DRAGKAMP släddragare, men även renen, vilket djurs användning torde vara senare i tiden, först använt av paleo-asiater och samojeder. De turkiska stäppfolken använda kamelen el. oxen som d. av tvåhjuliga kärror. Kirgiserna ha även kamel-släpor. Hästen som dragdjur brukades av fornturkiska folk och av assyrier och ba-bylonier m. fl. kulturfolk; i Eufrat—Tigris-området brukades hästen urspr. blott som d. Turkfolk o. a. använda även oxar och bufflar som d. Vattenuppfodringsverk dragas i n. Indien, Främre Asien och n. Afrika av oxar. I Europa äro mulan och åsnan ofta d. Som plogdragare användas ofta oxar, t. ex. i Nord-Kina (i Syd-Kina bedrives jordbruket för hand). I Indokina, där bufflar, sebu o. a. djur urspr. ej använts som d., ha dessa vid plogkulturens gradvisa införande börjat användas som d. i jordbruket. — Se vidare Arbetsboskap, Arbetshäst och Dragoxar. G. B-r. Dragarpengar, den avgift, som vid tullbehandling erlägges av varuägaren för varans framförande till tullbehandlingsstället, uppackning, vägning och återinpackning m. m. Detta arbete utföres å större tullplatser av särsk. packhuskarlslag (se d. o.). Taxan för d. fastställes för varje ort av Generaltullstyrelsen efter samråd med Kommerskollegium. Vhgn. Dragbasun, se Basun. Dragbänk, tekn., se Dragning. Dragduk, textil., se D r ä 11. Drage [drelj], Geoffrey, engelsk socialpolitiker (f. 1860), var 1891—94 sekreterare i den av staten tillsatta arbetarkommissionen, representerade England vid flera socialpolitiska kongresser 1894—1900, tillhörde underhuset, vald av de konservativa, 1895—1900, v. president i Royal statistical society 1916—18. Bland D:s skrifter märkas »The labour problem» (1896), »Russian affairs» (1904), »Trade unions» (1905), »Austria-Hungary» (1909), »The impe-rial organisation of trade» (1911) och »The state and the poor» (1914). T. E-r. Dragée [-ie'], med socker och ett bindemedel överdragna sockerbagerivaror, ss. anisfrön, mandlar, nötkärnor. Jfr Dragering. Dra'gendorff, Georg, tysk farmakolog (1836 —98), 1864 prof, vid Dorpats univ. samt ryskt statsråd, offentliggjorde värdefulla arbeten inom farmakologien, rättskemien och toxikolo-gien (»Die gerichtlich-chemische Ermittelung von Giften», 1868). E. L. Bn. Dra'gendorff, Hans, tysk arkeolog (f. 1870), prof, i Basel 1898, direktör för romersk-germanska kommissionen i Frankfurt a. M. 1902 —11 och utgivare av dess »Berichte», prof, i Freiburg in Breisgau från 1922. Bland D:s skrifter märkas »Theræische Gräber» (i »Thera», 2, 1903) och »Das Grabmal von Igel» (jämte E. Krüger, i »Römische Gräber des Mosellandes», 1, 1924). D. utgav 1911—22 »Archäologisches Jahrbuch». W. N. Dragering [-Je'-] är det förfarande, varigenom sockerbagerivaror (se Dragée) och läkemedelstabletter överdragas med ett skyddande hölje, bestående av socker el. kakao samt något bindemedel. D. utföres numera vanl. i dragermaskin, en i sned ställning roterande behållare, vars väggar uppvärmas genom strömmande ånga. Wk. Draget, kanal för små fartyg mellan ön Jär-flotta och Södertörn. Djup 2,2 m. Dragg, ett mindre ankare utan stock, försett med 4—5 krokformade flyarmar. D. brukas som ankare för båtar och andra små farkoster samt för att fiska upp sjunkna föremål (se Dragga). H. S-k. Dragga. 1) Att efter havs- eller sjöbottnar draga ett släpande redskap försett med flera på avstånd från varandra sittande krokar i avsikt att därmed uppfiska på bottnen liggande föremål (d. efter drunknade); även att med vissa vetenskapliga apparater (se Skrapa), som dragas efter en båt, infånga på el. i bottnen levande djur. H. W. 2) Då ett ankare ej huggit fast i bottnen utan släpar med vid dragning i ankartåget, säges det d. m e d. I dagligt tal säges fartyget d., när ankaret ej förmår kvarhålla det på platsen. H. S-k. Dragharmonika, se Harmonika. Draghållfasthet, numera mindre ofta använd benämning på brottgräns (se d. o.). Draghällan, fyrplats och mistsignalstation på ett litet skär s. om Alnö i inre delen av Sunds-vallsbukten. E. Hg. Dragjord, se Frysjord. Dragkamp, lekform el. idrottsgren, utövad redan i antikens Grekland. D. kan utföras mellan två enskilda el. mellan två lag, ant. med fattning om de tävlandes händer el. om ett redskap (stång el. lina). Idrottsformen för d. är en lagtävlan med 8 man i varje lag. D.-linan skall vara minst 30 m. lång och 10 cm. i omkrets, utan knutar el. andra stöd för händerna och försedd med 3 märken, 1 på mitten samt 2 på 1,75 m:s avstånd från detta; motsvarande markering utföres på marken. Vid starten skall Dragermaskin. — 709 — — 710 — Dragg.