DRAGA ånga direkt från pannan (ångbläster). De båda sistnämnda anordningarna kunna givetvis även användas vid stationära ångpannor, men man kan där i regel utnyttja avloppsångan på ett mera ekonomiskt sätt. — Kalldrag i uppvärmda rum uppstår därigenom, att den varma luften strömmar ut genom springor och öppningar i rummets övre del, medan samtidigt kall luft strömmar in utefter golvet. D. kan även förorsakas el. förstärkas genom olämplig ventilation och uppvärmning. Ä andra sidan kan d. effektivt motverkas genom väl ordnad ventilation och en sådan placering av upp-värmningsanordningarna, att den inströmmande kalla luften omedelbart uppvärmes. Den känsla av obehag man erfar vid vistelse i dra-giga lokaler sammanhänger med den starkare avkylningen hos de för d. utsatta delarna av kroppsytan. Den för hälsan skadliga inverkan härav torde dock ofta överskattas. I. S. 5) Tryckskillnad, som ger upphov till strömning i luftkanaler och eldstäder. Benämningen d. användes i tekniken vanligast i betydelsen skorstensdrag vid angivande av undertrycket i eldstäder arbetande med naturligt d. Tryckförhållandena i en dylik eldstad framgå av följande. Vid skorstenens övre mynning stå rökgaserna i direkt förbindelse med fria luften och ha alltså där samma tryck som denna. Vi beteckna detta tryck med p och vidare trycket pr ytenhet av rökgaspelaren i skorstenen med pi samt trycket pr ytenhet av en lika hög luftpelare med p?. Inuti eldstaden, i jämnhöjd med skorstensfoten, råder då trycket p + pi, medan trycket i fria luften utanför eldstaden är p + ps. Emedan de varma rökgaserna äro lättare än luften i det fria, är pi mindre än pi, och följaktligen råder i eldstaden ett undertryck, som är lika med pa — pi. Med kännedom om skorstenens höjd och volymvikten hos rökgaserna vid den medeltemp. de ha i skorstenen samt luftens volymvikt kunna pi och p2 och sålunda även storleken av d. beräknas. En säkrare uppgift om d:s storlek erhåller man givetvis genom direkt uppmätning med en manometer för undertryck (va-cuummeter, dragmätare, se B lä s t e r m ä-tare). D. angives vanl. i mm. vattenpelare motsvarande Vtoooo kg. pr kvcm. D. uppgår sällan till mera än några få tiotal mm:s vattenpelare. Denna tryckskillnad åtgår dels för bibringande av en viss hastighet åt luften och rökgaserna, dels för övervinnande av motståndet vid strömningen genom bränslet och i skorstenen. Emedan motståndet växlar bl. a. efter bränslets natur och bränslelagrets tjocklek, utgör d. intet mått på den kvantitet luft, som insuges i eldstaden, utan endast på den kraft, som finnes tillgänglig för strömningens upprätthållande. I. S. Draga, serbisk drottning (1867—1903), g. m. en ingenjör Maschin och efter hans död med Alexander I av Serbien (se denne). För att förhindra, att någon av D:s bröder utnämndes till tronarvinge, då D. förblev barnlös, mördades konungaparet av officerare. [C. F.] Dragan, n. delen av Ströms vattudal (se d. o.). Draga'nt, Tragaca'ntha, är det i luften intorkade slem, som framsipprar ur stammen av på Mindre Asiens, Syriens och Persiens stäpper växande Astra'galas-arter (se d. o.). Sekretet bildas genom förslemning av märg- och märgstrålceller och tränger ut genom sprickor i barken el., ss. vanl. sker, efter insnitt i densamma. Allt efter sårets form bildar d. horn-artade, genomskinliga, ofta skärformigt böjda blad- el. bandlika stycken, trådar, cylindriska stänger el. oregelbundna klumpar av vit, gulvit el. gul-rödbrun färg. Allt efter härkomsten skiljer man mellan Smyrna-d., syrisk d., persisk d., grekisk d. m. fl., av vilka den förstnämnda är nästan vit och anses bäst. — D. består till o. 45 % av bassorin (se d. o.), vattenlösligt gummi (27—35 %), vatten (9—17 %) samt stärkelse. D. nyttjas i tekniken vid tygtryck, färgtillverkning m. m. samt i medicinen som sprängningsmedel för piller och tabletter, som bindemedel i bougierer, pastil-ler, emulsioner m. fl. läkemedel. — En sämre sorts d., benämnd bassora- el. basragummi, er-hålles från Aca' cia leuco'phlea. Indisk och afrikansk d. erhålles från StercuTia-arter. J. H. Dragare. Liksom människan varit och alltjämt i stor utsträckning själv är lastbärare, har hon också från början själv varit d. Lapparnas ackja var t. ex. urspr. en av mannen dragen jaktsläde. Icke heller hjulets uppfinning och användning förutsatte nödvändigtvis tillvaron av dragdjur. I Kina besörjes trafiken på de smala vägarna till stor del av enhjuliga skottkärror, som skjutas av kulis, och i Japan brukas den tvåhjuliga jinrickshan (se d. o.). Emellertid har införandet av dragdjur haft stor betydelse både för åkerbrukets (plogkulturens) utveckling och för varutransport, fordom även för stridstaktiken (stridsvagnar). D. användas ej blott för hjuldon. I Amerika var hjulet okänt, men här använde prärieindianer-na hunden (sedermera hästen) som d. för slä-por, bildade av tältstängerna. De arktiska folken i vår världsdel använda hunden som d. för slädar. Spanjorerna betjänade sig i Amerika icke av hästen som d., utan av oxen, varför indianerna med ovannämnt undantag ej heller gjorde det. I Nordasien är hunden — 707 — — 708 —