DOZEN övers., utgavs i 12 bd 1903, hans »Memories and adventures» 1924. F. G. B. Dozen [dB'zon] (eng.), dussin. Dozsa [dä'za], Georg (el. György S z é-kely), ungersk upprorsman (d. 1514). Sedan D. med utmärkelse deltagit i krigen mot turkarna, utsågs han av ärkebiskop Baköcs att leda ett korståg mot dessa och samlade på kort tid stora skaror bland de ungerska bönderna. Inom kort vände dessa sig mot godsägarna och i st. f. korståg blev det ett bondeuppror, som D. ej kunde behärska. Till en början hade hans härar stora framgångar, herresätena brändes och adelsmännen dödades. Först efter stora ansträngningar och med utländsk hjälp lyckades Johan Zåpolya och Stefan Båthory vinna överhand över de upproriska. D. tillfångatogs och torterades till döds. — Litt: S. Mårki, »G. D.» (1913). I. A. Dozy [dåzi'], Reinhart Pieter Anne, holländsk orientalist av fransk härkomst (1820— 83), studerade i sin födelsestad Leiden historia och filologi; ord. prof, i historia där 1857. Av största betydelse äro D:s arbeten inom den arabiska filologien och arabernas historia i Nordafrika och Spanien. Bland hans skrifter märkas: »Dictionnaire détaillé des noms des vètements chez les arabes» (1845), »History of the Almohades» (1847), »Recherches sur 1’histoire politique et littéraire de 1’Espagne pendant le moyen åge» (1849) och i sht »Sup-plément aux dictionnaires arabes» (2 bd, 1881) samt »Glossaire des mots espagnols et portu-gais dérivés de 1’arabe» (jämte W. H. Engel-mann, 2 éd. 1869). G. O-r. D/P, förkortning av handelstermen docu-ments against payment (eng.), innebärande att villkoret för utfående av skeppningsdokument (konossement) å ett varuparti är, att betalning enl. fakturan först erlägges. N. L-é. D:r el. Dr, sv. förkortning för doktor; Dr., utländsk för samma ord samt sv. förkortning för d r a k m a. Draa, turkiskt längdmått, se D h r a och Pik. Draa, JV a d i D., flod i Marocko, se W a d i Draa. Draba, se Nagelörtsläktet. Draba'nt (av omstritt ursprung). 1) Astr. D., även måne el. satellit, kallas de kroppar i vårt solsystem, som röra sig omkr. en huvudplanet och med denna röra sig kring solen. Hittills äro 26 dylika kroppar kända, näml, jordmånen, 2 marsmånar, 9 jupitersmånar, 10 saturnusmånar, 4 uranusmånar och 1 neptu-nusmåne. — Före uppfinningen av kikaren kände man blott jordmånen, men så snart detta nya instrument riktades mot himlen, upptäcktes 1610 av Galilei och ung. samtidigt av Marius de 4 största jupitersmånarna, som pläga betecknas med de romerska siffrorna I, II, III, IV. De övriga jupitersmånarna betecknas efter avståndet från Jupiter med V, VI o. s. v, varvid må observeras, att V ligger innanför I, men de övriga utanför månen IV. Månen V upptäcktes 1892 av Barnard, VI 1904 och VII 1905 av Perrine, VIII 1908 av Melotte på fotografisk väg, IX 1914 av Nicholson, likaledes fotografiskt. De två marsdrabanterna upptäcktes 1877 av Hall. De 10 saturnusdrabanterna, som i olikhet med jupitersdrabanterna ha särskilda namn, äro efter deras avstånd från huvudplaneten: Mimas och Enceladus, upptäckta 1789 av W. Herschel; Tethys, Dione och Rhea, upptäckta av D. Cassini åren 1684, 84 och 72; Titan 1655 av Huygens, Themis 1904 fotografiskt av W. H. Pickering; Hyperion 1848 av Bond; Japetus 1671 av D. Cassini och den yttersta, Phæbe, 1898 av W. H. Pickering på fotografisk väg. Den 10:e saturnusdrabanten Themis har icke blivit observerad efter år 1905, och några astronomer bestrida dess tillvaro. Av de 4 uranusdrabanterna upptäcktes den innersta, Ariel, och den 2.-a, Umbriel, 1851 av Lassell, den 3:e och 4:e, Tita-nia och Oberon, 1787 av W. Herschel. — Nep-tunus’ d., som saknar namn, upptäcktes 1846, alltså s. å. som Neptunus själv, av Lassell. — Ang. de olika d:s banor m. m. se huvudplaneternas namn. Till de två innersta planeterna Merkurius och Venus känner man ingen d. Ch. 2) Krigsv. D. kallades redan på 1500-talet krigsmän, vilka tillhörde furstliga personers livvakt. Sålunda hade under Vasatiden konungahusets medl. envar sina drabanter. Gustav II Adolf gjorde K. m:ts drabanter till en organiserad kår dels till häst, dels till fots. D. fingo dock först genom K. m:ts reglemente 1695 en fullständig organisation. 1700 ombildades kåren av Karl XII till K. m:ts Livdrabantkår under konungens eget chefskap. Den bestod av 200 officerare, vilka genom visad tapperhet gjort sig därtill förtjänta. Befälet vid Livdrabantkåren hade betydande försteg i rang framför annat militärbefäl. Livdrabanterna voro konungen följaktiga och gjorde sig ryktbara genom glänsande bedrifter. 1716 uppsattes Liv-skvadronen, vars chef tillika var sekundchef för Livdrabantkåren och dit Karl XII:s kvarvarande livdrabanter efter hand överfördes. Från 1722 bildade denna en ny Livdrabantkår, vilken upplöstes 1821, då större delen av personalen ingick ss. befäl vid det nyupprättade Livbeväringsreg.; fortfarande förekom, att dettas officerare ss. livdrabanter gjorde vakttjänst hos konungen, — Vid vissa ceremonier upp — 695 — — 696 —