DROZ och än mer i »Geschichte des Hellenismus» (1836—43, 3 Aufl. 1893—94) är analogien Makedonien— Preussen den röda tråden I »Leben des Feldmarschalls Grafen York von Wartenburg» (1851—52, senaste uppl. 1913) och framför allt i D:s huvudarbete, »Geschichte der preussischen Politik» (14 bd, 1855—86, bd 1—4 återutg. 1868—72) gäller det för D. att påvisa, att huset Hohenzollern redan från början varit den tysknationella enhetstankens ödesbestämde, kloke och modige förkämpe — ett täml. hopplöst företag. D:s av Hegel och den tyska idealismen starkt påverkade »Grund-riss der Historik» (1868, senaste uppl. 1925), en framställning av historiens filosofi och metod, åtnjöt länge stort anseende men är nu föråldrad. D. tog initiativet till utgivandet av »Urkunden und Aktenstücke zur Geschichte des Kurfürsten Friedrich Wilhelm von Bran-denburg» (1864 ff.).D:s brevväxling utgavs 1929 av R. Hübner. — Litt.: G. Droysen, »J. G. D.», 1 (1910). S.Bsn. 2) G u s t a v D., den föregåendes son, historiker (1838—1908), prof, i Göttingen 1869, i Halle 1872, har i talrika arbeten behandlat 1500- och 1600-talens och särsk. 30-åriga krigets historia. Hans »Gustaf Adolf» (2 bd, 1869—70; sv. övers., 1, 1869) röjer livlig beundran för hjältekonungen men knappast, någon djupare förståelse av dennes motiv och syften. De politiska intressena framställas ss. nästan allena-bestämmande, de religiösa ss. helt underordnade; allt ses från ensidigt tysk-nationella synpunkter. Det senare gäller även »Bernhard von Weimar» (2 bd, 1885), där hertigens person och insats överskattas på svensk bekostnad. D. grundade och utgav 1874—1908 den ståtliga serien »Hallesche Abhandlungen zur neueren Geschichte». S. Bsn. Droz [drå], Pierre Jacques (1721—90) och Henri Louis Jacques (1752—91), far och son, schweiziska urmakare, framför allt berömda för sina sinnrika automatiska leksaker. D. d. ä. tillverkade även praktur med pla-netarium till bl. a. Ferdinand IV av Spanien och uppfann den temperaturkompenserade urpendeln. B. Droz [drå], Franfois Xavier Joseph, fransk moralfilosof (1773—1850). Bland D:s arbeten märkas »Oeuvres morales» (2 bd, 1826) och »Pensées sur le christianisme» (1844). [G. A.] Droz [drå], N u m a, schweizisk politiker och skriftställare (1844—99), urspr. lärare och publicist, medl. av kantonförsamlingen i Neu-chåtel 1869, av kantonregeringen 1871, av stän-derrådet 1872—76, dess ordf. 1875, av förbundsrådet 1876—92, 1881 och 1887 förbunds-president. Bland D:s skrifter märkas »L’instruc- tion civique» (1884), »Essais économiques» (1895) och »La démocratie féderative et le socialisme d’état» (1896). I sin politik förfäktade han kantonernas särrättigheter. Th. D. R. P., förkortning för Deutsches Reichs Patent. Drude [drö'-]. 1) Karl Oscar Georg D., tysk botanist (f. 1852), prof, i växtfysiologi vid tekn. högsk. i Dresden och direktor för bot. trädg. och försöksanstalten för växtkultur där 1879, emeritus 1921. D. har monografiskt bearbetat palmerna för C. F. Ph. de Martius’ »Flora brasiliensis» och ingående behandlat växtsystematiska, växtgeografiska, ekologiska och fenologiska spörsmål. Jämte A. Engler har han utg. det stora verket »Die Vegetation der Erde» (1896 ff.). O. Gz. 2) Karl Ludwig Paul D., den föregåendes bror, fysiker (1863—1906), 1894 prof, i Leipzig, 1900 i Giessen, 1905 i Berlin. På grundvalen av den klassiska elektronteorien utförde D. betydelsefulla arbeten, främst inom den fysikaliska optiken, sammanställda i den berömda läroboken »Lehrbuch der Optik». Med samma utgångspunkt sökte D. även grundlägga en metallernas fysik, vilket för den därpå följ, utvecklingen blev av stor betydelse. Bland D:s övriga arbeten märkas experimentella och teoretiska undersökningar av elektriska svängningar. Utom den nämnda läroboken utgav D. bl. a. »Physik des Äthers auf elektromagne-tischer Grundlage» (1894) och »Die Theorien in der Physik» (1895). N. R-e. Druey [dryä'], Henri, schweizisk politiker (1799—1855), urspr. advokat, medl. av kantonförsamlingen i Vaud 1828, av statsrådet 1831, ledde från 1845 den politiskt och religiöst liberala vänstern, i sht vid förbundsdagen 1847. Jämte K. Kern gjorde D. utkastet till förbunds-författningen av 1848, invaldes s. å. i förbundsrådet, som han tillhörde till sin död, och var 1850 förbundspresident. Th. Drufva, Peter Thure Gerhard, från 1815 friherre, krigare (1767—1822), 1776 löjtnant, 1785 kapten med kompani och 1789 major, allt vid Upplands reg. Under Gustav III:s finska krig, i vilket han deltog, blev han fången vid Svensksund 1789. 1796 överstelöjtnant, deltog D. i fälttåget i Tyskland 1806—07, i kriget i Norge 1808 och kom s. å. på sommaren med de sv. förstärkningarna till Finland, där han förde befälet i den genom Runebergs dikt »Vilhelm v. Schwerin» berömda skärmytslingen vid ömossa (*/b) och utmärkte sig i slaget vid Oravais. 1809 överste i armén, tog D. s. å. avsked, blev 1813 v. landshövding i Karlstads län och 1816 landshövding i Västerås län. D slöt själv sin friherrliga ätt. P. S. — 787 — — 788 —