DUBOISIA konstnär (1831—1905), en av de främste bland den franska medaljkonstens förnyare (se M e-dalj). Av hans medaljer må nämnas: över astronomen Leverrier, över Danmarks krig 1848—50 och 1864 samt över Karl XV:s besök i Paris 1866. D. har dessutom utfört reliefer och porträttmedaljonger. Även hans far E u-gène D. (1759—1863) och son Henri D. (f. 1859) äro kända som framstående medaljkonstnärer. N. L. R. Dubois [dybpa'], Clément Fran^ois T h é o-d o r e, fransk musiker (1837—1924), elev av bl. a. A. Thomas, blev 1871 lärare vid Paris-konservatoriet och var 1896—1905 dess direktör. Som tonsättare är D. känd genom orkester-och körverk (bl. a. oratoriet »Le paradis perdu»); han har dessutom framträtt med operor (»Frithiof», 1892), kammarmusik, pianostycken och sånger samt utg. en harmonilära. G. M. Dubois [dybpa'], Louis Ernest, fransk kyrkomän (1856—1929), kyrkoherde i Mans 1895 —98, biskop i Verdun 1901, ärkebiskop i Bour-ges 1909, i Rouen 1915. Kardinal 1916, efterträdde han kardinal Amette som ärkebiskop i Paris 1920. D. reste 1919 till Orienten på franska statens uppdrag och arbetade efter kriget verksamt för försoningen mellan kyrkan och staten. G. Lw. Dubois [dybpa'], Marie Eugène Fran^ois Thomas, holländsk zoolog, läkare och geolog (f. 1858), 1886 lektor i anatomi och 1899 prof, i geologi och paleontologi vid univ. i Amsterdam. Tidigt intresserad av frågan om människans härstamning, önskade D. söka finna lämningar av den s. k. missing link, den felande länken, mellan antropomorfa apor och människosläktet. Han antog, att utsikterna för dylika fynd vore särsk. gynnsamma i Sydostasien inom gibbonernas utbredningsområde. På gr. härav mottog han 1887 anställning ss. mililär-läkare på Sumatra och Java i hopp att där kunna göra utgrävningar. På sistn. ö lyckades han efter omfattande grävningar göra ett mycket viktigt fynd. Vid Byn Trinil i strandbädden av Bengawafloden fann han näml, övre delen (kalotten) av ett kranium, 2 kindtänder och v. lårbenet av en form, som han 1894 beskrev ss. en mellanform mellan antropomorfer och människa. Han benämnde den Pitheca'nthro-pus ere'ctus (den upprättgående apmänniskan). I en serie arbeten har D. vidare behandlat detta fynd, och 1924 utkom ett större arbete härom, »On the principal characters of the cranium and the brain, the mandible and the teeth of Pithecanthropus erectus» (i Amster-dam-akad:s »Proceedings», 27:3—4). Tolkningen av D:s’ fynd har varit mycket omtvistad, men i alla händelser måste det anses vara det märkligaste hittills gjorda fynd av en människolik varelse. Jfr Pithecanthropus. H. W. Dubois [dybpa'], Louis, fransk politiker (f. 1859), tryckeriägare, deputerad sedan 1910; minister för handel, industri, post och telegraf 1919—20, Frankrikes representant i skadestånds-kommissionen 1920—22, medl. av kammarens finansutskott. D. har under senare år gjort sig bemärkt väsentligen genom de stora anföranden, i vilka han vid olika kritiska tidpunkter yrkat på den noggranna efterlevnaden av Ver-saillesfördragets bestämmelser och av tidigare överenskommelser om Tysklands skadestånds-plikt samt energiskt bekämpat olika, för Frankrikes ekonomi påfrestande förslag om reglering av krigsskulderna till U. S. A. G. Liv. Dubois [dybpa'], Ernest Henri, fransk bildhuggare (f. 1863), har utfört statyer och talrika porträttbyster; framför allt må nämnas gruppen »Den förlorade sonen förlåtes» (marmor, i Glyptoteket, Köpenhamn) samt monumentet över Bossuet i katedralen i Meaux. E.W. Du Bois [dy bpa'], Henry, holländsk fysiker (1863—1918), e. o. prof, i tillämpad fysik i Berlin 1896. D. var 1902—05 ord. prof, i teoretisk och tillämpad fysik i Utrecht, varpå han återvände till Berlin och där inrättade ett privatlaboratorium. D:s’ undersökningar gällde elektromagnetismen. Han konstruerade en ny typ elektromagneter, ring- el. halvring-elektromagneter, och utvecklade i »Magnetische Kreise, deren Theorie und Anwendung» (1894) en allmän teori för toroider (se d. o.). D. har även konstruerat en magnetisk våg för undersökning av de magnetiska egenskaperna hos de ferromagnetiska kropparna samt, jämte H. Ru-bens, den s. k. pansargalvanometern (se G a 1-v a n o m e t e r). N. R-e. Dubois-Crancé [dybpa'-kräse'], Edm ond Louis Alexis, fransk politiker (1747—1814). Urspr. officer, invaldes D. 1789 i tredje ståndet, ställde sig här och i nationalförsamlingen på den yttersta vänsterns sida samt ivrade bl. a. för negerslaveriets upphävande. 1792 medl. av konventet, anslöt sig D. närmast till Danton men överlevde dennes fall. Efter ther-midor invaldes han i välfärdsutskottet, som han tillhörde några mån. 1794—95. Medl. av de femhundrades råd 1795—97, utnämndes D., som vid olika tillfällen under revolutionen haft militära kommenderingar, efter Bernadotte till krigsminister sept. 1799. Efter Bonapartes statskupp s. å. spelade han ingen politisk roll D:s’ största insats faller inom det militära organiseringsarbetet. B. Duboi'sia, släkte av fam. nattskatteväxter med 2 arter i Australien och Nya Kaledonien. — 841 — — 842 —