DRÄPER förande utsikt över staden och dess omgivningar. Strömsö är mera oregelbundet byggt; järnvägsstation, flera hotell, banker m. m. Tången består i huvudsak av endast en enda lång krokig gata med trähus; stora kajer och upplag. Staden får sin prägel av export och förädling av trä, men dessutom finnas järn-gjuterier och mekaniska verkstäder. Handelsflottan är betydande (50,611 nettoton 1927) liksom sjöfartsförbindelserna med utlandet (143,212 ingående tonnage 1927). Goda järnvägsförbindelser. — Upphovet till D. är att söka i de två utskeppningsplatser för timmer, som lågo vid Dramselvas utlopp, Kopervig och Bragernes, sedermera även Strömsö. 1715 fingo Bragernes och Strömsö köpstadsprivile-gier, och nu började det gemensamma namnet D. användas. 1811 sammanslogos de båda till en köpstad. O. Ts; H. Bg. Dramselva, Drammenselva, flod i s. Norge, bildar avlopp för Tyrifjorden och mynnar i Dramsfjordens innersta ända. D. mottager från h. Snarumselva och Simoa samt utgör transportled för stora mängder timmer. De talrika vattenfallen — Geithusfoss, Katfoss, Embretsfoss, Döviksfossen, Hellefoss m. fl. — ha en gemensam vattenkraft av o. 80,000 hkr., varav o. 21,000 hkr. utbyggts. Kraften användes huvudsaki. vid cellusosa- och pappersindustrien. D. var förr mycket fiskrik. O. Ts. Dramsf jorden, Drammensfjorden, n. v. arm av Oslofjorden, o. 28 km. lång, 1—3 km. bred. Dra'ngedal, hd i Telemark fylke, s. Norge, på gränsen mot Aust-Agder fylke; l,054,85 kvkm.; 4,940 inv. (1930). S. Drank, biprodukt vid brännvinsbränning (se Brännvin, sp. 192), som ant. oberedd el. torkad brukas till kreatursfoder. D. innehåller alla råmaterialets näringsämnen med undantag av den del av stärkelsen och sockret, som förvandlats till alkohol. Den färska d:s vattenhalt (92—96 %) kan genom intorkning nedbringas till c:a 11 %. På gr. av råmaterialets olika beskaffenhet skiljer man på potatis-, sädes-och melass-d. Den sistnämnda är olämplig till kreatursföda. Sädes-d. är näringsrikare än potatis-d.; av den förra åtgår endast 12 kg. till en foderenhet mot 15 å 20 kg. av den senare. För att icke surna måste d. utfodras färsk och varm, c:a 70° C. Alla kärl och krubbor, med vilka d. kommer i beröring, skola vara väl rengjorda. Vid utfodring med d. bör i ransonen ej ingå torrt kraftfoder, rå potatis, betblast el. ensilage och ej heller tillskott av koksalt, men väl av annat mineralfoder, särsk. slammad krita. Denna, av vilken lämpligen gives 50 gr. pr 500 kg. levande vikt och dag, får dock ej inblandas i d. utan skall givas särskilt Av färsk d. bör man ej dagligen pr djur giva mer än 45 kg. till dragoxar och mjölkkor, 60 kg. till gödoxar och 3 kg. till gödfår och gödsvin. Till arbetshästar passar den torkade d bäst. Av denna åtgå 1,2—1,3 kg. till en foderenhet. H. Fqt. Drankmugg, drankutslag, är en ganska allvarlig hudinflammation, som uppträder hos nötkreatur vid utfodring med potatis, blast el. drank. Sjukdomen har vanl. sitt säte nedom lättklövarna å bakbenen och kan därifrån sprida sig vidare även till frambenen. Huden sväller, överhuden höjer sig upp i blåsor, som efter hand brista, och den kvarlämuade sårytan avsöndrar ett illaluktande sekret. Lidandet är förenat med stark klåda. Efter lämplig dietisk och antiseptisk behandling inträder vanl. hälsa efter 8—14 dagar, men någon gång följa utbredda sårnader, blodförgiftning och t. o. m. död. V. M-r. Drapa (fisl. dråpa, till drepa, slå; anledningen till namnet omtvistad), tycks att döma av Strödda uppgifter i medeltida isländska skrifter ha varit namn på ett särsk. präktigt lovkväde, försett med regelbundet återkommande versrader av omkvädes natur (s. k. stef). Det berättas i Olov den heliges saga (kap. 166; även i »Heimskringla»), att Knut den store en gång fick höra, att en isländsk skald, som vistades vid hovet, hade diktat en s. k. flokk om honom, ett mindre betydande lovkväde. Han tvang då denne vid livsstraff att till nästa dag ha i stället diktat en drapa om honom. Flokken, som konungen ej hört, ändrade han då till en dråpa genom att dikta till ett stef jämte några fyllnadsrader och vann så konungens nåd. Tyvärr finns ej härav mera bevarat än stefet. Däri ingår konungens namn, och detta är kännetecknande för stefet, under det att eljest i ett sådant kväde den därmed hedrade icke nämns vid namn. Av de kväden vi ha i behåll med namn på -dråpa synes, att de kunde riktas både till konungar och till andra framstående personer, ja, även till en gud (jfr »Torsdrapa» av Eiliv Gudrunarson) el. i kristen tid till jungfru Maria m. fl. D.-diktningen har upphört på 1300-talet. Versmåttet kunde vara drottkvätt (se d. o.) el. något annat lika konstfullt. I. Lqt. Dräper [drei'po], Henry, nordamerikansk astronom (1837—82). På sitt privata observa-torium utförde D. grundläggande arbeten behandlande fotografiens användning för studiet av himlakropparna och deras spektra. Genom hans änkas stora donation, Henry D. memorial, möjliggöres en viktig del av de stora spektral- — 733 — — 734 —