DOPPLEREFFEKT största delen inom optiken. Mest bekant är han genom upptäckten av den s. k. Doppler-effekten (se d. o.), vilken han beskrev i avh. »Über das farbige Licht der Doppelsterne» (1842). N. R-e. Dopplereffekt, det av C. Doppler upptäckta fenomenet, att för en observatör, som mottager vågor (ljud- el. ljusvågor) från en störningskälla, frekvensen hos vågorna tyckes bero av den relativa hastighet, varmed källan och observatören närmas el. fjärmas från varandra. Frekvensändringen bestämmes allmänt av relationen v' = v • , vari v och v beteckna c—v den verkliga frekvensen hos svängningskällan, resp, den av iakttagaren observerade frekvensen, c vågornas fortplantningshastighet, samt u och v observatörens och källans hastigheter, bägge räknade positiva i riktning mot varandra. Man kan iakttaga D. vid ljudvågor, t. ex. då en observatör befinner sig invid en järnväg, när ett visslande lokomotiv ilar förbi, varvid märkes en plötslig sänkning av tonhöjden för den ton, pipan giver. Likaså iakt-tages, då observatören befinner sig på ett tåg, som rusar förbi t. ex. en invid järnvägen an-bragt ringande klocka, en sänkning av tonhöjden. Ss. den anförda formeln ger vid handen, tyckes i allm. frekvensen ökas, då ljudkällan och observatören närma sig varandra. Orsaken härtill är, att i detta fall flera ljudvågor träffa observatörens öra pr sek., än då intet närmande äger rum, och på analogt sätt förklaras minskningen i tonhöjd vid ljudkällans och observatörens fjärmande från varandra. Inom optiken gör D. sig gällande genom förskjutning av spektrallinjerna: violettförskjutning vid positiv relativ hastighet mellan observatören och emissionskällan, rödförskjutning vid negativ sådan. D. är av stor betydelse för bestämning av stjärnornas s. k. radialhastighet (se d. o.). Även vid kanalstrålarnas ljusemission är D. av vikt. N. R-e. Doppsko hör till mlty. dop(pe), skålformigt föremål, metallhylsa, äldre sv. dopp; biformen dobbsko beror sannolikt på ombildning. E. H. Doppvärmare, elektrisk värmeapparat, avsedd att vid neddoppning i en vätska uppvärma denna. Jfr Elektriska värmeapparater. Dopsch, A 1 f o n s, tysk-österrikisk historiker (f. 1868), 1898 prof, i Wien. D., som började ss. modern krigshistoriker, har ägnat huvuddelen av sina forskningar åt den äldre medeltidens sociala och ekonomiska förhållanden. I skarp motsättning till den härskande uppfattningen men med utnyttjande av en mängd specialundersökningar på de mest skilda fält har D. ofta helt omkastat traditionella vetenskapliga framställningar och utformat en ny bild av kulturutvecklingen i Europa under ifrågavarande epok. Hans meningar kunna i korthet sammanfattas så: den germanska folkvandringen innebär ett långsamt inväxande av germanerna i det antika samhället, ett gradvis höjande av deras kultur. Då de övertogo den politiska makten, kom detta icke att innebära ett direkt brott mot det förflutna. Något av brott i utvecklingen kan lika litet som nå gon kulturnedgång spåras; överallt kan i stället kontinuitet och utveckling iakttagas. Under de följande årh. fortsätter kulturen att leva, näringarna, t. ex. handel och samfärdsel, gå icke tillbaka. Den kritik, som från skilda håll riktats mot dessa D:s lärosatser, har D. bemött med skärpa; den synes ej heller rubba några mera centrala punkter i hans verk. Kring D. har växt upp en skola av yngre historiker, som i detaljfrågor utforma hans läror. Hans huvudarbeten, som något tyngas av stoffets mångfald och problemens vansklighet, äro »Wirtschaftliche und sociale Grundlagen der europäischen Kulturentwicklung aus der Zeit von Cäsar bis auf Karl den grossen» (2 Aufl. 1923—24) och »Die Wirtschaftsentwick-lung der Karolingerzeit» (2 bd, 2 Aufl. 1922— 23). En populär framställning av huvuddragen av hans uppfattning ingår i samlingsverket »Vom Altertum zur Gegenwart» (1921). B. Dopskål, se Dopfunt. Dopsyskon, personer som enl. romersk-katolsk uppfattning genom dopakten komma i s. k. andlig släktskap (se d. o.) med varandra. Dopvittne, se Fadder. Dor, negerfolk i Sudan, samma som Bongo (se d. o.). Dora Ba'ltea, biflod till övre Po, upprinner på ö. sidan av Mont Blanc, genomströmmar den breda, fruktbara Aostadalen och utträder vid Ivrea på norditalienska slätten. D. B:s dal leder till passen i Stora och Lilla S:t Bernhard. Längd 148 km. H. Cn. Dora'd (försvenskning av fra. dorade), i Frankrike allmän benämning på havsrude-fiskarna, men även på vissa hithörande arter, se Guldbraxen och Guldmakrill. N. R-n. Dora'do [Öåra'öå], El, se Eldorado. Dorado Monte'ro [öåra'Öå], Pedro, spansk — 643 — — 644 —