DUBBLA BLOMMOR effektbelopp pr maskinvikt är av särsk. stor betydelse, även dubbelverkande dylika. v. S. Dubbelvägning, ett av Gauss uppfunnet vägningsförfarande, varigenom vid noggranna absoluta vägningar med balansvåg inflytandet av hävstångsarmarnas olika längd och vågskålarnas olika vikt kan elimineras. Detta uppnås genom att placera den kropp, som skall vägas, dels på den ena vågskålen, dels på den andra och bestämma motsvarande belastningar vid jämvikt. N. R-e. Dubbelvävnader ha två över varandra an-bragta varpsystem, så att den av ett av dessa Senmedeltida dubbelvävnad i Klövsjö kyrka, Jämtland. system bildade väven på enstaka ställen övergår i den av det andra systemet bildade. Rätsidan kan bli alldeles olik baksidan genom detta vävsätt. Baksidan kan vara av enklare slag. En förstärkningsvarp, som ej behöver binda inslaget, kan ligga mitt emellan de båda varpsystemen, så i de tyska medeltida Regens-burg-vävnaderna. D. brukas vid fabriksvävnad bl. a. i piké, i många slags kapp- och rock-tyger, plädvävnader och andra tjocka yllevävnader. Förr förekom d. vid flera slags mattvävnad o. s. v. i handvävstol. — En särskild grupp d. är känd från sv. medeltid och har anträffats i kyrkor. Dessa d. äro två- till fler-färgade, mönstren lika på båda sidor (i det närmaste), men färgerna alternera. Dessa d. ha betraktats som sv. men kunna möjligen stamma från Italien. Mönstren äro alla förenklingar av italienska praktvävnader och utgöra mestadels symmetriskt anordnade små träd med parställda fåglar. En annan fristående grupp bilda de s. k. finnvävnaderna (se d. o.). I. Dubbelyxor, skafthålsyxor med två eggar i samma plan, en å vardera sidan av skafthålet. D. förekomma i såväl sten som metall men ha sannolikt uppstått i det senare materialet (koppar). I länderna kring ö. Medelhavsbäc-kenet och särsk. det grekisk-kretensiska kulturområdet spelade d. en betydande roll ss. kultsymboler under förhistorisk tid. På europeiskt område n. om Alperna förekommo d. i sten ss. vapen särsk. i Frankrike, Schweiz, England, Tyskland och Skandinavien. I Norden uppträda de under början av gånggrifts-tiden och anses där utgöra de äldsta skaft-hålsyxorna. För de dubbeleggade stenyxornas uppkomst ur kopparformer talar, att de icke sällan uppträda i röda stenarter. I samma riktning pekar deras starka anknytning till sten-kammargravarnas med sydliga inslag starkt bemängda kultur. Någon oomtvistlig prototyp i metall är dock ännu icke påvisad. G. Em. Dubbel äganderätt, se Delad äganderätt och Dominium. Dubbelögonfisk, se A n a b 1 e p s. Dubbelörn, en i heraldiken ofta förekommande vapenbild, som utgöres av en fläkt örn (se d. o.), försedd med dubbla halsar och två från varandra vända huvuden. G.W.F. Dubbla blommor, fyllda blommor, benämnas sådana blommor, vilkas skyltapparat blivit förökad, därigenom att antalet kronblad el. därmed jämförbara bildningar är större än normalt. Denna ombildning kan bero på skilda morfologiska förändringar och mången gång härröra av flera, med varandra kombinerade inflytelser. Sålunda kunna hos Anemo'ne co-rona'ria förbladen, hos Pri'mula och Campa'-nula me’dium foderbladen antaga kronblads-lik utbildning. Vanl. är det dock ståndarna, stundom även fruktbladen, som på detta sätt omvandlas (Ranu'nculus, Caltha, akleja, rosor, stockros m. fl.). Därjämte inträder klyvning av blombladen (Fu'chsia) el. av de till kronblad omvandlade ståndarna (nejlikor, tulpaner m. fl.). Ävenledes kunna i en blomma bladkransarna ökas i antal, särsk. mellan kronblad och ståndare (Campa'nula, Pri'mula, Datu'ra). Stundom utvecklas i vecket av vissa blommors blad små, oskaftade biblommor, varigenom antalet kronblad skenbart ökas (körsbärsträd), även blombottnen kan i spetsen bilda nya blommor el. blomblad (Spiræ'a}. D. b. hos Da'hlia, Aster, Chrysa'nthemum m. fl. äro i själva verket dubbla blomkorgar, i det att diskblommorna antagit strålblommornas tunglika form. Hos dubbla hortensior och snöbollsbuskar ha samtliga blommor i blomställningen nått samma utbildning som de normalt i kanten sittande större och könlösa. D. b. ha spelat en viktig roll i hortikulturen och varit högt skattade på gr. av sin förstärkta färgprakt, rikare utbildning och större livs Uppslagsbok. VII. 27 — 833 — — 834 —