D0NIZETT1 Klippöken i n. ö. Dongola. terära fejd med P. Aretino (se denne) väckte mycket uppseende. J. V. Doniol [dånjå'1], Jean Henri Antoine, fransk historiker (1818—1906), underprefekt 1848, avskedad 1850 på gr. av republikanska åsikter, prefekt 1871, direktör för national-tryckeriet 1882, led. av Inst. de France 1890. Av D:s arbeten märkas »Histoire des classes rurales en France» (1857, 2 éd. 1865), »La révolution fran^aise et la féodalité» (1874, 3 éd. 1883), »Histoire de la participation de la France å 1'établissement des États-Unis d’Amé-rique» (6 bd, 1886—99). E. Blp. Donizetti [dånitsä'ti], G a e t a n o, italiensk operakompositör (1797—1848). D. fick sin musikaliska utbildning i sin fädernestad Ber-gamo och i Bologna samt debuterade ss. operakompositör i Venedig 1818 (»Enrico»). Hans stora framgång som tonsättare förskaffade honom senare posten som lärare i kontrapunkt vid kungl. konservatoriet i Neapel, vilken stad han emellertid förolämpad lämnade 1839, då censuren lade hinder i vägen för ett uppförande av hans opera »Poliuto». D. förde därefter en kringflackande tillvaro, ivrigt upptagen med att utarbeta sina operor och att uppföra dem (i Paris, Rom, Milano, Wien); under en vistelse i Österrike fick han titeln kejserlig hovkompositör. D:s sista verk är operan »Catarina Cornaro» (Neapel 1844). Sina sista år framlevde D. som sinnessjuk i Bergamo. — D. har skrivit c:a 70 operor. Åtskilliga ha Rossini till förebild; de bästa skapade han under tävlan med Bellini; i dessa, vilka senare kommo att spela en roll för Verdi, har han samlat sig till ett gediget arbete. De mest bekanta äro »Lucia di Lam-mermoor» (1835), »La fille du régiment» (»Regementets dotter», 1840), »Linda di Cha-monix» (1842). Av andra operor må nämnas »Anna Bolena», »Elisir d’amore», »Favorite», »Lucre-zia Borgia» och den komiska operan »Don Pasquale» (1843). Liksom D:s kyrkliga kompositioner, kammarmusik och orkesterverk, utmärka sig även hans dramatiska arbeten för sin utomordentliga melodirikedom. — Litt.: F. Albor- — 629 — — 630 —