DROPPINFEKTION Dorisk fris med droppar. Rekonstruerad bild av ett hörn av skattehuset i Olympia. Droppinfektion [-Jo'n]. Vid högljutt tal, vid hosta och nysning utslungas vätskedroppar i ett kägelformigt utbredningsområde till ett avstånd av i regel högst 80 cm., vid kraftiga hoststötar dock ännu längre. Dropparna äro av växlande storlek, allteftersom de bildas i munhåla och övre luftvägar el. längre ned i luftrören. De förra äro större, sjunka hastigt på några min. till marken, de senare äro mindre, de minsta kunna hålla sig länge svävande. Ss. först visats av K. Flügge, kunna från personer, som härbärgera smittosamma mikrober på slemhinnan i luftvägarna, dessa mikrober medelst dylika droppar överföras till individer, som komma inom området för droppspridningen. Se Epidemiska sjukdomar och Tuberkulos. af K. Droppsmörjning, tekn., se S m ö r j n i n g. Droppspets, bot., se Blad, sp. 45. Droppsten, namn på de mineralbildningar, huvudsaki. bestående av kolsyrad kalk (kalk-spat el. aragonit), som förekomma i grottoi' (se d. o.), utkristalliserade från det vatten, som genom sprickor i berget sipprat ned i grottan och på sin väg genom bergarterna löst upp mineralämnen. När det nedsipprande vattnet kommer in i grottan, förlorar det det överskott av kolsyra, som erfordrats för att hålla kalken i lösning som surt karbonat, och vattnet avdunstar, så att den kolsyrade kalken avskiljes. Då detta sker från det ställe, där vattnet sipprar ned, bildas först ett litet tunnväggigt rör, som småningom fylles och bildar en nedhängande tapp, en stalaktit, som tillväxer i längd och tjocklek. En del vatten flyter ned längs stalaktiten och faller ned på bottnen av grottan, där den kolsyrade kalken bildar upphöjningar, stalagmiter, vilka växa uppåt och stundom nå så högt, att de förena sig med de uppifrån bildade stalaktiterna. Härigenom uppstå egendomliga pelarbildningar av säregen arkitektonisk byggnad och mycket fantastiska former. D. är i allm. vit, stundom genomskinlig. Berömda grottor med vackra d.-bildningar äro Adelsberggrottan (se d. o. med plansch) i n. ö. Italiens karstområde, åtskilliga grottor i Ardennerna samt Mammutgrottan i Kentucky. I Sverige finnas inga d.-grottor. — I byggnadsverk, i valv och under broar, kan man stundom, där den kolsyrade kalken urlakats ur murbruket, iakttaga d. i miniatyr. K. A. G. Drops (eng., droppar), karameller, innehållande syrliga fruktsafter. S. k. lemondrops innehålla citronsyra. Dro'sera, daggört, sileshår, växtsläkte av fam. Drosera'ceæ med ett 100-tal arter. I Sverige förekomma 3 arter, småvuxna kärrörter med rundade, tunglika el. omvänt äggrunda blad och vita blommor i ensidigt, före blomningen inrullat knippe. Se Insektätande växter. O. Gz, Drosera'ceæ, flugfängeväxter, diko tyl växtfam. av ordn. Sarracenia'les, omfattan de insektätande, företrädesvis i vatten el. på mossar i tempererade och subtropiska zonen förekommande örter med i regel rosettställda blad, regelbundna blommor och kapselfrukt. De viktigaste släktena äro Dro'sera, Droso-phy'llum, Dionæ'a och Aldrova'ndia (se d. o.). Märkliga äro de många för D. utmärkande morfologiska och biologiska egendomligheter, som avse att tillföra växterna animalisk näring. Selnsektätandeväxter. O. Gz. Droska (ytterst från ry. drozki), urspr. (på 1830-talet) från Ryssland infört lätt, fyrhjuligt öppet åkdon; numera täckt el. halvtäckt hyrvagn. — Droskbil, hyrbil, särsk. om sådan försedd med taxameter (se d. o.). Jfr Trafikrättighet. Drosome'ter, apparat för mätning av den utfällda daggmängden (se Dagg- och rim-frostbildning). Droso'phila, flugsläkte, se Daggflugor. Drosophy'llum, växtsläkte av fam. Drose-ra'ceæ med en på sand- el. klippmark i Portu — 775 — — 776 —