DOMKYRKOSYSSLOMAN sågo en rad biskopliga d.-ordningar dagen. I anslutning till dessa fastslog 1687 års k. f. om rättegång i d., vilken ännu reglerar d:s sammansättning och arbetssätt, att dessa skulle bestå, utom av biskopen som ordf, och stiftsstadens kyrkoherde, domprosten som v. ordf., av de teol. professorerna i univ.-städerna och i andra stiftsstäder av gymnasielektorerna. 1799 fingo två av Göteborgs kyrkoherdar säte i detta d. Lektorskapitlen kommo snart att till största delen beslå av lekmän. De senare tillkomna lektorerna erhöllo ej plats i kapitlet. Formellt jämställt med d. är Stockholms stads konsistorium: stadens kyrkoherdar äro här bisittare i det större konsistoriet, pastor prima'rius (se d. o.) för i regel presidiet i st. f. ordinarie preses, ärkebiskopen; ett mindre konsistorium på 7 medl. handlägger numera de flesta ärendena. Medan Finlands kyrka genom kyrkolagen av 1869 erhållit d. av tidsenligare sammansättning (biskop, domprost, två av prästerna på 3 år valda kyrkoherdar som assessorer samt sekreteraren), ha i Sverige lärarkapitlen fortbestått även sedan kyrkans förbindelse med den högre skolan till det mesta upphört. En lång rad reformförslag (så även d.-kommitténs av 1918) ha blivit resultatlösa. — De sv. d. ha bevarat och utvecklat sin myndighet inom stiften men däremot så gott som helt upphört att särsk. befatta sig med domkyrkans gudstjänstliv. Deras uppgift som ledande stiftsstyrelser har dock delvis kommit att undanskymmas av deras dömande befogenhet. De upprätta förslag till besättande av prästerliga tjänster, handlägga frågor om kyrkotjänsten, prästerliga disciplinmål och varjehanda folkskoleärenden samt ha därjämte befattning med frågor rörande den kyrkliga egendomen. Vid d.-expeditionerna äro i regel anställda stiftssekreterare och stiftsnota-rie el. amanuens (el. båda). — Litt.: K. V. Lundqvist, »Bidrag till kännedomen om de sv. d. under medeltiden» (1897); H. Holmquist, »De sv. d:s förvandling till lärarekapitel» (1908); »D.-kommitténs betänkande» (1919). Y.B. Prästman, som önskar styrka förkovran i teol. studier (liksom förr även sökande till lektorsbefattning vid högre allmänt lärov.), äger rätt att inför d. offentligen försvara en av honom förf. avh. samt däröver erhålla d:s vitsord (jfr Pastoralexamen). — Litt.: C. W. Stjcrnberg, »D.-avhandlingar efter 1890» (i Uppsala univ.-bibl:s minnesskrift 1621— 1921»); jfr den bibliografiska litt. i art. Disputation. W. N. Domkraft, enkel mekanisk anordning för att lyfta större tyngder en kort väg. D. utföres enklast som ett vanl. med fotplatta försett stativ, i vilket är ingängat en grov plattgängad skruv med fritt vridbart huvud med plan refflad stödyta. Vid lyftande av t. ex. en vagn sättes fotplattan på marken, huvudet mot någon del av underredet på vagnen. Denna lyftes genom att vrida skruven. På vissa d. sker vridningen med en spärrhylsa, varigenom den vridande hävarmen endast behöver föras fram och tillbaka. Den tyngd, som kan lyftas, är, frånsett friktionen, lika med produkten av den vridande kraften gånger dess väg, dividerad med skruv-gängans stigning. D. utföres även med i stativet förskjutbar men ej vridbar skruv, vars förflyttning då sker med särsk. mutter. Denna typ, där mutterns vridning vanl. sker med ett kugg-drev, är den för automobiler mest använda. Hydraulisk d., varmed mycket stora tyngder kunna lyftas, utföres på samma sätt som en hydraulisk press (se d. o.). B. Domkrets, det geografiska område, inom vilket en domstol skipar rätt. Domsagan är häradshövdingens och häradsrättens d., hela Sverige är Högsta domstolens d. etc., medan å andra sidan Stockholm i dess helhet är d. för varje avd. inom dess rådhusrätt. E. K. Domkval, obehörigt klander (»kväljande») av en domstols lagakraftvunna dom. D. är belagt med bötesansvar. Domkyrka, se Dom. Domkyrkoråd, nämnd för vård och förvaltning av vissa sv. domkyrkor (Göteborg, Kalmar, Lund) och deras egendom, övriga sv. domkyrkors ekonomi handhaves av en dom-kyrkosyssloman (se d. o.). Lunds domkyrka äger fortfarande rester av sitt under medeltiden betydande godsinnehav. Urspr. utövade domkapitlet tillsynen däröver, men sedan kapitlet omdanats och fått andra uppgifter, organiserades d. i Lund på 1680-talet. Enl. kungl. stadgan 17/n 1859 beslår det av 5 led., därav domprosten och borgmästaren i Lund äro självskrivna; de 3 andra utses för 5 år i sänder, en av länstyrelsen i Malmö och biskopen i Lund, en av univ. där och en av domkyrkoförsamlingen. D. anställer till sitt biträde en kamrerare, som handhar de löpande ärendena, samt en notarie. — Litt.: E. M. Rodhe, »Bidrag till Lunds d:s historia» (1923). E. K. Domkyrkosyssloman, en vid en domkyrka anställd tjänsteman med uppgift att omhän-derha dess ekonomi och förvalta dess förmögenhet. Under medeltiden, då domkyrkorna förvärvat avsevärda tillgångar, hade en medl. av domkapitlet (se d. o.), kallad eco'nomus, denna syssla och var en betrodd man därinom. Sedan reformationen i Sverige berövat domkyrkorna deras ägodelar, omtalas en d. först i 1571 års kyrkoordning. D. skulle vaka över domkyrkans yttre och förteckna dess lösa in — 601 — — 602 —