DRICKSVATTEN åtal inför krigsrätt, blev 1898 frikänd. Han flydde emellertid till England, där han senare erkände sig ha skrivit bordereaun. Under tiden tillspetsade sig situationen alltmer i Frankrike; redan 1897 hade ledande politiker med Clemen-ceau i spetsen tagit sig an Dreyfus’ sak, och vid underrättelsen om krigsrättens frikännande dom över Esterhazy publicerade Zola i Clemenceaus tidn. »L’Aurore» sitt öppna brev till republikens president med de berömda inledningsorden »J’accuse» (»Jag anklagar»). Regeringen sökte lugna lidelserna, och 7/7 1898 uppläste krigsminister G. Cavaignac i deputeradekammaren bl. a. den italienske militärattachéns ovan nämnda brev. Då emellertid kort därefter åtskilliga misstänkta omständigheter kommo i dagen, tog regeringen ånyo saken om hand. Henry förhördes ang. den italienske militärattachéns brev, erkände sig ha förfalskat det, häktades och tog sig själv av daga. Dreyfus’ mål överlämnades (1898) åt en särskilt konstituerad kassationsdomstol, som följ, år upptäckte nya förfalskningar. Krigsrättsdomen 1894 underkändes, och målet återförvisades till förnyad prövning av en krigsrätt i Rennes. Efter 2 mån:s förhandlingar (8/7—°/9 1899) dömde denna Dreyfus med 5 röster emot 2 till 10 års fängelse; omedelbart därefter (19/9) följde president Loubets benådning, som Dreyfus endast motvilligt accepterade. Mot slutet av 1903 upptogs målet på nytt, sedan det visat sig, att även krigsrätten i Rennes haft förfalskade dokument framför sig; 12/7 1906 avkunnade kassationsdomstolen en fullst. frikännande och rehabiliterande dom. Samtidigt utnämndes D. till major vid art. och riddare av hederslegionen men lämnade den aktiva tjänsten 1907. Under världskriget tjänstgjorde han ss. reservofficer och blev överstelöjtnant 1918. Vid överförandet av Zolas stoft till Panthéon i juni 1908 utsattes Dreyfus för ett attentat av en antisemitisk journalist och sårades lätt. Jfr Antisemitism, sp. 1253. — Litt.: J. Rei-nach, »Histoire de 1’affaire D.» (7 bd, 1901— 11); C. G. Laurin, »Våld och väld» (5 uppl. 1925); E. R. Curtius, »M. Barrès och den franska nationalismens andliga grundvalar» (1926). Th. Dreyschock [dräVJåk], Alexander, bö-misk pianist (1818—69), 1862 prof, vid konser-vatoriet i Petersburg. D. företog ett flertal konsertresor i Europa, varvid han besökte Stockholm 1856 och 1862. Hans spel kännetecknades av glansfull virtuositet, och hans tonsättningar för piano tillhöra även den briljanta stilen. G. M. Dreyse [-äl'za], Nicolaus von, tysk ge-värskonstruktör (1787—1867), adlad 1864. D. tillverkade i sin fabrik i Sömmerda vid Erfurt från 1824 tändhattar (se T ä n d m e d e 1) och konstruerade 1827 det första tändnålsgeväret (se Handeldvapen), inrättat för myn-ningsladdning. 1836 konstruerade D. ett bak-laddningsgevär, som efter vissa förbättringar antogs för preussiska armén 1840 och vars mekanism tjänat som förebild för senare gevärs-mekanismer. D. konstruerade även jaktbössor av snarlik typ, vilka sedermera förbättrades av sonen Franz von D. (1822—Qty.R.Sbg. D. R. G. M. (Deutsches Heichs Gebrauchs-muster), tysk mönsterskyddsbeteckning. Driault [driå'], É d o u a r d, fransk historieskrivare (f. 1864), prof. Av D:s arbeten, som till stor del behandla Napoleon och hans tid, må nämnas »La politique orientale de Napo-léon. Sébastiani et Gardane 1806—1808» (1904), »Études napoléoniennes. Napoléon en Italie» (1906), »Napoléon et 1’Éurope» (5 bd, 1909— 27), »La question d’Orient depuis ses origine» jusqu’å nos jours» (5 éd. 1912), »Le grand empire» (1924), »La vrai figure de Napoléon» (1928), »Le roi de Rome» (1928). 1921 grundade D. »Revue des études napoléoniennes». E. Blp. Dribbling, spelterm i fotboll, handboll m. fl. bollspel, varvid en deltagare under löpning med upprepade småsparkar (vid handboll med studskast mot marken) spelar bollen framför sig i önskad riktning. O. K-gh. Drickspengar, motsv. ty. Trinkgeld, fra. pour-boire, kallas den godtyckliga ersättning för gjorda tjänster, som erlägges till kypare, chaufförer, bud o. s. v. samt på sina håll i utlandet även till andra, ss. konduktörer o. d. Redan under medeltiden mottog mästaren d. för sina gesäller, och tjänstemännen voro delvis hänvisade till d. Urspr. givna för ändamål, som ordet säger, äro d. numera ofta fullst. betalning för den gjorda tjänsten. Det förekommer därför ibland, att portierer, rockvaktmästare o. d. arrendera sina platser. Ibland brukas ordet ss. betecknande ett slags mutor. — På senare tid har man flerstädes sökt avskaffa d.-systemet och i större el. mindre grad lyckats. I Italien torde det för restauranger o. d. i stort sett vara avskaffat och åtm. på sina håll i Tyskland. I Sverige har den på hotell och restauranger anställda, fackligt organiserade personalen i sina avtal inryckt bestämmelse om rätt till ersättning efter 10 % av notans belopp. I regel uppföras dock ej dessa 10 %, utan det överlämnas fortfarande åt kunden ått bestämma d:s storlek. A. Vr. Dricksvatten erhålles dels från ytvatten och dels från grundvatten. Ytvattnet utgöres av det regnvatten, som uppsamlas direkt på jordytan i form av vattenpussar, bäckar, floder, insjöar — 753 — — 754 —