DOLUS Dolomitalperna vid Tanfers. Dolomi'talperna, Dolomiterna, en del av östalpernas s. kalkzon, omfattande massiven mellan Adige-Eisack i v. och övre Piave i ö. och mellan Pustertal i n. och Val Sugana i s. Detta alpkomplex består väsentligen av en starkt magnesiumhaltig kalksten (dolomit), som vilar på en småkuperad yta av permisk porfyr. Kalkstenen tillhör i huvudsak trias-formationen och utgöres till stor del av korallkalk. Den har genom erosion och denudation utskulpterats i vilda, bisarrt formade massiv med branta väggar, djärva pelare och spetsiga tinnar och torn. D:s högsta massiv är Marmo-lata (3,344 m.) i centrum av området. N. därom stryker Padonkedjan med sin av lavabergarter uppbyggda, fantastiskt sönderskurna kam. Längre i v. höjer sig Langkofels egendomliga komplex av djärva alpspetsar (3,178 m.) och ö. om detsamma det mäktiga platålik-nande Sella (3,152 m.). D:s n. ö. del behärskas av Monte Cristallos 3,199 m. höga, mäktiga kalkstensmassiv med Drei Zinnen (3,003 m.) närmast i n. ö. — D. äro genomskurna av djupa dalar, som bilda betydelsefulla kommunikations- och turistleder, ss. Fassa-dalen, vilken leder mot s. till Adige, och Ampezzo-dalen mot s. ö. till Piave. D. äro berömda för sina yppiga fjällbetesmarker (Almen). J.F. Dolomi'tspat, se Dolomit. Dolon-nor, Lam a-u r i a n (Lamakloster), stad i prov. Chi-li, Kina, n. om Peking och på ö. sidan av St. Chingan, 1,220 m. ö. h.; c:a 30,000 inv. D. har två stora kloster med o. 2,000 lamas, en över hela Kina känd tillverkning av klockor, gudabilder och vaser. 40 km. n. v. om D. ligga ruinerna av Shang-tu, mongoldynastiens sommarresidens. [J. C.] Dolo'per, forngrekisk folkstam, boende i området kring berget Pindos, räknades vanl. till thessalerna. Dolo'ra, en diktform, se R. de C a m p o a-m o r. Doloroso [dålårå'så] (ital.), musikalisk före-dragsterm: »klagande», vemodigt. Jfr Dole n d o. Dolus (lat., eg. list, knep, jfr fra. dol), jur., användes tidigare stundom i betydelsen svek, ond avsikt el. dyl., numera ss. teknisk juridisk term = uppsåt, d. v. s. viljans inriktning på ett visst (rättsstridigt) resultat, i det att detta genom en handling åstadkommes med den handlandes vetskap och vilja. Hit höra sådana fall, då handlingen företagits just i syfte att åvägabringa resultatet; vidare då detta, ehuru i och för sig icke åsyftat, av den handlande i handlingsögonblicket uppfattats ss. önskvärt el., även om detta ej varit fallet, ss. nödvändigt förbundet med resultatets uppnående, t. ex. om man för att bringa en viss person om livet sätter eld på en byggnad, med insikt att även Uppslagsbok. VII. 19 — 577 — — 578 —