DOMSVERKSTÄLLARE roende av regering och parlament och stå självständiga i förhållande till de förvaltande myndigheterna. De äro fasta inst. med i lag bestämda befogenheter; e. o. d., tillfälligt anordnade d. för visst mål, få ej förekomma, något som i den sv. R. F. är uttalat i stadgandet, att konungen skall låta envar bliva dömd av den d., varunder han rätteligen hörer och lyder. En annan i detta sammanhang betydelsefull regel gäller domarnas oavsättlighet (se Domare). — Upprättandet av d., vilka i förhållande till varandra äro över- och underordnade (instansordning), är avsett att utgöra garanti för säkerhet i rättskipningen. Sedan ett mål avdömts av underrätt, kunna näml, parterna få samma mål ånyo prövat av en annan d., som då är överrätt i förhållande till den förra, och slutl. kan målet, åtm. om det är av större betydelse, fullföljas till en för landet gemensam högsta d., vars huvuduppgift är att bevara enhetlighet och konsekvens i rättskipningen inom landet. I de flesta länder äro d., särsk. i första instans, av olika typer allt efter det slag av mål, de äro bemyndigade att upptaga. För mål av större betydelse äro mera kvalificerade d. inrättade, vanl. besatta med flera domare, kollegiala d. För mindre betydelsefulla mål finnas bagatelldomstolar, vilka äro e n m a n s-d. Dessutom är skillnaden mellan tvistemål och brottmål av stor betydelse för d:s organisation. Underrätterna för tvistemål äro oftast av två slag, i Danmark Under-retter och Landsretter, i Tyskland Amtsgerichte och Landgerichte, i Frankrike juges de paix och tribunaux de première instance, i England county courts och high courts. Fördelningen av målen mellan dessa d. sker dels efter målens art, dels efter det värde, varom tvisten rör sig. En tendens att övergiva denna uppdelning och i stället inrätta endast ett slag av underrätter har emellertid på sista tiden framträtt (Norge, Finland). Då två under-d. för tvistemål finnas, är det regel, att den högre kvalificerade d. tillika fungerar ss. överrätt i förhållande till den andra; sålunda äro de danska Landsretterne såväl under- som överrätter. För brottmål finnas vanl. två el. tre olika slag av underrätter. Utmärkande för de brottmåls-domstolar, vilka ha att döma i grövre brottmål, är deras organisation ss. jury-d. (se Jury). — Special-d. äro på särsk. sätt organiserade d., som döma i mera egenartade slag av mål, i sht rörande sjöfart, handel o. a. näringar. — Rena 1 e k m a n n a-d. äro i våra dagar mindre vanliga. Sådana äro de engelska fredsdomarna, de franska handels-d. och de norska forliksraaden. Däremot förekomma i stor utsträckning d., sammansatta av såväl fackdomare som lekmän. Ant. ha då lekmännen, ss. i jury-d., att avgöra en viss del av målet, skuldfrågan, el. också äro de verkliga meddomare, som tillsammans med juristdomare pröva målet i hela dess vidd. Under det att jury-d :s anseende synes vara statt i avtagande, är den senare formen av lekmäns deltagande i rättskipningen f. n. ett synnerligen aktuellt problem i modern processlagstiftning. Det sv. d.-väsendet har en starkt nationell prägel. De allmänna d. äro, sedan kämners-och lagmansrätterna 1849 avskaffades, ordnade i tre instanser, men faktiskt råder sedan 1915 delvis tvåinstanssystem, i det att åtskilliga mål, tvistemål, där tvisteföremålets värde understiger 1,500 kr., och brottmål, där brottet icke är av svårare art, icke få fullföljas till högsta instansen. D. i första instans äro de sinsemellan helt olika organiserade häradsrätterna på landsbygden och rådhusrätterna (rådstuvurätterna) i städerna. Denna av ålder bestående olikhet mellan landsbygdens och städernas jurisdiktion är en för Sverige egendomlig anordning, vilket också kan sägas om det förhållandet att skilda d. för tvistemål och brottmål ej finnas. Lekmän äro meddomare i underrätterna utom i de större och medelstora städernas rådhusrätter. Medan rådhusrätterna äro kollegiala i den meningen, att varje domare har 1 röst, oavsett om han är fackdomare el. lekman, utgöra häradsrätterna en egenartad d.-typ med en lekmannanämnd utrustad med kollegial (gemensam) röst vid sidan av den lagfarne ordf, överrätterna äro i andra instans 3 hovrätter och i 3:e instans Högsta d. Utom de allmänna d. finnas special-d.: vatten-d., ägodelningsrätter, krigs-d., poliskamrar och polis-d., gränstullrätt, kon-sulardomare och konsularrätter, Försäkrings-rådet, domkapitlen, Kammarrätten (jfr D o m s-rätt). Särskilda handels- el. sjöfarts-d. finnas icke, men i Stockholm, Göteborg och Malmö ha parter i handelsmål rätt att fordra deltagande av handelssakkunniga personer i målets handläggning och avgörande. — Frågan om en genomgripande ombildning av det sv. rättegångsväsendet är aktuell, sedan Processkommissionen (se d. o.) 1926 framlagt förslag i sådan riktning. Till behandling av 1931 års riksdag föreligger proposition, vari huvudgrunder för en allm. rättegångsreform angivas. Under det att Processkommissionen ifrågasatte synnerligen omfattande förändringar i de allm. d:s organisation, har i propositionen ej föreslagits någon väsentlig omgestaltning av d.; reformen skulle sålunda i första hand komma att gälla själva rättegångsförfarandet. C. G. H. Domsverkställare, biträde åt utmätningsman Uppslagsbok. VII. 20 — 609 — — 610 —