DRAKE förf. (»Elementar-cours i harmonie-läran», 3 uppl. 1851—57, »Läran om contrapunkten», 1, 1845, och »Frågor i harmoni-läran, till besvarande i organistexamen», 2 uppl. 1849, o. a.). D. har dessutom upptecknat sv. folkmelodier, biträtt vid redigerandet av musiken till A. I. Arwidssons »Svenska fornsånger» (3 bd, 1834 —42) samt utg. »Musiken till valda skrifter af C. M. Bellman» (1836—37), varvid han även företog efterforskningar ang. Bellmansmelo-diernas ursprung. Som tonsättare, bl. a. av kammarmusik, pianostycken och sånger, är D. mindre betydande. G. M. 4) Magnus Adolf Gottlob D., sonsons sonson till D. 2), baptistpredikant (1833—1906). Efter teorelisk-teolo-gisk examen i Uppsala 1856 var D. ett par år lärare i Linköping och Västervik; under dessa år närmade han sig alltmer baptismen och blev omdöpt 1858. D. tjänstgjorde först ss. medhjälpare åt A. Wiberg (se denne) i dennes verksamhet, framför allt i Stock holm, 1866 blev han lärare vid Betelsemina-riet, redigerade från 1868 »Wecko-Posten», som efter hand blev baptistsamfundets förnämsta tidn. — Litt.: J. Drake, »A. D.» (1928). S. N. Drake, von, från Jämtland stammande adlig ätt, vars föregivna samband med ätten D. af Hagelsrum icke låter sig bevisas. Anders D. (1682—1744), tjänsteman i Riksarkivet, krigssekreterare 1719, underståthållare i Stockholm 1728, president i Kommerskollegium 1741, adlades 1720 von D.; hans ätt utdog på svärdssidan 1792. C. Drake [drélk], Sir Francis, engelsk sjöhjälte (o. 1540—96). D. gick tidigt till sjöss och var redan vid 22 år kapten på ett litet fartyg, med vilket han gjorde en handels- el., enl. spansk uppfattning, smugglingsresa till Mexikanska viken. Denna bragte honom mycken berömmelse men även stora förluster. Besluten att själv skaffa sig ersättning för dessa, gjorde D., som 1570 erhållit ett formligt kapar-brev av drottning Elisabeth, 1572—73 en ny färd till Västindien, varunder han stormade den då rätt betydande staden Nombre de Dios, tvärs över Panamanäset framträngde till Stilla havet — den förste engelsman, som sett detta — och återvände med rikt byte. Efter att under en kort tid ha deltagit i striderna på Irland föreslog D. drottningen en exp. genom Francis Drake. Magalhäes sund till Stilla havet; hon gillade planen och lämnade medel till dess utförande. Med 5 små fartyg och 166 mans besättning avseglade D. 13/i2 1577, uppehöll sig en tid på Sydamerikas ostkust och passerade i aug. 1578 Magalhäes sund. Med blott ett enda skepp fortsatte han sedan färden norrut, plundrande spanska skepp och kustplatser och görande ett rikt byte. Sedan han under fåfängt letande efter en genomfart till Atlanten framträngt ända till 48° n. br. och tagit landet i besittning för Englands räkning, seglade han tvärs över Stilla oceanen och ankom äntligen efter många äventyr med blott 57 man 20/9 1580 till England efter att ha fullbordat den första engelska världsomseglingen. Drottningen tvekade av hänsyn till Spanien något att godkänna hans handlingssätt men gjorde det dock och slog honom till riddare. 1585 gjorde D. i spetsen för en hel flotta ett nytt framgångsrikt tåg till Västindien. 1587 inträngde han i Cadiz’ hamn och förstörde en hel mängd fartyg, som skulle ha utgjort en del av den oövervinneliga armadan (se d. o.), och var 1588 vid avvär jandet av dennas anfall v. amiral under Lord Howard. 1595 fick D. jämte Sir John Hawkins befälet över en flotta om 27 fartyg, som skulle angripa de spanska besittningarna i Västindien. Oenighet mellan befälhavarna medförde motgångar, och sorgen över dessa bidrog till D:s död ombord på flottan nära det en gång av — 723 — — 724 —