DORDRECHT jurist (f. 1861), prof, i Salamanca sedan 1887. D. M. tillhör den nya sociologiska riktningen inom straffrättsvetenskapen och har ivrigt verkat för denna i sitt hemland dels genom talrika egna böcker, dels genom övers, av tysk och fransk litteratur i ämnet. E. K. Dora Ripa'ria, biflod till övre Po, upprinner i Cottiska alperna och mynnar i Po strax nedanför Turin. D. R:s dal är en viktig led till passen i Mont Cenis och Mont Genèvre. Mont Cenisbanan till Frankrike följer denna väg över Col de Fréjus. H. Cn. Dorat (D a u r a t) [dåra'], Jean, fransk lärd (1508—88). Som prof, i grekiska utövade D. stort inflytande på studenterna och inspirerade några av dem att bilda den litterära sammanslutningen la Pléiade (se Plejaden), i vilken han själv upptogs. D. författade även lärda dikter på grekiska, latin och franska. J. V. Dorat [dåra'], Claude Joseph, fransk förf. (1734—80), urspr. advokat, sedan militär, förbrukade därefter större delen av sin tid och sin förmögenhet på skrivandet och utgivandet av medelmåttig litteratur. D. odlade de flesta poetiska genrer, som förekommo på 1700-talet, skrev sorgespel (»Régulus»), lustspel (»Le céli-bataire»), fabler, heroider, poésies fugitives (se d. o.), en lärodikt om skådespelarkonsten (»La déclamation théåtrale») o. s. v. En viktigare uppgift fyllde han med sin bok »L’idée de la poésie allemande», där han sökte väcka sina landsmäns intresse för den tyska litteraturen. Hans poem »Le désir» har varit en formell förebild till Kellgrens »Dsn nya skapelsen». — Litt.: G. Desnoiresterres »Le chevalier D. et les poètes légers au XVIII :e siècle» (1887). Hj.G. Dorca'sgasell, seDorkas-gasell. Dorchain [dårfå'], Augus-t e, fransk diktare (f. 1857), hade på 1880-talet framgång med sin diktsamling »La jeu-nesse pensive» (1881) och versdramat »Conte d’avril» (1885) efter Shakespeares »Som ni behagar». D. har även skrivit en verslära, »L’art des vers» (1906). Hj. G. Dorchester [dä'cista], huvudstad i Dorsetshire, s. England; 9,556 inv. (1921). Handel med lantbruksprodukter. I närheten finnas rester av en romersk amfiteater. H.Bm. Dordogne [-då'fi]. 1) H.-biflod (i övre loppet kallad D o r e) till Garonne, s. v. Frankrike; upprinner i Mont Dore, är 490 km. lång och segelbar 300 km. från mynningen. — 2) Dep. omkr. floden D:s mellersta lopp, omfattande det gamla landskapet Périgord samt delar av Limosin, Agénais och Angoumois; 9,224 kvkm.; 392,489 inv. (1926). D. består till större delen av högslätter, en del skog-klädda, en del täckta med hedar; i s. v. är landskapet lägre. Fruktbara äro eg. endast floddalarna. Huvudnäring åkerbruk, betydlig vinodling. Huvudstad Périgueux (33,389 inv. 1926). O.Ts. Dordrecht [då'rträ/t], stad i prov. Zuid-Hol-land, Nederländerna, å n. delen av en triangel-formig ö, som helt omgives av floderna Mer-wede, Oude Maas, Dordsche Kil och Nieuwe Merwede; 55,511 inv. (1930). D. har rikhaltig industri med tillverkning av trävaror, socker, olja, såpa, kassaskåp, elektriska motorer, telefonapparater och konstgödsel. Dessutom märkas glasbruk och bryggerier. Hamnens betydelse kommer att växa efter slutförandet av den 1918 beslutade regleringen av Oude Maas. — I den gamla staden ligger den stora medeltidskyrkan, byggd i gotik, med ståtligt tornparti, vida synlig över vattnen; där träffar man också åtskilliga gavelhus i renässans från 1500- och 1600-talen. I målarkonstens historia intar D. en bemärkt plats; bland här verkande konstnärer under 1600-talet märkas medl. av familjen Cuyp, framför allt Aelbert Cuyp, vars landskapskonst ofta visar karakteristiska bilder från trakten av D. — D. grundades 1018, blev stad o. 1200 och var under medeltiden en av de viktigaste holländska köpstäderna samt Dordrecht. Katedralens sydfasad. M. Sfibed foto. — 645 — — 646 —