DRAGKISTA linan vara spänd med mittelmärket mitt över banans mittellinje och alla deltagarna, av vilka den siste (vanl. den tyngste) i varje lag benämnes ankare, utan på förhand gjorda gropar för fotterna befinna sig utanför sidogränserna. Omgången vinnes av det lag, som drager motståndarnas sidomärke över egen sidogräns. O. K-gh. Dragkista, större byrå utan klaff, vanl. i två på varandra ställda, kistlika avdelningar, försedda med handtag på sidorna. I. Dragmedel, dragplåster, dragsalva, epispatika, äga förmågan att vid flyktig inverkan på huden framkalla en lokal kärlutvidgning, ett rodnande av huden och höra fördenskull till den stora gruppen rubefacien-tia (irriterande, retande hudmedel). Få d. däremot verka något längre, framkalla de en biåsbildning i huden, beroende på att vävnads-saft och stundom också vita blodkroppar här ansamlas. D. äro alltså biåsbildande och föra även namnet vesikantia. De användas för avledning av vätskeutgjutning, av vätskeansamling i omgivningen el. i angränsande organ el. för avledande av smärtor. D:s nutida användning i vårt land är ringa. D. äro: spansk fluga (alltför giftig), tibast (Daphne), senap, Anaca'r-dium-frukter, terpentin m. fl. De kunna användas i form av t. ex. spansk-flugesalva, senapsdeg, senapssprit, senapspapper, terpen-tinolja, spansk-flugeplåster etc. E. L. Bn. Dragmätare, apparat för att mäta draget i fabriksskorstenar, ångpanneeldstäder o. d., vanl. bestående av en enkel, känslig manometer, utförd på liknande sätt som blästermätare (se d. o.). R. Dragning är ett arbetsförfarande vid metallbearbetning, varvid materialet dragés genom en öppning i ett vanl. av stål utfört verktyg, dragskivan, och därvid erhåller en mot öppningen svarande form. D. el. upp-d. användes för framställning av plåtkärl, patronhylsor o. d. och tillgår så, att plåtmaterialet fastspännes mellan de båda ringformiga verktygen, plåthållaren och dragringen. I en dragpress tryckes dragstansen, som fritt passerar genom plåthållaren, mot plåten och drager denna ned i dragringen. Mellan dragring och dragstans är ett spelrum, som motsvarar tjockleken av plåten. Endast plåtkärl av låg höjd el. utförda av mjukare material kunna göras färdiga i en enda d. Eljest måste detta ske genom omväxlande glödgning och d. genom dragringar, vars form successivt närmar sig den för kärlet avsedda. Det antal d., som äro behövliga bero på kärlets form, materialets hårdhet och draghållfasthet. För tjockare material, ss. vid d. av patronhylsor av metall för armégevär, behöver icke plåthållare användas, emedan sådan plåt icke har benägenhet för att vecka sig. För grövre plåt, där mycket stor kraft för d. är nödvändig, användes hydrauliska pressar, för tunn plåt vev-el. knäledspressar, för rör- och stångmaterial dragbänk. D. av rör, se Rörtillverkning, d. av tråd- och stångmaterial, se Tråddragning. R. Dragningskraft, se Attraktion. Dra'godoktrinen, amerikansk politisk lärosats, en förmildrad form av Calvodoktrinen (se d. o.), framställd 1902 av dåv. utrikesministern i Argentina Luis Maria Drago (1859 —1921). Framläggandet av D. ägde rum i samband med en konflikt mellan Venezuela (se d. o.) och europeiska makter. Den innebar ett hävdande, att tvister om en stats betalningsskyldighet ant. skulle avdömas av statens egna domstolar el. hänskjutas till en internationell skiljedomstol. Dennas domslut skulle vara bindande men den betalningsskyldiga staten äga rätt att bestämma terminer för betalningen. Däremot skulle militära maktmedel icke få tillgripas i dylika frågor. D., som i stort sett vann det spanska Amerikas gillande, avvisades av U. S. A.; då de spansk-amerikanska staterna vidhöllo den, genomdrev U. S. A. på 2:a freds-konferensen i Haag 1907, att D. — ehuru i starkt modifierad form — skulle vara giltig vid internationella tvister. B. Dragoma'n, även d r o g m a'n (från ty. el. eng., av turko-arab, terdjümän), översättare, tolk, förr en mycket viktig post vid Höga porten och likaså vid de främmande beskickningarna i Konstantinopel. Ordet har senare fått en mer vidsträckt betydelse, så att t. ex. en tolk, som medföres av en privat resande, även kan nämnas d. G. Rqt. Dragoma'nov [-naf], M i c h a i 1 Petrovitj, ukrainsk folklorist, historiker och revolutionär (1841—95). Omkr. 1870 lektor i historia i Kiev, började D. kämpa för ukrainskans införande i skolorna men tvangs 1876 att flytta till Västeuropa, där han utgav en mängd revolutionära broschyrer och artiklar för införandet av fede-ralism i Ryssland. En av ledarna för den revolutionära ukrainska liberalismen, stod han även de ryska revolutionära socialistiska kretsarna nära. 1889 blev han prof, i historia i Sofia. M.H-v. Dragomfrov [-af], Michail Ivanovitj, rysk militär (1830—1905), officer vid inf. 1849, generalstabsofficer 1856, generalmajor 1868 och chef för 14:e inf.-fördelningen 1873, med vilken han deltog i 1877 års fälttåg, där han svårt sårades vid Sjipka 25/s s. å. 1878—89 var D. chef för generalstabsakad. och blev 1889 chef för militärdistriktet Kievs trupper. 1891 blev han gene- — 711 — — 712 —