DRURY LANE-TEATERN tiska ingenjörkåren 1825 det s. k. D:s kalkljus (se d. o.) i samband med sitt arbete med triangelmätningar. D. blev 1835 understatssekreterare för Irland, där han visade sig vara en utmärkt administratör. R. Drummond [dr^mand], Henry, skotsk naturvetenskapsman och teolog (1851—97), 1884 kallad till innehavare av den av skotska frikyrkan vid dess teol. fak. i Glasgow inrättade professuren i naturvetenskap. D. ägnade sig åt en omfattande apologetisk verksamhet, i det han försökte att ena kristen tro och modern vetenskap (darwinism, bibelkritik). Av hans talrika skrifter finnas flera i sv. övers. D. var även verksam inom den kristna studentrörelsen. — Litt: D. Monod, »Un évangéliste möderne» (1909). S.N. Drummond [drE'mand], Sir James Eric, engelsk ämbetsman, generalsekreterare i Nat. förb. (f. 1876). Efter utbildning i Eton inträdde D. 1900 i ut-rikesdep., där han mestadels tjänstgjort ss. privatsekreterare till understatssekreteraren. 1912—15 var han en av premiärministerns och därefter utrikesministrarnas privatsekreterare. Då Nat. förb. upprättades 1919, ut sågs D. på förhand till generalsekreterare. Han är i denna egenskap dess högste ämbetsman, har organiserat sekretariatet och leder dess arbete med stor duglighet. Han deltager även, bl. a. genom vidsträckta resor, i den världsomfattande propagandan för folkförbundet. E. Ths. Drummonds kalkljus, en av T. Drummond (se denne) uppfunnen ljuskälla bestående av en knallgaslåga, vars spets riktas mot en cylinder av kalk, krita el. magnesia. Den till c:a 2,000 ° upphettade ytan av dessa dåligt värmeledande och vid den höga temp. osmältbara ämnen utsänder ett intensivt ljus. Senare har man övergått till zirkonglödkroppar och ace-tylen-syrgaslåga, varvid betydligt högre temp. och större ljusutbyte ernås. D. k. nyttjas delvis fortfarande för projektionsändamål på gr. av den därför lämpliga, starkt koncentrerade ljuskällan. R- Drumont [drymå'], Édouard Adolphe. fransk skriftställare, publicist och politiker (1844—1917). D. införde den moderna antisemitismen (se d. o.) i Frankrike med ett flertal skrifter i detta ämne, främst »La France juive> (2 bd, 1886); därefter utgivare av den våldsamt antisemitiska tidn. »La libre parole» (1892— 1907), som spelade en framträdande roll under Dreyfusaffären (se d. o.). Om denna har han skrivit »Les juifs contre la France» (1899). 1898—1902 var han deputerad, invald av en antisemitisk opinion i Algeriet. Th. Drunkning, dödens inträdande som följd av att vätska intränger i andningsvägarna; härigenom hindras luftens tillträde till lungorna med kvävningsdöd som följd. Vätskan kan vara av olika art, från vatten till mera tjockflytande massor. Vanl. inträffar d. i vatten, genom att hela kroppen kommer under vattenytan. D. kan dock även inträda, genom att blott mun och näsöppning komma under vätskeytan. Så har det t. ex. förekommit, att en person i berusat tillstånd el. under ett epileptiskt anfall drunknat i en vattenpöl. D.-dödens olika faser överensstämma i stort sett med kvävningsdödens. Först inträder en fas med villkorligt återhållna andningsrörelser, avbruten av enstaka djupa andetag, därefter en fas av andningsstillestånd, antagl. utlöst på nervös väg genom det kalla vattnets beröring med slemhinnan i andningsvägarna (H—1 min.). Sedan vidtager ett stadium av djupandning, varvid vätskan intränger djupt i andningsvägarna, kramp och medvetslöshet inträda, och efter en helt kort andningspaus följer döden, föregången av några svaga andetag, varvid en luftskummig vätska framkommer ur andningsvägarna. Vanl. inträder döden inom 3—4 min. — I vidsträckt bemärkelse användes begreppet d. om varje dödsfall i vatten. Detta är felaktigt, emedan en plötslig död vid t. ex. badning kan ha helt annan dödsorsak än kvävning. Så förekomma t. ex. hjärtslag, hjärnblödning el. kärlchock (se d. o.) som dödsorsak vid sådana tillfällen. I de senare fallen genomlöpas naturligtvis ej drunkningsdödens olika faser. I Sverige dö årl. genom d. 500—800 människor, övervägande män. Ang. återupplivning av drunknad se Konstgjord andning. J.E. L. Drury lane-teatern [drö'ari Iél'n-]. Vid Drury lane i London, en gata n. om Strand, öppnades 1615 en teater, som efter de populära tuppfäktningar den bjöd på kallades »The cockpit». Den brändes av pöbeln 1617, återuppbyggdes och hade under namnet Phænix en viss betydelse, var som alla andra teatrar stängd under protektoratet och revs under Karl II. 1663 öppnades den nuv. D:s föregångare ss. Theatre royal under ledning av Sir Thomas Killigrew, brann 1672, återuppbyggdes ånyo 1674, ombyggdes i praktfull stil 1772 men revs 1791 för att lämna plats för en ny teater, som öppnades 1794 och brann 1809. — 793 — — 794 —