DRAKON honom erövrade Nombre de Dios 28/i 1596 (enl. dåtida engelsk tideräkning 1595). — Lilt.: J. Corbett, »Sir F. D.» (1890). P. S. Drake, Friedrich, tysk bildhuggare (1803 —82), utbildades under Rauch i Berlin och efterträdde denne som ledare av den akad. riktningen; har utfört flera statyer, t. ex. den 9 m. höga Viktoria-bilden å Siegessäule vid Tier-garten, Berlin (1873), statyer av Fredrik Vilhelm III (marmor) och Schinkel (brons). E. W. Draken, lat. Draco, en av de »Ptolemaiska» stjärnbilderna, belägen i närheten av n. polen mellan St. och Lilla björnens stjärnbilder. D. innehåller 118 stjärnor starkare än 6:e storleken, av vilka en stjärna är av 2:a och 5 stjärnor av 3:e storleken (se stjärnkarta bd 4, sp. 12). Ch. Drakenberg, Christian, sjöman (1626— 1772), ryktbar för sin höga ålder. F. i Bohuslän, seglade D. 1639—1717 som kofferdisjö-man men hade därunder tidvis värvning i danska flottan (1657 —60, 1675—81) och var 1694—1710 i slaveri hos barbaresker (Tripolis, Cypern, Aleppo), fick 1735 högbåtsmans lön och gifte sig vid 111 års ålder, men då hustrun dog, friade D. förgäves som 130-åring till flera unga flickor. Porträtt av D. vid 111, 115 och 145 år finnas i Bymuseet i Oslo, resp. Kunstmuseum i Köpenhamn (av C. G. Pilo) samt på hans födelsegård Blomsholm. C. V. J. Drakenberg, Sten Adalrik, militär, gymnast och fäktare (f. 1861). Officer 1881, utexami- nerades D. från Gymnastiska centralinst. 1886; gymnastiklärare vid Beskowska skolan i Stockholm 1888, extralärare vid Gymnastiska centralinst. 1890, lärare i militärgymnastik 1904, överlärare 1909, föreståndare 1924—27. D.blev kapten 1899, major i armén 1909 och överstelöjtnant i armén 1918 samt s. å. sekreterare i Patriotiska sällskapet. Han var led. av 1915—18 års kommitté för omorganisation av Gymnastiska centralinst. samt tillhörde 1924—26 års sakkun niga, som i nämnda syfte tillkallats inom Eckle-siastikdep. D. har redigerat »Kungl. Gymnastiska centralinstitutets historia 1813—1913» (1913) och jämte C. Hjorth utg. »Handledning i florettfäktning» (1910). O.K-gh Drakfiskar, benämning på två skilda familjer bland benfiskarna, se Fjärsingar och Vinghästfiskar. Drakfiske. Vissa Söderhavsfolk, t. ex. invånarna på Salomon- och Santa Cruz-öarna, använda vid fiske ett slags drake, förfärdigad av blad, utspända med ribbor. Från draken hänger ett snöre försett med agn, och med ett annat snöre är draken fäst vid båten. Båten paddlas mot vinden, draken höjer sig och agnet släpar på vattnet. Kring agnet äro starka spindelvävstrådar lindade, och i dessa fastna fiskarna med tänderna. G. B-r. Drakhuvud, drakhuvudfiskar, Scor-pæ'nidæ, fam. bland benfiskarna, omfattande o. 250 arter, alla levande i havet, flera på ganska stort djup. En del av dem föda levande ungar. Hos somliga former äro vissa taggstrålar i fenorna fårade och stå i förbindelse med giftkörtlar. Bland släktena må nämnas följande. Kungsfisksläktet (se d. o.) förekommer vid vår västkust. Drakhuvud- el. skorpänsläktet, Scorpæ'na, av vilket en art, blåkäften (se d. o.) ibland anträffas vid vår västkust. Fruktad för sin giftighet är trollfisken, SynanceVa verru-co'sa, som förekommer från Röda havet s. ut. Vingsimporna, Pte'rois, äro vackert färgade och ha stora bröstfenor, som förläna viss likhet med flygfiskarna. N. R-n. Dra'kma (grek, drachme'), grekiskt silvermynt = 1hoo mina, Voooo talent el. 6 oboler. Namnet anses ofta betyda »handfull», näml, av oboler (se d. o.), som då skulle vara grundenheten. Enl. andra kommer d. av det assyriska daragmana (Veo mina). D. betecknar även och kanske ursprungi. en vikt och förekommer i denna betydelse även i Babylonien och Assyrien. D:s vikt och värde varierade ganska starkt i olika delar av den antika världen. Man kan urskilja 7 olika d.-värden, den eginetiska d., som hänfördes till konung Feidon i Argos (7:e årh. f. Kr.) och vägde c:a 6 gr., den attiska d., som infördes av Solon (4,25 gr.) o. a. D. fanns i många multiplar och delar av grundvärdet: di-drakma (2 d.), tridrakma (3 d.) o. s. v. ända till dodekadrakma (12 d.); förekommer ännu i det moderna Grekland som myntenhet (100 lepta', nominellt 72 öre) och som vikt: drami' (^400 turkisk oka', 1,283 gr.). — Litt.: Th. Rei-nach, »L’histoire par les monnaies» (1902). N.V. Drakmånad, se Månad. Drakon, forntida lagstiftare i Aten (o. 620 — 725 — — 726 —