DRÖMTYDNING hudsensationer; nakenhets-d. genom avkastande av sängkläder under sömnen; mar-d. genom andnöd och matsmältningsrubbningar; törst-d. av dietfel. Många av dessa förklaringar ha kunnat experimentellt verifieras. Hit höra även »slummerbilder», t. ex. seende av mikroskopiska bilder efter dagslångt mikroskoperande, el. ansikten, situationer m. m. liknande dem, som förekomma under kristallskådning (se d. o.). Stundom förekomma prodromala d., t. ex. d. om blodig strid föregår en blödning hos en patient o. d. Enstaka iakttagelser ha föranlett antagandet om en mycket stor d.-hastighet, men detta har ej kunnat experimentellt besannas. I andra fall ha iakttagits d., vari väckningsretningen (t. ex. drömmaren väckes genom en beröring av ett nedfallande föremål, som träffar halsens framsida) på sådant sätt inkomponeras i en lång d. (om franska revolutionen), att dess tolkning (halshuggning genom giljotin) framstår som drömmens klimax, medan retningen synes ha varit dess utlösande orsak. Emellertid kan en sådan hypotes om d.-komposition icke f. n. bevisas. Genom Freuds och psykoanalytikernas starka betonande av d:s flyktighet, absurditet och irrationella karaktär, har forskningen i någon mån kommit att förbise, att d., om än i alhn. sammanhangslös och inkongruent, dock stundom kan uppvisa logiskt tänkande och även (enl. vissa forskare) medger påverkan från drömmarens vilja. Ett känt exempel är assy-riologen H. V. Hilprechts d. Under sysslandet med babyloniska texter drömde denne, att en babylonisk präst för honom påpekade samhörigheten av tvenne skilda textfragment, något som sedermera befanns riktigt. Minnet i d. är starkt fragmentariskt, men däremot kan i d. ev. posthypnolisk suggestion erinras, som icke är tillgänglig för dagsmedvetandet, varför d. stundom torde vara produkten av djupare psykiska skikt. Innehåll i en d. erinras stundom i en följande; ibland bildas hela sammanhängande drömräckor. Att en och samma d. upprepas är icke ovanligt. Drömmarens personlighet är i d. i regel ej förändrad; för drömmaren i dagsmedvetandet främmande tankar uttalas ofta av andra d.-personer; begär leda oftare till egna d.-handlingar. Ang. fjärrdrömmar och sanndrömmar, se d. o. och Telepati. D. framkallas lätt av viljan att drömma, t. ex. vid d.-forskning, och den anpassar sig ofta väl efter drömmarens personliga önskningar, resp, teorier ang. d:s innehåll och funktion. Barn drömma mer än vuxna; kvinnor sova lättare och drömma i allm. mera än män; män drömma oftare om dagens händelser; kvinnors d. äro möjl. mera emotionella. I ålderdomen drömmes sällan och då vanl. om längesedan förflutna handlingar. D. uppvisa olika varianter under nerv- och själssjukdomar: t. ex. hos epileptiker synas vissa d. utgöra ersättning för epileptiska anfall; paranoiker (se d. o.) visa olika drömtyper efter olika till-ståndsbilder etc. D. hos blinda uppvisa egendomligheter; personer blinda före 5 år drömma aldrig visuellt; blinda efter 7:de året drömma som seende, men med åren med avtagande visualitet. Ang. djurens d. råder stor oklarhet; äldre jakthundar synas drömma om jakter. — D. leda hos vissa primitiva folk till och vidmakthålla animistiska föreställningar (se A n i m i s m). Amerikas indianer begagna sig av d. efter långvarig fasta i vildmarken under initiationsperioder för att framkalla d. om sina individuella totemdjur. Inkubations-d. i tempel el. avskildhet, efter fasta och av-hållsamhet, betraktas av vissa folk ss. uppenbarelser etc. — Litt.: P. Simon, »Le monde des rèves» (2:e éd. 1888); S. De Sanctis, »I sogni» (1899); S. Freud, »Uber den Traum» (2 Aufl. 1911); H. Silberer, »Der Traum» (1919). G.A.J. Drömbok, handledning i att utleta framtiden genom drömtolkning. Därvid anses vissa i drömmen ingående element ha en viss betydelse, ss. dröm om eldsvåda tolkas som bröllop, om ormar som pengar o. s. v. Sådana böcker ha haft stor spridning och ha ännu sin trogna publik. Deras innehåll går tillbaka till antiken. Redan hos den berömde dröm- och tecken-ty daren Artemidoros från Efesus (2:a årh. e. Kr.) finner man samma metod och t. o. m. samma tolkningar. v. S-iv. Drömtydning är vanlig hos primitiva folk (se Dröm), och kvarlevor därav äro talrika även bland civiliserade folk (se Drömbok). En systematisk d. med vetenskapliga anspråk har först utvecklats av S. Freud (se denne) som led i hans psykoanalytiska metod för tolkning och behandling av allmänna neuroser, särsk. hysteri. Sedan Breuer och Freud visat, vad som länge förmodats, att hysteri vållades av psykiska traumata (se Trauma och Psykoanalys) och Freud utvecklat metoden att uppspåra traumata, frigöra förträngda emotioner samt bota symtomen med hjälp av metoden för fri association, tillämpades denna metod på drömmarna hos patienter och normala personer för att därigenom vinna kännedom om deras »komplexer», d. v. s. sjuk-domssättande tankar med tillhörande emotioner, resp, de komplexer, som även normala personer besitta. Härigenom upptäckte Freud, att bakom drömmens (av oss erinrade) innehåll döljer sig en latent drömtanke, vanl. en starkt emotionell tanke el. erinring, — 813 — — 814 —