DONGEN betydande orten. 1922—23 bröts c:a 7 mill. ton kol. H. Bm. Dongen, K e e s van, holländsk-fransk målare (f. 1877), sedan 1897 bosatt i Paris, har utvecklat Matisses stil till ett färgstarkt, effektfullt maner. Tekniskt skicklig, arbetar han i olja, akvarell och pastell. Större delen av hans produktion utgöres av damporträtt av ytterst mondän läggning. Personligen spelar D. en framstående roll inom vissa parisiska konstnärskretsar. Han har även förf, en kuriös bok om Rembrandt. K. E. S. Do'ngola. 1) Prov, i Engelsk-egyptiska Sudan, mellan 16° 30' och 19° 40' n. br.; 321,900 kvkm.; 163,100 inv. (1925). Den enda odlings- van Dongen: Geneviève Vix som Salome. bara delen utgöres av Nildalen och den v. därom belägna Vadi el Gab. D:s v. del består av en vidsträckt ökenartad platå. V. därom ligger Bir-Natron-dalen med sina natronfyndig-heter. Största stad är D., men styrelsen är förlagd till Merowi (Meroe, se d. o.), nedanför den 4:e katarakten. — D. har sitt namn efter huvudstaden i riket Makorrer (Makurra), en av de kristna statsbildningar, som på 300-talet växte fram ur det sönderfallande fornnubiska riket Meroe (se d. o. och N u b i e n, historia). 652 nåddes D. av den arabiska expansionen men förblev ett kristet land under egyptisk överhöghet. D:s historia fram till 1800-talet är dunkel, präglad av arabisk expansion och kristendomens tillbakaträngande. Vid den begynnande egyptiska annektionen av Sudan erövrades D. 1820, anslöt sig 1885 till mahdist-upproret (se Mahdi), kuvades 1896 av Lord Kitchener och gjordes 1899 till ett distrikt i Engelsk-egyptiska Sudan. J. F.; C. F. 2) Stad i prov. D., på Nilens v. sida, 239 m. ö. h.; 9,000 inv. (1925). D. är en välbyggd och vacker stad, ett viktigt åkerbruks- och handelscentrum. Den nuv. staden (el Ordi) anlades i början av förra årh. i st. f. det 130 km. längre upp belägna gamla D., som då förstördes av mamlukerna. J. F. Do'ngolagarvning, en med alun kombinerad vegetabilisk garvning av getskinn, som först utövades i Dongola. Metoden har under tidernas lopp förbättrats, och numera framställes dylikt läder av ko- och hästhud, kalv- och fårskinn. — Enl. den vanligast i bruk varande metoden behandlas de i kalkhuset färdigberedda blossen (se d. o.) med en svag garvlag, bestående av en blandning av gambier, kali-alun och koksalt. Efter en tids behandling i nämnda lag erhålla hudarna en svag fettning med tran och torkas upp. Efter upptork-ningen behandlas hudarna i en utspädd lösning av sumak- el. quebrachoextrakt och smörjas därpå med en blandning av tvål, tran och degras. — Läder, garvat som ovan, d o n-golaläder, användes till ovanläder i skodon, möbelläder el. sadelmakeriarbeten. S. H-g. Don gratuit [då gratüi'] kallades de icke obetydliga men otillräckliga bevillningar, som Frankrikes prästerskap före revolutionen er-lade till kronan i ersättning för sin partiella skattefrihet. B. Doni [då-], Anton Francesco, italiensk förf. (1513—74), irrade som munk från den ena staden till den andra och författade en mängd bisarra skrifter, innehållande en brokig lärdom, ss. de bio-bibliografiska »La libraria* (1550), »La seconda libraria» (1551). Hans lit- — 627 — — 628 —