DISTRIBUTÖR marknad i Uppsala, som förr stod i samband med disablot (se D i s) och tingsförhandlingar och under den hedniska tiden avhölls vid första fullmånen efter treltondagen, men som sedermera sattes till början av febr, (k y n-delsmässan; fsv. kyndilsping). Den varade fordom 8 dagar, men har numera förlorat det mesta av sin betydelse. Avskaffad 1895, fortlever den (officiellt) nu blott som häst-, kreaturs- och skinnmarknad. E. H. Distingera [-irjge'-] (lat. disti'nguere, skilja), åtskilja, urskilja, hålla i sär (i fackspråk); utmärka, i sht i part. perf. som adj.: distingerad, fin, förnäm, nobel, i sht om person som genom ett fint och karakteristiskt yttre (anletsdrag m. m.) sticker av mot mängden. Disti'nkt (lat. disti'nctus, se Distingera), bestämt markerad; fullt klar och tydlig (särsk. om uttal, kunskap, uppfattning, begrepp). Distinktion [-Jo'n] (lat. disti'nctio), åtskiljande; utmärkelse; skärpa, klarhet; bestämt och klart angivande av skillnader mellan begrepp, föreställningar o. d. Distinktio'nskorpral var till 1914 den högsta manskapsgraden vid alla arméns truppslag utom art.; nuvarande benämning furir. E. O. B. Distinktio'nsnummer el. ständigt signa 1 n u m m e r är en kombination av signalbokstäver, som användes för att vid signalering anropa el. beteckna visst fartyg. H. S-k. Distinktio'nstecken, benämning för gradbeteckningar, examens- och facktecken på man-skapsuniformer. Se Uniform. Distinkti'v (mlat. distincti'vus), särskiljande, kännetecknande. Di'stomum, ett släkte sugmaskar (se d. o.). Distorsion [-fo'n], 1) Med. D. el. 1 e d v r i c k-n i n g är en ledskada, som uppstår vid en abnorm el. för kraftig rörelse i en led, varvid delar av kapsel el. ledband brista. D. kan vara ofullständig, d. v. s. endast drabba enstaka skikt av kapseln, el. fullständig, då kapseln på något ställe är skadad genom alla lagren. De leder, som vanligast drabbas av d., äro hand-, fot-, knä- och fingerleder. D. framkallar momentan smärta och ömhet samt inskränkt rörlighet i leden; vid höggradig skada uppträder abnorm rörlighet, så att man t. ex. kan böja ett skadat knä i sidled. Leden och dess omgivning svullnar på gr. av blödning i vävnaderna omkring densamma och ofta även inuti leden. Är skadan av ringa omfattning, inträder täml. raskt fullständigt tillfrisknande. Om den är svårare, fordras långvarig behandling, och dock kan det bli betydande kvarstående rubbningar i ledens funktion, kronisk arthritis (se d. o.) m. m. P. M. S. 2) Optik, en vid projektion med linser upp trädande felteckning, bestående däri, alt av-bildningsskalan i bilden ökas el. minskas, när avståndet från opliska axeln ändras. Räta linjer avbildas därför böjda, särsk. om de äro belägna ulåt bildfältets sidor. D. kan upphävas genom riktig bländareplacering (se F o t o g r a-f i s k a o b j e k t iv). A. Sv. 3) Telefonv., talartikulationens förändring å en telefonledning. D. beror på att dämpningen å ledningen är olika för telefonströmmar av olika frekvenser. Telefonledningarna ha benägenhet att starkare undertrycka vågor med högre periodtal än sådana med lägre. Särsk. framträder della vid kabelledningar. Jfr Telefon. C. T. S. Distrahe'ra (lat. distra'here, eg. draga i sär), avleda el. splittra uppmärksamheten; förströ. Distrait [-trä'], se D i s l r ä. Distraktion [-fo'n] (lat. distra'ctio, se Distrahera), oförmåga att hålla tankarna el. uppmärksamheten samlade; tankspriddhet el. yttring av sådan. — Med., term betecknande att brottändarna vid benbrott ligga avlägsnade från varandra i benets längdriktning, så att ett mellanrum uppstått. D. kan uppkomma direkt i anslutning till olycksfallet el. under den senare behandlingen, om för kraftig permanent tänjning (sträckförband) äger rum å den skadade kroppsdelen. — Psyk., se Uppmärksamhet. T. S-g. Distribue'ra (lat. distribu'ere), fördela, sprida. Distribution, fördelning, spridning (särsk. av varor till deras avnämare o. d.). Distributionsformel [-fo'ns-], de ord, med vilka nattvardselementen utdelas (distribueras), för varje naltvardsgäst upprepade för att därmed betona, att sakramentets nådegåvor meddelas var och en enskilt. Den inom sv. kyrkan brukade d. var med få ändringar en övers, av den medeltida ända till 1894, då en kortare form infördes, medan den äldre fick kvarstå ss. ett numera sällan använt alternativ. S. N. Distributi'v [el. di's-], fördelande, särskiljande. — 1) Matem. I den allmänna aritmetiken utsäger den distributiva r ä k n e-lagen, alt ett tals produkt med en summa av två termer är lika med summan av dess produkter med de båda delarna, således symboliskt a(b + c) = ab + ac. Jfr Aritmetik och Tal. Z-n. 2) Språkv. Distributiva konjunktioner äro t. ex. dels—dels, än—än, av somliga räknade till de kopulativa el. de disjunk-tiva konjunktionerna. — Distributivt räkneord, betecknande »en, två o. s. v. i sänder el. på var», se R ä k n e o r d. E. H. Distribu'tor, den apparat, som vid multi-plextelegrafering ombesörjer ledningens mo — 465 — — 466 —