DUFY Dufy [dyfi'], Raoul, fransk konstnär (f. 1878), har intagit en framstående plats bland de moderna expressionisterna, jämte Picasso, Vlaminck m. fl. tillhörande gruppen »Les fau-ves». D. har framträtt med oljetavlor, akvareller, träsnitt och litografier. Han är en utpräglad kolorist och återger med förkärlek det färgrika, rörliga livet på mondäna bad- och sportplatser o. d. E. W. D. U. G., radikal diskussionsförening vid Lunds univ., som särsk. 1888—91 utvecklade en betydande aktivitet. Namnet är hämtat från en skämttidn., »Den unge gubben», som föreningen utgav. Bland föreningens ledande krafter märkas Axel Wallengren och Bengt Lid-forss. Jfr D. Y. G. T. E-r. Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord, begynnelsesorden i en av R. Dybeck förf, dikt till en av honom i Västmanland upptecknad folkmelodi, möjl. av tyskt ursprung; tr. första gången 1845 i »Valda svenska fornsånger», utg. av J. N. Ahlström och P. G. Boman, där med begynnelseorden »Du gamla, du friska ...»; formuleringen »Du gamla, du fria ...» förekommer första gången i den av Dybeck utg. »Runa» 1865. Sången vann mot slutet av 1800-lalet burskap som sv. nationalsång. G. M. Du Gard [dy ga'r], Roger Martin, fransk förf., se Martin du Gard. Dugazon [dygazå'] (eg. Gourgaud), Jean Baptiste Henri, fransk skådespelare (1755— 1809), var från 1771 anställd vid Théåtre fran-Qais, där han firade triumfer i de komiska betjänternas fack. D. skrev också komedier. — Hans hustru Louise D., f. Lefèvre (1755— 1821), var till den grad populär i sångspelet, att hennes rollfack som yngre och som äldre i Frankrike ännu betecknas ss. »D.» och »mère D.». Hon var från 1801 anställd vid den nyinrättade Opéra comique och drog sig 1806 tillbaka. G. K-g. Dugdale [dB'gdéil], Sir William, engelsk hovman och skriftställare (1605—86), en av pioniärerna för engelsk fornforskning, medarbetare i R. Dodsworths urkundsverk över York-shire, »Monasticon anglicanum» (3 bd, 1655— 73), förf, till »The antiquities of Warwickshire» (1656) o. a. arkeologiska arbeten. D. utgav dessutom ett personhistoriskt arbete, »The ba-ronage of England» (3 bd, 1675—76). Th. Duggar [dB'ga], Benjamin Minge, nordamerikansk botanist (f. 1872), prof, i växtfysio-logi och tillämpad botanik vid Washington university 1912, s. å. vid Missouri botanical garden i St. Louis. D;s undersökningar behandla ämnesomsättningens fysiologi, enzymverkningar, bakteriologi, svamparnas gronings-fysiologi m. m. O. Gz. Dughet [dygä'], G a s p a r d, fransk målare (1613—75), kallad Poussin efter sin lärare och svåger Nicolas Poussin, levde i Rom, där han målade klassiska landskap i dennes stil, ehuru med stegrade dekorativa och dramatiska effekter. Bland hans fresker märkas de i Pa-lazzo Colonna, Rom. Med stafflibilder är han rikt företrädd i romerska palats, ss. Doria och Colonna, samt i Wien. I Nationalmuseum finnas några landskap i en med D:s besläktad riktning. K. E. S. Dugommier [dygåmje'], Jean Fran^ois Jacques Coquille, fransk general (1738—94). F. på Guadeloupe, anslöt sig D. vid revolutionens utbrott till denna, for till Frankrike och blev snart general. Han erövrade 1793 Toulon men föll efter åtskilliga segrar över spanjorerna 1794 vid Sierra Negra (Katalo-nien). D. var en tapper och framgångsrik härförare. — Litt.: P. Pineau, »Le général D.» (1902). [ö.] Dugo'ng, ett släkte av däggdjursordn. sjökor (se d. o.). Duguay-Trouin [dygä'-troa'], René, fransk sjöhjälte (1673—1736), började sin bana som kapare och utmärkte sig under pfalziska kriget genom djärvhet och duglighet; 1697 fregattkapten i crlogsflottan. Under spanska tron-följdskriget företog D. en mängd djärva och lyckade expeditioner, som i hög grad skadade sjömakternas sjöfart, blev linjeskeppskapten och adlades. 1712 intog och brandskattade han Rio de Janeiro. 1728 utnämndes D. till generallöjtnant i marinen och förde' en tid befälet i Brest. Hans »Mémoires» utgåvos 1730 (flera senare uppl.). P.S. Dugué de la Fauconnerie [dyge' dala [-få-kånri'],-] {+få- kånri'],+} H e n r i-J o s e p h, fransk politiker (1835—1914), 1869 bonapartisk deputerad, bekämpade Oliviers liberala ministär och övertog 1871 ledningen av den bonapartiskä tidn. »L’ordre». Deputerad 1876—77, 1885—93, förfäktade D. entusiastiskt boulangismen. G. Lw. Du Guesclin [dy geklä'], Bertrand, fransk härförare, konnetabel av Frankrike (d. 1380). D., som härstammade från Bretagne, gjorde sig bemärkt först i bretagnsk, därefter fransk tjänst under hundraårskrigets första skede. Efter freden mellan England och Frankrike 1360 sändes D. med de oregerliga franska legotrupperna, les compagnies, till Kastilien för att stödja den med Frankrike förbundne Henrik av Trastamara mot Englands allierade Pedro. D. vann till en början framgångar men besegrades av »Svarte prinsen» vid Navarete 1367. Han tillfångatogs här men friköptes och vann åter Kastilien åt Henrik. — I det åter begynnande hundraårskriget förde D. en framgångs- — 863 — — 864 —