklangston: altererade ackord. Slutl. framkallas dissonanta ackord genom livligare rörelse i enstaka stämmor (figuration) el. genom fördröjningar inom tonrörelsen; vid de d., som härvid uppstå (genomgångstoner, antecipationer, växel-el. bytestoner, förhållningar, se d. o.), ersättes treklangstonen med en diatonisk grann-ton. F. S-l. Dissousgas [-so'gas], se Acetylenbelys-ning, sp. 104. DistaT (till lat. dista're, vara avlägsen), anat., beteckning för organ el. kroppsdelar, som ligga på jämförelsevis stort avstånd från kroppens huvudaxel. Motsats: p r o x i m a 1. H. W. Dista'ns [el. -a'r;s] (fra. distance), avstånd, vägsträcka; astr., se P a r a 11 a x. Dista'nscheck [-cäk], check, som har olika utställnings- och betalningsort. Tiden för regressrättens bevarande är för d. 10 dagar, om postgången mellan utställnings- och betalningsorten ej tar mer än 5 dagar i anspråk, i annat fall 5 dagar mer än den tid, nämnda postgång kräver. N. L-é. — 461 — — 462 —