DOIT för Orientens historia så betydelsefulla mongoliska epoken; arbetet är än i dag vår huvudkälla för kännedomen om densamma. C. F. Doit [dåit], engelsk guld- och silvervikt = V24 mite = 20 periots å 24 blanks. 1 d. = Vibo troygrain = 0,135 mgr. N. L. R. Dok, en lång, till kvinnodräkten hörande, nedhängande slöja el. annan anordning av tyg, vilken bäres för att dölja håret, stundom även ansiktet el. t. o. m. hela gestalten ss. tecken på sorg el. undandragande från världen. Se Sorgdräkt och Nunnedräkt. I. Doketi'sm (till grek. dokei'n, synas, mena), en i gamla kyrkans kristologiska strider ss. kättersk avvisad uppfattning, att Jesus endast besatt en skenkropp, varmed hans reella mänsklighet förnekades. Gnosticismen (sed. o.), i sht vissa riktningar inom densamma, företrädde en sådan doketisk uppfattning. Doketiska tendenser kommo även till synes i de senare lärostriderna om förhållandet mellan det gudomliga och mänskliga hos Kristus. Även särskilda doket-sekter förekommo S. N. Dokic [dåkic], L a z a r, serbisk politiker (1843—93), prof, vid univ. i Belgrad, sedermera lärare för kronprins Alexander. Som sådan utövade han, även sedan Alexander blivit konung (1889), stort inflytande över denne och var den eg. drivande kraften i Alexanders statskupp av 13/4 1893, varigenom förmyndareregeringen avlägsnades och Alexander själv övertog regentskapet. D. blev konseljpresident och finansminister men avgick dec. s. å. C. k. Dokimasi', dokimastik, kemisk analys, proberkonst, särsk. inom bergshanteringen. Dokka, flod i Norge, se Randsfjorden. Doktor, förkortat d:r el. dr. (lat. doctor, lärare, till doce're, lära), person, som vid univ. Doktorspromotion på 1500-talet. Efter ett träsnitt av Hans Burgkmair. el. högsk. (vanl. efter avlagt disputations prov, se Disputation) förvärvat el. utnämnts till innehavare av den högsta lär- Doktorsdiplom vid Lunds universitet 1814. (Originalet, av siden, undertecknat av Esaias Tegnér ss. fil. fak:s dekanus.) Spänne för medicine doktorshatt. domsgraden (se Gra d) inom någon fakultet. Doktorsvärdigheten, förr förenad med rättighet att vara lärare (därav namnet), leder sitt ursprung från medeltiden och nämnes först vid univ. i Bologna under 1100-talet, varifrån bruket spred sig till andra univ. I Sverige benämndes förr (intill 1878) innehavare av doktors grad i fil. fak. magister. D. utnämnas (»kreeras») av univ. och fak. (dock äger K. m:t rätt alt utnämna teol. d.), ofta under särsk. högtidliga ceremonier (promotion, se d. o.). Ss. tecken på doktorsvärdighet användas numera: inom alla 4 fak. gyllene ring med upphöjd ornamentering i olika motiv för de olika fak. (doktorsring, symbol för friheten och troheten mot vetenskapen), doktorsdiplom (av papper, pergament el. sidenatlas), i lagermotiv broderad krage på frack (dok- — 563 — — 564 —