DOMSJÖ händer och fötter i sht vid de organiska nervsjukdomar, som angripa känselnerverna el. de nervösa apparaterna i hjärna och ryggmärg, som äro knutna till dessa. D. kan bestå i egenartade sensationer vid beröring av den förlamade kroppsdelen. Känselintrycken ha mist sin skärpa, äro avtrubbade och verka främmande. Då den sjuke går, har han i fotsulorna känslan av att liksom gå på kuddar etc. El. också uppträda i de förlamade delarna utan yttre beröring spontant sensationer av myrkrypning, tryck el. hopsnörning, stickningar, surrningar etc. Den sjuke beskriver denna sensation som en »sovande» känsla. Friska människor få en d.-känsla i benen t. ex. efter att ha suttit någon längre tid på en skarp kant, som utsätter stora höftnerven (nervus ischia'dicus) för ett tryck, el. i fingrarna, om man råkar stöta en viss nervstam vid armbågsleden (nervus ulna'ris) mot ett kantigt föremål. S. I-r. Domnus, se D o m i n u s. Domodossola [dåmådå'såla], stad i prov. Novara, n. Italien, i Val d’Ossola och vid Sim- Domodo ssola. pionjärnvägen; 7,621 inv. (1921). Utgångspunkt på italienska sidan för trafiken över Simplon-passet. S. Domokos [dåmåkå's], ort i Thessalien, Grekland, s. v. om Farsalos; c:a 1,600 inv. Biskopssäte. — 17/s 1897 stod vid D. det slag, som avgjorde grekisk-turkiska kriget 1897. Den grekiska hären, anförd av kronprins Konstantin, var föga krigsvan, varför den led ett svårt nederlag mot turkarna under Edhem pascha. Efter slaget låg Grekland öppet för fienden men räddades genom stormakternas ingripande. T. H-m. Domostro'j (till ry. dom, hus, hem, stroj, ordning), rysk litterär urkund, innehållande levnadsregler för vardagslivet. Dess avfattnings-tid och förf, äro omtvistade. D. finnes i 2 varianter: en kortare, förf. o. 1550, och en utförligare, trol. från slutet av 1500-talet. D. består av 63 kap. Till några kopior ha fogats ett 64 :e, »Brev från fader till son», sammanfattat av Ivan den förskräckliges biktfader Silvester (se denne) och kallat »lilla D.». I D. behandlas de religiösa, moraliska och borgerliga plikterna i förhållande till familj och samhälle, samt lämnas allahanda anvisningar för den husliga ekonomien. Religionsuppfattningen är ytlig och formell. Förverkligandet av det kristliga livets ideal anses möjligt blott genom medverkan av de samhälleliga och statliga organisationerna. Den jordiske kejsaren är blott den osynlige Gudens synliga gestalt. Familjen bör som statlig inst. understödja kyrkans och statens strävan mot idealet genom alla sina medl:s uppfostran. Vardagslivets mål uppfattas synnerligen trångt, och huvudvikten lägges vid det materiella. Husfadern är familjens envåldshär-skare, som i vissa fall, även och icke minst gentemot hustrun, måste använda våldsåtgärder. Praktisk anpassning anbefalles i förhållande till medmänniskor. M. H-v. Dom Pedro, se Pedro, brasiliansk kejsare. Domprost (lat. prcepo'situs) var i den romerska kyrkan sedan 800-talet titeln på föreståndaren för ett domkapitel (se d. o.). D. ålåg kapitlets förmögenhetsförvaltning samt urspr. även ledningen av övriga kapitelangelägenheter och ordförandeskapet i kapitelförsamlingen. I Sverige, där även preposituren funnits, blev efter reformationen d. titel på kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen, vilken tillika är vice preses i domkapitlet, med undantag av Visby, där domkyrkoförsamlingen är prebende åt biskopen. S-r. Domptö'r (fra. dompteur), djurtämjare. Domra, gammalt ryskt, lutliknande stränginstrument i tre storlekar, med rund, välvd klangkropp, lång hals och försett med tre stålsträngar; spelas med plektron. G. M. Domremy-la-Pucelle [dårmi'-la-pysäT], by i Frankrike, dep. Vosges. Här föddes Jeanne d’Arc (se denna). Domsaga (bildat efter det äldre lagsaga), det lokala området för en häradshövdings ämbetsverksamhet ss. domare. Sv. landsbygden är för rättskipningen indelad i f. n. 121 d., vilka kunna bestå av ett el. flera tingslag, omfattande ett el. flera härad el. del därav. Inom varje tingslag (se d. o.) dömer en häradsrätt med häradshövdingen ss. ordf, och nämndemän ss. bisittare. Cl. L. Domsbasu'n, se Domsängel. Domsjö el. D o m s j ö v e r k e n, sågverks-samhälle i Själevads s:n, Ångermanland, på s. sidan av Domsjöfjärden, mitt emot Örnsköldsvik; c:a 2,000 inv. Stort sågverk och sulfit — 605 — — 606 —