DJUNGEL Djungel el. j u n g e 1 (eng. jungle, från ett nyind. ord, ytterst av sanskr. jangala, vildmark), urspr. och särsk. i Indien: tropisk, för människor nästan ogenomtränglig snårskog. E.H. Djupafors. 1) Vattenfall i Ronnebyån, c:a 3 km. n. om Ronneby, 11,5 m. högt. Omedelbart ovanför fallet flyter ån fram i en smal Ur S. 1. F:r bildarkiv. Klyftan vid Djupafors. klyfta, som är 1,2—1,8 m. bred, 27 m. lång och 16,5 m. djup och som trol. är en av ån utero-derad diabasgång; diabas har näml, påträffats i klyftans fortsättning under brukets (se D. 2) kraftstation. I närheten av fallet ligger egendomen D j u p a d a 1. J. C. 2) Trämasse- och pappfabrik vid ovannämnda fall, Blekinge läns enda betydande trämasse-industri; äges av Djupafors fabriks a.-b., ett dotterbolag till Sydsvenska kraft-a.-b., sysselsätter c:a 150 arbetare. Aktiekapital 560,000 kr. J.C. Djupa rännan. 1) Ett djupt område, här och var med över 100 m:s vattendjup, sträckande sig från Skagerack utanför sv. kusten ned till farvattnet v. om Yttre Tistlarna. — 2) Ett relativt djupt område (26—30 m.) utanför Själlands kust, å sträckan Nakkehoved— Hornbæk. E. Hg. Djupbergart, bergart, som stelnat i själva jordskorpan på större djup och där erhållit sitt nuv. utseende. Djupborrning. Med d. avses vanl. borrning av hål till större djup, än som förekommer vid borrning av spränghål el. borrbrunnar. Djupborrhålens uppgift kan ant. vara att möjliggöra undersökning av bergarter, salter och malmer på större djup el. också att åstadkomma transportmöjligheter för å större djup befintliga nyttiga råämnen, men kan också vara en kombination av båda dessa uppgifter. Så är t. ex. fallet vid petroleumindustrien; med djupborrhål söker man i första hand efter olja, och om sådan anträffas, får densamma ant. genom självtryck el. genom pumpning genom borrhålet stiga upp i dagen. —De borr-ningsmetoder, som ifrågakomma vid d., kunna indelas i tvenne huvudgrupper, näml, dels stötande borrning, dels roterande borrning. Vid den förra åstadkommer man borrhålet genom att ett lämpligt format verktyg, vanl. en mejsel av ett el. annat slag, får stöta el. avge slag mot borrhålets botten, som därvid successivt krossas till mjöl el. slam. Vid roterande borrning får en mejsel av lämplig form el. också en rörformig borrkrona under tryck rotera mot borrhålets botten, varvid berget nötes bort. Vid vilken borrningsmetod som än användes, måste man dessutom ordna så, att borrslammet, som annars skulle verka hindrande, successivt bortskaffas. Detta sker i vissa fall med slam- el. sandpumpar mellan borrbytena. I andra fall bortspolar man slammet kontinuerligt under själva borrningen. Borrstången, som uppbär mejseln el. borrkronan, är ihålig. Genom densamma pressas spol-vattnet, som genom hål i borrstången omedelbart ovanför verktyget pressas ut i borrhålet och därifrån stiger uppåt, medförande sand och slam. Av dessa två borrningsmetoder är stötborrningen säkerligen den äldsta och lär sedan mer än 2,000 år ha använts i Kina. — Man skiljer huvudsaki. på två stötborrnings-metoder, näml, linborrning och stångborrning, vilka eg. endast skilja sig genom sättet för verktygets uppbärande. Vid linborrning är mejseln upphängd i en lina, som genom en lämplig mekanism, t. ex. en vevrörelse med tillhörande balans, hissar upp mejseln till en viss höjd och sedan hastigt släpper ned den, så att avsedd stötverkan ernås. För dess bekväma handhavande måste borrlinan vara förbunden med drivmekanismen på sådant sätt, att dels linan successivt släppes ut el. förlänges i den mån, som borrhålet fördjupas, dels vrid-ning af mejseln möjliggöres. Borrlinan utgjordes förr av grov manillakabel men ersättes numera alltmer med grov stålkabel. Vid linborrningen åstadkommes stöten huvudsaki. av mejselns levande kraft, medan vid stångborrningen, där linan ersatts av en stång, vanl. bestående av järn- el. stålrör, borrstångens hela massa gör sig gällande. Stångborrning är sålunda, när det gäller relativt hårda el. sega bergarter, lämpligare än linborrningen men erfordrar i gengäld mera drivkraft. Medan man vid linborrning kan arbeta med en enda lina motsvarande hela borrhålets djup, måste man vid stångborrning av lättförklarliga skäl uppdela borrstången i sektioner, som skruvas in — 491 — — 492 —