DJÄVULSBRON Djävulsbilden i Djävulsbibeln. kända handskrifter (nära 1 m. hög), torde härstamma från benediktinklostret Podlazic i Böh-men från början av 1200-talet, enl. en sägen utförd med djävulens bistånd av en till cellstraff dömd munk, kom efter växlande öden 1594 till Prag, där den 1648 blev svenskarnas by te, sedan dess tillhörig Kungl. bibi. Av de i D. ingående skrifterna har Kosmas’ krönika använts av M. Freher för 2:a uppl. av denna krönika (1607), Apg. och Joh. Upp. äro utg. av J. Belsheim (1879). — Litt.: B. Dudik, »For- schungen in Schweden für Mährens Geschichte» (med utdrag ur D., 1852). W. N. Djävulsbron, se Teufelsbrücke. Djävulsfikon, benämning på frukten av en i tropiska Amerika inhemsk, i Nordamerika och Gamla Världens tropiker förvildad art av släktet Argemo'ne (se d. o.), A. mexica' na. Frukten är en kapsel, påminnande om ett fikon och på ytan försedd med taggar. Fröna verka pur-gerande, bladen och blommorna narkotiskt och mjölksaften frätande. O. Gz. Djävulsrockor, fiskfam., se Vingrockor. Djävulsön, fra. Ile du diable, ö inom ögruppen lies du salut, Franska Guayana (se G u a y a n a). D-koppling, elektrotekn., se Triangelkoppling. dl., sv. förkortning för deciliter. D:Ile, förkortning för fra. demoiselle, fröken (se Mamsell). Dlugosz [dlo'gåf], Jan (latiniserat Johannes Longinus), polsk historieskrivare (1415 —80), kanik i Krakow 1436, sekreterare hos Z. Olesnicki 1433—55, brukades av denne och Kasimir IV i diplomatiska missioner och utsågs 1478 till ärkebiskop av Lemberg men erhöll ej påvlig bekräftelse. Hans huvudarbete, den klerikalt och polsknalionellt färgade »Historia polonica» (delvis utg. 1614 och 1615, fullst. 1711—12 och 1769; po. övers. 1867—70), behandlar Polens och dess grannländers historia från äldsta tider till 1480, vilar på rikt källmaterial och är, ehuru ganska okritiskt, partiskt och ensidigt, ett mästerverk för sin tid. D:s samlade skrifter ulgåvos 1863—87 (14 bd) av A. Przezdziecki. S. Bsn. dm., d m2 och d m3, förkortningar för resp, decimeter, kvadratdecimeter (även förk. kvdm.) och kubikdecimeter (även förk. kbdm.). D. M., sportv., förkortning för distriktsmästerskap. DmiTrij, D i m i t r i j (lat. Deme'trius), ryska furstar och tronkrävare. 1) D. Ivanovitj Donskoj (1350—89), furste av Moskva 1359, storfurste 1362, kämpade segerrikt med grannfurstarna och litauer-na, bildade ett ryskt förbund under moskovitisk ledning, slog tatarerna 1378 vid Vesja och 1380 på Kulikovo polje (»snäppfältet») vid övre Don, varav hedersnamnet Donskoj (den donske),men blev 1382 av dem besegrad, fick sin huvudstad förstörd och råkade åter i beroende av Gyllene horden. Inom Ryssland lyckades han dock i stort sett bevara sin maktställning och hävdade med hård hand sin »överhöghet» över Novgo-rod och Tver. S. Bsn. 2) D. Ivanovitj, yngste son till Ivan IV »den förskräcklige» (1583—91?), förvisades jämte sin moder Marja Nagaja efter faderns död till Uglitj och skall där på Boris Godunovs anstiftan (se denne) ha mördats. Rykten, att han undkommit, började dock snart sprida sig, och o. 1600 uppdök i Moskva en person, som utgav sig för D. Denne, som synes ha stått i hemlig förbindelse med polska sändebudet Lew Sapieha nödgades, efterlyst av regeringen, fly till Litauen, där han efter att (o. 1602) ha röjt »sin höga börd» vann tilltro och stöd inom vissa magnatkretsar. Sigismund III, som insåg hans politiska brukbarhet, kallade honom 1604 till Kraköw, tillät honom och hans vänner att värva trupper i Polen och ställde penningmedel till hans förfogande. Även den påvlige nuntien Rangoni och jesuitorden, vilka hoppades att genom den i april 1604 till katolicismen övergångne D. kunna omvända Ryssland, stödde honom. I okt. s. å. gick han med 4,000 kosacker, litauer och polacker över ryska gränsen, hälsad med jubel av den med Boris missnöjda och på den »rättmätige tsarens» ankomst väl förberedda befolkningen. Fästningar och städer öppnade sina portar, vojvoder och andra stormän förklarade sig för honom, utsända regeringstrupper gingo över till honom, Den förste »falske Dmitrij». — 531 — — 532 —