DRAGSJUKA Dragsholm. fängelse, bl. a. för biskoparna J. Rönnow och O. Bille. Bland innehavare av D. märkes Arild Huitfeld 1597—1608, som här skrev större delen av sin »Danmarckis Rigis Krönicke». Nu tillhör D. baron Zytphen-Adelaer. M. P. Dragsjuka, med., se Ergotism. Dragskiva, se Dragning och Tråddragning. Dragsko, en fåll på ett klädesplagg, en tygpåse, ett fodral o. s. v., genom vilken ett dragband trädes, så att tyget kan rynkas ihop. D. kan även åstadkommas genom ett i båda kanter påsytt band el. en remsa av tyget. I. Dragskåp, kapell, är en skåpliknande anordning i kemiska laboratorier, i vilken sådana reaktioner kunna utföras, vilka utveckla skadliga el. frätande gaser. Dessa bortledas genom till fria luften ledande dragkanaler. Drag er-hålles genom kanalernas uppvärmning medelst gaslågor, genom utsugning medelst elektriska fläktar el. därigenom att laboratoriet i övrigt genom inpressning av luft bibringas ett högre lufttryck än den yttre atmosfären. Moderna d. äro ofta inbyggda i en fönsternisch, varigenom bättre ljusförhållanden erhållas. Wk. Dragsmark, s:n i Lane hd, Göteborgs och Bohus län, s. ö. om Lysekil; 14,2B kvkm., allt land; 501 inv. (1930; 35 inv. pr kvkm.); 2,55 kvkm. åker (1927; 17,9 % av arealen), 2,24 kvkm. skogsmark. Några smärre industriella anläggningar finnas. — Pastorat: Bokenäs och D., Älvsyssels n. kontrakt, Göteborgs stift. — ID. anlades av den norske konung Hakon Hakons-son trol. år 1234 ett till premonstratensorden hörande nunnekloster, Marieskog, som av konung Hakon, Magnus Eriksson och änkedrottning Dorotea efterhand begåvades med stora jordagods men efter reformationen plundrades och fick lämna byggnadssten till socknens kyrka och Bohus fästning. Grundmurarna till klosterkyrkan (Mariakyrkan), som 1846 instörtade, kvarstå. Till Marieskog förlägges sägnen om Axel och Valborg (se d. o.). — Litt.: A. E. Holmberg, »D:s kloster» (1856); J. S. Lidell, »D:s kloster» (1923). J. C.; C. V.J. Dragspel, se H a r m o n i k a. Dragstift, se Ritbestick. Dragstol, vävstol för hand, med anordning för varpens höjning och sänkning medelst snören. Se Dragrustning. Dragtaft, Tela vesicato'ria, på vaxduk utbrett spanskflugplåster (se d. o.). D. är ett biåsdragande medel, som brukas i folkmedicinen för att »avleda» smärtor, ofta i huvudet och placeras då vanl. bakom örat. J. H. Dragugn, benämning på koleldade ugnar för smältning el. cementering av metaller i deglar, i vilka deglarna inbäddas i det som bränsle tjänande trä- el. stenkolet. /. S. Dra'gumis [ör-], Stefanos, grekisk politiker (1842—1922), riksdagsman 1879, utrikesminister 1886—90 och 1892—93, konseljpresident jan.—okt. 1910, från 1912 litterärt verksam. [C.F.] Dragör, hamnplats på s. ö. kusten av Amager, Danmark; 2,081 inv. (1925). Badort, lotsstation. D. hade stor betydelse under medeltiden på gr. av det rika sillfisket. Bild se art. A m a g e r. O.P. Drainage [dräna'j], med., se D r ä n a g e. Drakballong, en med stabiliseringsanordning försedd luftballong (se d. o.). Drakbergen el. Quathlambabergen äro det sydafrikanska platålandskapets s. ö. högt uppskjutande randberg. De ha en längd av c:a 900 km. och utgöra vattendelare mellan Oranges flodområde och Indiska oceanen samt bilda den administrativa gränsen mellan Basuto-land, Orange-fristaten och Transvaal å den ena sidan och Natal å den andra. Genom vittring och floderosion är bergkanten skulpterad i oregelbundna och pittoreska, ofta fantastiska formationer, men ingenstädes är densamma genomskuren av någon djupare dalgång. Den högsta toppen och hela Sydafrikas högsta punkt är Champagne castle el. Cathkin peak (3,650 m. Ur S. 7. F:s bildarkiv Dragsmarks klosterruin. — 715 — — 716 —