DUCKWITZ ställning som vetenskapsman var emellertid för stark, för att hans verksamhet skulle lida nämnvärt avbrott. På sina håll blev han dock ansedd ss. en »traditionens förstö-rare». Av D:s skrifter må nämnas »Ori-gines du culte chré-tien» (1889, 5 éd. 1920), »Histoire an-cienne de 1’église» (ny uppl., 3 bd, 1905—08; satt på index). D. utgav vidare »Liber pontificalis» (se d. o.; 2 bd, 1886—92) och de äldsta franska biskops-listorna, »Fastes épiscopaux de 1’ancienne Gaule» (3 bd, 1893—1915). S. N. Duchesnois [dyfånpa'] (eg. Rafin), Catherine Joséphine, fransk skådespelerska (1777—1835), 1802—33 anställd vid Théåtre fran^ais, från 1804 ss. societär. Med sköna yttre medel tolkade D. i klassisk stil förträffligt det stora dramats hjältinnor, bl. a. Racines »Phèdre» och »Athalie» samt Voltaires »Mérope» och »Sémiramis». G. K-g. Duchess [dc'èis] (eng.), duchessa [-[do-kä'sa]-] {+[do- kä'sa]+} (ital.), duchesse [dyjä's] (fra.), hertiginna. Duchesse-spetsar [dyfä's-], moderna, knypplade, nederländska spetsar med blommönster. I. Duchobortser (ry. duchobo'rets, »kämpe för religionens andliga väsen»), rysk sekt, som antages vara grundad av en kväkare i guv. Char-kov o. 1740—50. D:s lära har fortplantats endast genom muntlig tradition; huvuddragen äro följ.: Gud existerar i naturen på ett för sinnena erfarbart sätt, men andligt i människosjälen, vilken fanns före världens skapelse. Efter döden övergår den rättfärdiges själ i ett nyfött barn, medan syndarens ingår i ett djur. Jesu historia fattas symboliskt. Maria och helgonen hedras, men deras hjälp anlitas ej. D. förkasta kyrklig inst. och hierarki och ha själva en ytterst förenklad gudstjänst, som hålles i vanligt rum; de fordra fromhet och renhet i tankar och framförallt i handling; den, som fyller dessa krav, kan vara deras ledare. Enl. d:s uppfattning behövas myndigheterna endast för de dåliga människorna, varför de vägra att avlägga ed och fullgöra värnplikt. Ryska regeringen förföljde dem upprepade gånger; bl. a. uppträdde L. Tolstoj till deras försvar. Uppgifterna om d. äro f. ö. motsägande; somliga prisa deras moral, återhållsamhet m.m., andra framhäva, att bland dem ofta förekomma vinningslystnad och många tvister. M. H-v. Duchonin [-zå'fi-], N i k o 1 a j, rysk militär (1876—1917), officer vid inf. 1895, tjänstgjorde sedermera huvudsaki. i generalstaben och var vid världskrigets utbrott 1914 överste och generalstabsofficer vid distriktsstaben i Kiev. D. blev 1915 generalmajor och 1917 generalstabs-chef vid s. v. fronten. 8/n—22/n s. å. var han överbefälhavare över ryska fälthären men avsattes av Lenin, häktades och blev 3/i2 i Mogi-lev mördad av bolsjevikerna. E. Bz. Duèic [do'èic], J o v a n, serbisk förf. (f. 1874), utgav två lyriska diktsamlingar (»Pes-me», 1901 och 1908), som utmärka sig för formskönhet; i den senare står förf, den franska symbolismen nära. Ss. prosaist har D. bl. a. offentliggjort flera reseskildringar (från Schweiz och Joniska havet), skrivit stilistiskt förtjänstfulla noveller och redigerat tidskr. »Zora». Efter Jugoslaviens uppkomst har D. använts i dess diplomatiska tjänst. Agr. Ducis [dysi's], Jean Fran^ois, fransk förf. (1733—1816), efterträdde 1779 Voltaire i Franska akad. Med sina egna tragedier i Voltaires stil hade han föga framgång; däremot vann han ryktbarhet som bear-betare av Shakespeare i det franska 1700-ta-lets anda: »Hamlet» (1769), »Roméo et Juliette» (1772) m. fl. Om någon verklig inlevelse i originalens värld är det här knappast fråga; D., som icke läste engelska, hämtade sin kännedom om Shakespeare från tidigare franska övers. Intrig och karaktärer reglerades efter tidens smak. Till »Othello» (1792) har han t. ex. gjort ett lyckligt slut. Det var en Shakespeare i rokoko han presenterade för sina landsmän. Hj. G. Duck, Jacob, holländsk målare (o. 1600— efter 1660), verksam i Utrecht och Haag, utbildades under inflytande av Dirk Hals och parallellt med Codde och Palamedes till »sedeskildrare», framträdande med interiörer, t. ex. »Musicerande sällskap» (gott ex. i Dresden) och soldatstycken (»Soldater i stallet», Amsterdam). D. var också grafiker (etsare). E. W. Duckwitz [do'k-], Arnold, tysk politiker (1802—81), grundade ett handelshus i Bremen 1829, senator där 1841—75, borgmästare 1857— 63 och 1866—73. D:s näringspolitiska huvudmål var tysk tullenhet, något som han dock ej fick se förverkligat. 1847 inledde han regel — 849 - — 850 —