DJURGÄRDEN gräns, delvis stadsplanerat; omfattar två huvuddelar, en större, Norra D., och en mindre. Södra D. (landareal utanför den slutna stads-planegränsen resp. 12,7 och 2,5 kvkm.), genom Djurgårdsbrunnsviken och Djur-gårdskanalen skilda från varandra (se kartor vid Stockholm). D., som står under en särskild förvaltning, Kungl. Djurgårdsförvalt-ningen, tillhör i kyrkligt avseende Engelbrekts och Oscars stadsförsamlingar. Det är Södra D., som populärt vanl. kallas »D.». — D. i sin helhet är som landskapstyp närmast besläktad med Sörmlands- och Mälarnaturen: små kulliga höjdstråk, där kala urbergshällar ibland höja sig över omgivningen, omväxla med öppna slätter, och med sin blandning av barr- och lövskog, i vilken i sht ekarna på Södra D. äro ett karakteristiskt inslag, bilda partier av D. Stockholms förnämsta naturparker. Det ansenliga jätteekbeståndet omfattar f. n. 83 ex. med en omkrets vid brösthöjd av 5—7,25 m. I det ursprungliga el. varsamt tuktade naturlandskapet ligga inströdda områden av växlande storlek, tagna i anspråk för enskild bebyggelse och allmänna inst. av olika slag. På Norra D. märkas vid Lilla Värtan, s. om Husarviken arbetarsamhället Hjorthagen (med Stockholms stads gas-och elektricitetsverk), V ärta-ha m n e n, Frihamnen, Stockholms flyghamn och Oijehamnen vid Loudden, ö. om Brunnsviken ligger den s. k. Vetenskapsstaden, Stockholms naturvetenskapliga centrum (Riksmuseum, Bergianska trädgården, Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet med Experimentalfältet, Veterinärhögsk., Skogs-högsk., Vetenskapsakad. m. fl.). I ytterzoner av den av vacker barrskog bestående Lilljans-skogen el. nära denna ligga n. om Valhallavä-gen, som här huvudsaki. följer stadsplanegrän-sen, sjukvårds-, undervisnings- och idrottsinst. (Röda korsets sjukhem, Allmänna barnbörds-huset, Sofiahemmet, Tekniska högsk., Stadion, Tennisstadion m. fl.). Omkr. Ladugårdsgärde, slätten mellan Östermalm och Lilla Värtan, gruppera sig de bebyggda kasernområdena för olika reg. av Stockholms garnison. Huvudstadens växande behov av ny tomtmark har givit upphov till det s. k. »gärdesavtalet» av 1928, enl. vilket staten till Stockholms stad överlåtit vissa delar av Ladugårdsgärde för bebyggelse, varigenom övningsfältets nuv. areal kommer att förminskas och dess användning för militärt bruk att inskränkas. I »Gärdets» s. ö. hörn, omkr. f. d. Livreg:s dragoners kasern vid Djurgårdsbrunnsvikens n. strand låg 1930 års utställning. V. därom vidtager den med ståtliga privatbostäder bebyggda »diplomatstaden», numera indragen i stadsplanen. — 507 — Större ytor av Norra D:s ursprungliga natur påträffas i n. o., n. om den igenvuxna Uggle-viken och den uppgrundade Laduviken. Här ha anlagts Fiskartorpets skidbacke och Stora Skuggans skjutbana. Ett annat skjutfält är Kaknäs i s. o. på slätten mellan Frihamnen och Djurgårdsbrunnskanalen, n. om Djurgårdsbrunns värdshus. Södra D. (»D.»), vars fordom tydligare framträdande egenskap av ö de äldre namnen Valmundsö, senare Valdemarsön, bevara minnet av, står genom Djurgårdsbron i förbindelse med Östermalm. Inom Skansen (se d. o.) faller öns högsta punkter; detta höjdparti delar Södra D. i en större ö. och en mindre v. del. I den senare ligger utmed stranden en mer sammanhängande bebyggelse, Djurgårdsstaden (se d. o.). Mellan denna och Skansen öppnar sig Djurgårdsslätten, det nuv. centrum på denna »den stockholmska nöjeslystnadens och lättsinnets klassiska mark», besjungen och förevigad i Bellmans diktning. Här tävla restauranger, nöjes- och dansetablis-semang om folkgunsten (Hasselbacken, Cirkus, Gröna Lunds tivoli m. fl.). På Södra D. ha även de nationella kulturminnesmärkena och konsten funnit ett hemvist (Nordiska museet vid Lejonslätten, Liljevalchs konsthall, Thielska galleriet); Kungl. lustslottet Rosendal nära Djurgårdsbrunnsviken är numera museum. S. stranden utmed stora segelleden från Oakhill (Italiens ministerbostad) förbi Manilla döv-stuminst. till Blockhusudden med den gamla sjötullen upptages delvis av förnämliga privatbostäder, bl. a. prins Eugens palats på Valde-marsudde. Djurgårdsstaden är genom bro förbunden med Beckholmen (se d. o.). Om Galärvarvet se d. o. Sedan 1868, då Djurgårdsstaden inkorporerades med Stockholms stad, har D. allt närmare förknippats med huvudstadens moderna utveckling. Handelns och industrins expansion ha krävt tillgång till och ökat utrymme vid de yttre vattenvägarna, och vägen till Lilla Värtans hamnar går över Norra D., där också plats kan beredas för nya bostadskvarter åt den växande huvudstadsbefolkningen. Den 1910 tillsatta Djurgårdskommissionen har till uppgift att förvalta och försälja de staten tillhöriga områdena av D., som överlåtits för sådant ändamål (se ovan samt Stockholm). 1. M-g. Historia. Det område, som numera benämnes Södra D., hette i äldre tid Valmunds-ön, sedermera förvrängt till Valdemarsön. En del av denna och på nuv. Norra D. byn Husarne (jfr nuv. Husarviken) skänktes 1288 av Magnus Ladulås till Klara kloster, som vid medeltidens slut var i besittning av nära nog — 508 —