DU CHAILLU Orléans, men är huvudsaki. känd genom sina talrika kopparsticksverk, bland vilka märkas »Livre d’architecture» (1559), »Lejons de per-spective positive» (1576) och »Les plus excel-lents bastiments de France» (2 bd, 1576—79). — Bland hans söner framstår B a p t i s t e Androuet D. (o. 1514—före 1602), som 1578 blev arkitekt vid Louvre, Paris, och påbörjade byggandet av Pont-Neuf, uppförde slottet Monceaux m. m. Dennes son J e a n D. (d. efter 1649) blev arkitekt hos Ludvig XIII och byggde (det nu som stadsmuseum använda) Hotel de Sully m. m. — Litt.: H. v. Geymüller, »Les Du Cerceau» (1887). E. W. Du Chaillu [dy fajy'], Paul Belloni, amerikansk upptäcktsresande (1835—1903). F. i Frankrike, reste D. redan 1851 på Afrikas västkust med sin far, som där var köpman. Från 1855 bosatt i Amerika, utforskade D. 1856—60 på uppdrag av naturvetenskapsakad. i Philadelphia Ogowes delta och Gabunöknen och medförde till Europa den första gorillan. I sin resebeskrivning, »Explorations and ad-ventures in equatorial Africa» (1861; sv. övers. »Forskningsresor och äfven tyr i mellersta Afrika», 1875) hade D. åtskilligt att berätta om människoaporna, som väckte tvivel, liksom ock D:s uppgifter om dvärgfolket abongo, vars skogar han genomreste 1863—65; resan skildras i »A journey to Ashango-land and further penetration into equatorial Africa» (1867), »Stories of the gorilla country» (1868; sv. övers. »Historier från gorillalandet», s. å.), »The country of the dwarfs» (1872; sv. övers. »Dvergarnes land», 1874) m. fl. D. företog 1871—78 resor i Skandinavien och Finland, i sht de nordligare delarna, skildrade i »The land of the midnight sun» (2 bd, 1881; sv. övers. »Midnattssolens land», 2 bd, 1881—83) och »The land of the long night» (1900). Hans intresse för nordisk arkeologi framträder här och i »The viking age» (1891). C.V.J. Duchåtel [dyfatäT], se Dyschatell. Duchåtei [dyjatäT], Charles Marie T a n n e-g u y, greve, fransk politiker (1803—67), advokat, framstående finansman, anhängare av Malthus’ teorier, medarbetade under Pierre Leroux uti »Globe» och var deputerad 1833, lantbruks-och handelsminister 1834—36, finansminister 1836—37. Ss. deputeradekammarens vicepresident 1839 understödde han Guizots politik. D. var 1839—40 två omgångar inrikesminister. Efter 1848 års revolution övergav han politiken och ägnade sig åt konst och litteratur. G. Liv. Du Chfitelet [dy fatlä'], G. É., fransk författarinna, se Chåtelet. Duchcov [do'ztsåf], ty. Dux, stad i n. Böh-men, Tjeckoslovakien, mellan Erzgebirge och Mittelgebirge; 12,619 inv. (1921). De stora brunkolsförekomsterna i omnejden ha gjort D. till en betydande industristad (tillverkning av glas, porslin, lervaror och socker). O.P. Duche'nius, se Duchesne. Duchenne [dyfä'n], Guillaume Benjamin Armand, fransk läkare (1806—75). D., som var praktiserande läkare i Paris, blev genom sina många upptäckter och talrika vetenskapliga arbeten en av Frankrikes främste forskare inom medicinen. Han tillämpade elektricitetens användning både för sjukdomsbehandling och för bestämmande av de enskilda musklernas och de motoriska nervernas uppgifter och arbetssätt. Hans publikationer över skilda förlamningar och nervsjukdomar blevo grundläggande för medicinens vidare utveckling. E. L. Bn. Duchesne [dyfä'n] (latiniserat Duchenius el. Quercetanus), André, fransk historiker (1584—1640), kungi. historiograf. D., som åtnjöt Richelieus beskydd, har blivit kallad den franska historieskrivningens fader. Hans ovanliga samlarflit resulterade i bl. a. två stora publikationer av franska historiska källor: »Historiæ normannorum scriptores antiqui» (1619) och »Historiæ francorum scriptores» (1636—49), den senare fullbordad avD:s son. I.A. Duchesne [dyfä'n], Jacques Charles René Achille, fransk militär (1837—1918), officer vid inf. 1857, deltog i 1859 och 1870—71 års krig samt ss. reg.-officer i fälttåget mot Tong-king 1883—84. Divisionsgeneral 1893, förde D. befälet över expeditionskåren till Madagaskar 1895, där han 30/0 s. å. intog huvudstaden An-tananarivo; 1896 armékårchef och 1898 medl. av högsta krigsrådet. D. har utg. »Rapport sur 1’expédition de Madagascar» (1897). E. Bz. Duchesne [dyfä'n], Louis Marie Olivier, fransk katolsk teolog (1843—1922), 1878 prof, i kyrkohistoria vid École de théologie (Inst. catholique) i Paris, 1895 direktor för École frangaise (franska historiska inst.) i Rom. D. var en betydande forskare särsk. i fråga om den äldre och den medeltida kyrkans historia, och då han härvidlag oförbehållsamt till-lämpade modern kritisk-historisk metod och utsöndrade en mängd legendariskt stoff i den kyrkliga traditionen, kom han snart i konflikt med indexkongregationen (se Index). Hans — 847 — — 848 —