DRAGSHOLM ral av inf. och 1898 generalguvernör i samma distrikt. På gr. av sjuklighet lämnade D. sina befattningar 1903 och utnämndes då till led. av riksrådet. Han har utövat en flitig militär författarverksamhet; hans »Gesammelte Aufsätze» utkommo i tysk övers. 1891—92. D. var ivrig panslavist och ss. militär anhängare av bajonettanfallet och striden med blanka vapen. E. Bz. Drago'n (sannolikt urspr. om ett slags eldvapen, jfr äldre eng. dragoon, karbin, musköt, eg.: eldsprutande drake, och sedan överfört till bäraren av detta vapen), urspr. ett beridet inf., som hade till uppgift att stödja kav., då detta ensamt var för svagt att taga el. besätta viktigare punkter, vilka av inf. icke tillräckligt hastigt kunde uppnås, ävensom att utföra överfall. Beväpningen utgjordes på 1600-talet av pallasch, pistoler och bajonettgevär, och striden utfördes till fots. Med utvecklingen av ryttarandan infördes striden till häst, varigenom d. endast till namnet och uniformen kommo att skilja sig från övrigt lätt kav. I tyska hären voro dock d. till 1918 beväpnade även med lans. E. O. B. Drago'n, en växtart av malörtsläktet (se d. o. och Dragonättika). Dragona'der kallades de soldatinkvarteringar, som i Frankrike utsändes till reformerta delar av landet för att medelst påtryckningar av olika slag förmå hugenotterna att övergå till romersk-katolska läran. Den första inkvarteringen gjordes i mars 1681 i prov. Poitou. Dessa d. hade till följd, att många hugenotter utvandrade, medan andra åter avsvuro sin tro. S.N. Drago'nduva, en ras tamduvor (se d. o.). Drago'nättika, fra. vinaigre d’estragon, ett utdrag med ättika på dragon [Artemi' sia dra-cu'nculus, se Malörtsläktet). D. brukas för smaksättning av senap, vinäger m. m. Den aromatiska, skarpa smaken beror av en i drogen befintlig eterisk olja, dragonolja. Wk. Dragoxar, kastrerade handjur av nötboskap, avsedda att tjäna som dragare. Kastreringen sker helst då djuret är 6—9 mån. gammalt. Tämjningen börjar redan innan stuten (se d. o.) uppnått sitt 3:e år, men först vid 4 å 5 års ålder anses oxen vara vuxen att utföra ett ansträngande arbete. På gr. av de höga dags-verkspriserna undanträngas d. mer och mer av hästen, som tack vare sina snabbare rörelser medhinner mera arbete. På en del egendomar, särsk. där det finnes stora arealer lös mossjord, kan det dock fortfarande löna sig att hålla d. De ha näml, lättare att gå i lös jord än hästarna och äro billigare än dessa i underhåll och anskaffning. Se Arbetsboskap och Dragare. H. Fqt. Dragplåster, se Dragmedel. Dragpress, tekn., se Dragning. Dragrustning, harneskrustning, rustning, mekanisk, mer el. mindre invecklad anordning på handvävstol för att på denna kunna väva mera invecklade mönster, minska antalet trampor och skaft samt över huvud underlätta arbetet. D. har till uppgift att lyfta mönsterskaften. Från varje skaft löper ett snöre el. en ståltråd upp till en över slagbommen befintlig ram, inom vilken de vid snörena fästa handtagen, dragpinnarna, sitta. Vid lyftning av skaften införes snöret i en på tvärslån nedanför varje pinne befintlig inskärning och kvarhålles av pinnen i detta läge, tills man inslagit tråden, varpå pinnen frigöres. — D. användes nu huvudsaki. vid damastvävnader samt mera invecklat mönstrade tyger, men har knappast så stor betydelse nu som innan be-klädnadstyger, dukar, möbeltyger o. d. vävdes på fabriker. I. Drags a.-b., Norrköping, som började sin verksamhet 1854, driver spinneri, väveri, appre-turverk och färgeri med o. 260 arbetare och årl. tillverkningsvärde av o. 2% mill. kr. Omslutning 3Vi2 1929 4,5 mill. kr., därav aktiekapital 1,8 och övriga egna fonder över 2 mill. kr. Lth. Dragsalva, se Dragmedel. Dragsedel, uppfordran till redaren från sjömannen att månatligen till viss person utbetala el. för sjömannens räkning insätta i bank del av hyran (Sjömanslagen § 20). H.S-k. Dragsfjärd, s:n i Äbo-Björneborgs län, s. v. Finland, på Kimitoön, s. ö. om Åbo; 115,s kvkm.; 4,733 inv. (1929; därav över 2/3 svensktalande). I D. ligger Dalsbruk (se d. o.). S. Dragsholm, slott i Ods Herred, n. v. Själland, huvudgård i baroniet Adelersborg. D., som under 1300-talet tillhörde Roskilde biskopsstol, var på sin tid ett av Danmarks starkaste fästen och användes efter reformationen som stats- — 713 — — 714 — Furir vid Norrlands dragoner.