DUBBELKYRKA fiskar parasitisk levande sugmask. Två djur äro Ä-formigt sammanvuxna med varandra på så sätt, att det ena djurets buksugskål omfattar och sammanväxer med en tapp på det andra djurets ryggsida. De äro blodsugare. H. W. Dubbeldrill, mus., drill (se d. o.) på två toner i samma ackord; utföres på samma sätt som enkel drill. På violin utföres d. lättast i terser (se d. o.), under det att svårigheterna att utföra den med andra intervaller ofta göra den omöjlig. F. S-l; H. M. Dubbelfotingar, en ordn. bland tusenfoting-arna (se d. o.). Dubbelförhållande, matem., se A n h a r m o-niskt förhållande. Dubbelförsäkring föreligger, om ett och samma objekt försäkrats mot en och samma risk hos mer än en försäkringsgivare och de sammanlagda försäkringssummorna överstiga försäkringsvärdet. Inträffar försäkringsfall, ersättes dock icke mer än försäkringsvärdet. Närmast kan d. förekomma vid sakförsäkring. Jfr Överförsäkring. Th. Dn. Dubbelgrepp, mus., det samtidiga frambringandet av flera toner på samma sträng- el. tangentinstrument. I fra. är double corde det tekniska uttrycket uteslutande för d. å stråkinstrument. H. M. Dubbelgång, se U r. Dubbelhake (ty. Doppelhaken), från början av 1500-talet huvudsaki. i fästningskrig använt eldvapen, som sköt blykulor, vägande 4—8 lod. Det långa eldröret anbringades vid skjutning i en gaffel, på en bock el. dyl. R. Sbg. Dubbelhärd, metall., lancashirehärd, försedd med två mitt emot varandra belägna arbets-öppningar. Denna typ av härdar har nu övergivits till förmån för de ursprungliga enkelhärdarna. Se Lancashireprocessen. I. S. Dubbelhörsel, med., se Diplacusis. Dubbelkapell, se Dubbelkyrka. Dubbelkloster kallas en inst., där munkar och nunnor bo i samma kloster och utgöra en rättslig enhet. D. förekommo först i Egypten, där Pachomios (300-talet) var deras grund-läggare. Även enl. Basilius den stores regel tillätos d., och på 500-talet infördes de i Ar-menien. Trots kyrkans och statens ingripanden på gr. av vissa missförhållanden bibehöl-los d. i österlandet i större utsträckning in på 800-talet. Det sista upplöstes först 1383. I Västerlandet uppstodo d. på 600-talet i samband med den iriska missionen. Om d. funnits i själva Irland är däremot osäkert. Från Gallien kommo de till England, där nunneklostren i början nästan regelbundet voro förenade med ett munkkonvent. I Tyskland är det av Wyn-nebald påbörjade klostret Heidenheim (700- talet) det första d. I Spanien, där hela släkter sammanslutit sig till klosterliv, leformerades klosterväsendet genom Fructuosus’ (d. o. 665) re'gula commiTnis, och d. voro där både talrika och betydande. Franska, italienska och engelska dubbelordnar gå tillbaka till 1100-talet. På 1100- och 1200-talen voro inom bene-diktinorden i Sydtyskland, Schweiz och Österrike d. nästan regel och hos augustinerna och premonstratenserna icke sällsynta. På 1300-talet grundades en ny dubbelorden,birgittiner-na. Ehuru d. upprepade gånger förbjödos av kyrkliga myndigheter även i Västerlandet, höllo de sig kvar hela medeltiden. De ha principiellt icke upplösts. I Egypten och Spanien voro nunnorna underordnade munkkonventet; däremot styrde i Frankrike och England i regel abbedissan d. Där kvinnor slutit sig till ett redan bestående manskloster (t. ex. benediktin-klostren i Tyskland), lydde de under dess föreståndare. I Norden kunna, birgittinorden undantagen, d. i egentlig mening icke påvisas. Dock funnos enstaka nunnor knutna till manskloster liksom munkar (i egenskap av präster och conve'rsi, se d. o.) till nunnekloster. — Litt.: »The ministry of women» (1919); S. Hil-pisch, »Die Doppelklöster» (1928); U. Berlière, »Les monastères doubles» (i »Académie royale de Belgique. Cl. des lettres. Mémoires. Coll. in 8:o. 18:3, 1923). T. S-d. Dubbelkolonn, uppställningsform för inf.-bataljon med gevärskompanierna 2 och 2 bakom varandra, kulsprutekompaniet till v. och trängen bakom dessa. Dubbelkors, mus., betecknat X, föreskriver höjning med ytterligare en halvton av en redan med en halvton höjd ton i grundskalan. Benämningen på en sålunda dubbelhöjd ton blir för f fississ, för c cississ etc. Jfr A i s s. F. S-l. Dubbelkvadrat, matem., se Bikvadrat. Dubbelkvartett, mus., sammanslutning av 8 personer, som utföra ett 4-stämmigt musik-(oftast sång-) stycke med dubbel besättning i varje stämma. F. S-l. Dubbelkyrka, dubbelkapell, kallas en kyrklig byggnad, som är indelad i två gudstjänstrum, det ena över det andra, »överkyrka» och »underkyrka», med el. utan förbindande öppning mellan dem. Till den senare anordningen, den egentliga d., ha lokala och rituella orsaker medverkat; det mest berömda ex. är San Francesco i Assisi. För den förra anordningen har behovet av en avskild plats för dem, till vilka d. hör, varit avgörande; »överkyrkan» blir då ett slags sluten empor el. loge; i större borgar är ett sådant dubbelkapell icke ovanligt; ett ex. är d. i Nürnbergs slott. Vid nunnekloster se vi också en d., t. ex. i Schwarz- — 825 — — 826 —