DULAC gr. och från 1604 av 28,67 gr. — 3) Omtyckt och vackert talermynt, slaget 1618—1755 i spanska, efter 1813 österrikiska Nederländerna med en finvikt av 30—28,9 gr. och i Generalstaterna 1659—1792, efter myntbilden kallad silverryttare. N. L. R. Duk-duk, benämning på ett hemligt sällskap i Melanesien och på den av dettas medl. uppförda dansen. Medl. förbereda danserna och inviga nya medl. i enskildhet och under stor hemlighetsfullhet. Därefter framträda de offéntligt, iförda masker, toppiga och täckande huvudet, samt ett slags vida bladkjolar. Dessa masker förstöras efter ceremoniernas slut. Under sång och oväsen draga de omkring, dansande och upptagande skatt av befolkningen. Ceremonierna kunna vara lång tid, och de maskerade gälla för andar. — D.-sällskapen ha mycket stort inflytande och utöva mången gång ren terror. G. B-r. Duke [djök] (eng., av lat. dur, se d. o.), hertig. Duke [djök], Henry Edward, engelsk politiker (f. 1855). Advokat i London, invaldes D. 1900 i underhuset som konservativ. Utan talanger som folkledare, förvärvade sig D. anseende genom tankeklarhet, tolerans och praktisk duglighet. Ehuru D. var personligen populär även bland motståndare, ansågs det dock vara en utmaning, då ministären Asquith i slutet av juli 1916 utsåg honom att efterträda A. Birrell som minister för Irland, en post, som stått vakant sedan slutet av april. D:s avoghet mot de irländska självstyrelsekraven var näml, allbekant, och han fick också i uppdrag att bemöta sinn-fein-vöre\sen med större stränghet, än företrädarna gjort. I maj 1918 avgick han och belönades med plats i appella-tionsdomstolen. P. Dhl. Duke [djök], James Buchanan, nordamerikansk industriman (1856—1925), tillhörde jämte sin broder Benjamin Newton D. (1855—1925) den amerikanska cigarrettindustriens ledande män. 1884—90 utkämpade bröderna D. en häftig strid med sina konkurrenter, vilken slutade med bildandet av en tobaks-trust, vars ledare D. blev. Trusten upplöstes, sedan högsta domstolen förklarat dess verksamhet olaglig. D. stiftade 1924 en fond på nära 100 mill. $ i syfte att skapa och underhålla ett univ. (D. university) i sin hemstad Durham. T. E-r. Duke university [djök jonivä'siti], se Durham. Dukinfield [du'kinfild], industristad i grevskapet Cheshire, England, ö. om Manchester; 19,509 inv. (1921). Bomullsindustri. J. C. Dukpenning el. skriftepenning, en avgift av medeltida ursprung, som årl. erlades till prästerskapet av varje nattvardsgäst. Denna d. brukade läggas på altarskranket (duken) vid nattvardsakten. Luther protesterade häremot, men avgiften överlevde nästan överallt reformationen. Förhållandet blev på 1600-talet i Tyskland föremål för bl. a. pietisternas kritik, och även i Sverige ansågs det stötande, varför d. avskaffades 1687, ersatt av frivilliga »offer», som erlades i kyrkan på böndagarna. S-r. Dukt kallas de av garn sammanslagna parter, som sammanslås till en tross. Se Tågvirke. Dukti'l, om metaller: tänjbar, smidbar. Dulac [fra. dyla'k, eng. djö'lak], Edmund (Edmond), fransk-engelsk illustratör (f. 1882), E. Dulac: Illustration till H. C. Andersen, »Kejsarens nya kläder». bedrev konststudier i sin födelsestad Toulouse och en kortare tid i Paris men bosatte sig snart i England, där han naturaliserades 1912. D. väckte stort uppseende med sin utställning av »Arabian nights» i London 1907 och har sedan utfört sirliga och pretiösa färgillustrationer till ett stort antal praktverk, utom till »Tusen och en natt» bl. a. till Shakespeares »The tempest» (1908), E. A. Poes »The bells» (1911) samt till sagor av H. C. Andersen (1912) och bröderna Grimm (1913). D:s stil, som rönt påverkan från Beardsley och Rackham och senare från indisk och persisk konst, utmärker — 873 — — 874 —