DUFAY Dufay [dyfä'] (Du F a y), G u i 11 a u m e, nederländsk tonsättare (1400—74), jämte Bin-chois (se denne) ledare för den s. k. första nederländska skolan. D. är måhända den främste mästaren under förra hälften av 1400-talet. Med överlägsen skicklighet har han tillgodogjort sig dittills vunna framsteg inom flerstämmig musik och fyller utan att vara nämnvärt nyskapande tidens former (mässa, motett, ballad, chanson) med sångbar, lättflytande melodik. Den kontrapunktiska satsens fyllighet (4 stämmor mot tidigare vanliga 3) och harmoniska mjukhet ge hans verk en modern prägel, vartill bidraga av honom vidtagna förenklingar i notskriften. C. A. M. Dufay [dyfä'], Charles Fran^ois de Cisterna y, fransk naturforskare (1698— 1739), ägnade sig först åt militäryrket men avbröt denna bana, slog sig ned i Paris och blev snart medl. av franska vetenskapsakad. samt utvecklade en betydande forskarverksamhet inom skilda områden av naturvetenskaperna. D:s betydelsefullaste arbeten äro hans undersökningar av elektricitetens natur; han är den förste, som konstaterat skillnaden mellan positiv och negativ elektricitet, vilka han benämnde glas-, resp, lackelektricitet efter det material, genom vars gnidning han erhöll elektriciteten. D. studerade även de krafter, varmed elektriskt laddade kroppar påverka varandra. Sina rön meddelade han i en serie avhandlingar, »Six mé-moires sur 1’électricité» (1733—34). N.R-e. Duff [dnf], urgammal skotsk adelsätt, som spelat en stor roll i engelsk dikt och historia (Macduff i Shakespeares »Macbeth» o. s. v.). Ätten erhöll adelsbrev i Skottland (Banffshire) 1404. 1735 tillädes William D. (1697—1763) titeln baron Braco of Kilbryde. Jfr F i f e. Th. Duff [dnf], James Grant, anglo-indisk ämbetsman och historieskrivare (1789—1858). D. inträdde i ostindiska kompaniets tjänst 1805, var 1818—22 resident i Satara och återvände 1826 till England, där han s. å. utgav den mästerliga »A history of the Mahrattas», en frukt av trägna förstahandsstudier och sällsynt inlevelse i de skildrade förhållandena. C. F. Duff [dcf], Alexander, skotsk missionär (1806—76). D. utsändes 1829 ss. skotska kyrkans missionär till Indien. De obetydliga framgångar, missionen dittills haft inom de högre kasterna, övertygade D. om att en annan metod måste väljas för detta arbete. Han tog därför initiativet till organiserandet av högre skolor på kristlig grund, där genom undervisning på engelska språket i olika västerländska kun-skapsgrenar de unga indierna skulle erhålla en inblick i Västerlandets livs- och världsåskåd- ning och såmedelst, ss. D. hoppades, komma att släppa sina gamla religiösa och kulturella ideal. Metoden visade sig vara framgångsrik nog. Ej få av bramanernas kast vunnos för kristendomen, bland dem den ryktbare Banerjea (se denne), den gamla hinduiska världsåskådningen övergavs av ännu flera, och skolmissionen (se d. o.) erhöll från denna tid en fast plats bland missionens arbetsmetoder. D. torde även ha haft en betydande andel i tillkomsten av den ryktbara indiska skolordningen 1854. Vid skotska frikyrkans bildande 1843 övergick D. till denna. 1864 lämnade han Indien för att övertaga en professur i missions-historia i sitt hemland. D. hör till missions-historiens märkesmän, och perioden 1833—57 i Indiens missionshistoria bär med rätta hans namn. — Litt.: W. Paton, »A. D.» (1923). G. W. L. Dufferin [dnTarin], Frederick Temple Blackwood, markis D. and A v a, engelsk politiker (1826—1902), tillhörde en gammal irländsk adelssläkt, ärvde 1841 sin faders irländska pärsvärdig-het, väckte 1847 uppmärksamhet med en skildring av den irländska hungersnöden och blev 1850 brittisk pär. 1864—66 var han understatssekreterare för Indien, därefter under statssekreterare i krigsministeriet under Pal-merstons och Russels ministärer samt kansler för hertigdömet Lancaster under Glad-stone 1868—72; 1871 earl. 1872—78 var D. vicekonung i Canada, 1879—81 ambassadör i Petersburg, 1881—83 i Konstantinopel. 1884 —88 vicekonung av Indien, tog D; mycket aktiv del i införlivandet av Burma 1885—86, varför han 1888 utnämndes till markis. D. inledde också regelbundna förbindelser med Afganistan och fick nordgränsen reglerad. Från 1889 ambassadör i Rom, från 1892 i Paris, drog han sig 1896 tillbaka till sitt irländska hem. P. Dhl. Duffy [dn'fi], Sir Charles Gavan, politiker (1816—1903), f. på Irland. D:s utmanande publicistiska verksamhet till förmån för — 859 — — 860 —