DUNKERQUE (1861—78) i v. Kina har d:s antal reducerats till en obetydlighet och torde numera endast kunna uppskattas till c:a 15,000—20,000 individer. C. F. Dungeness [ds'n jnes], udde på Englands s. ö. kust, s. v. om Dover. Fyrtorn. Duni [do'ni], Egidio Romoaldo, italiensk operakompositör (1709—75), elev av Durante, blev bekant genom sina operor till norditalienska städer och anställdes vid hovet i Parma. Då detta var franskt, skrev D. här franska operor; från 1757 levde han i Paris, där han fortsatte sin dramatiska alstring och blev en av grundläggarna av det franska sångspelet (»Le peintre amoureux de son modèle», »La fée Urgèle», »Les deux chasseurs», »Ninette å la cour»). E. A. Duni't, en bergart av peridotiternas (se d. o.) klass, bestående av nästan uteslutande olivin. D. har mycket hög eg. v., 3—3,45, och innehåller ofta svavelmineral och tunga metaller. D. är moderbergart för platina (se d. o.) såväl i Ural som i de nyupptäckta förekomsterna i Sydafrika. K. A. G. Dunkards [dB'gkadz], se D u n k e r s. Dunkehallar, se Jönköping. Dunker, s:n i Villåttinge hd, Södermanlands län, n. ö, om Malmköping, kring sjöarna Dun-kern och Skundern; 140,so kvkm., därav 127,22 land; 1,776 inv. (1930; 14 inv. pr kvkm.); 27,25 kvkm. åker (21,4 % av landarealen), 66,6a kvkm. skogsmark (1927). Största egendom Ekensholm. I n. delen av D. ligger Stålboga träullsfabrik, tillhörande Holmens bruks- och fabriks-a.-b. (se d. o.). — Pastorat: D., Lilla Malma och Malmköping, Villåttinge kontrakt, Strängnäs stift. J. C. Dunker, Henry Christian Louis, industrimän (f. b/9 1870), chef för Hälsingborgs gummifabriks a.-b. sedan 1894 och Förenade gummifabrikernas a.-b. sedan dess bildande 1927. Ordf. el. led. i styrelserna för ett flertal bank-och industriföretag. Lth. Dunker [dockar], Baltasar Anton, tysk-schweizisk konstnär (1746—1807), först sv. undersåte (ss. född i sv. Pommern), sedan schweizisk, mestadels verksam i Bern, framträdde som landskapsmålare samt som illustratör och framför allt etsare. Till Hallers dikter och en mängd andra arbeten, där naturens skönhet hävdas, gjorde han raderingar; utgav litterära arbeten samt (o. 1800) flera humoristiska bilderböcker, t. ex. »Die verkehrte Welt in Sinnbildem». För naturkänslans genombrott vid 1700-talets slut blev D:s verksamhet av ej ringa betydelse. E. W. Dunker, Carl Christian Henrik Bernhard, norsk politiker (1809—70), jur. kand. 1834, overretsprokurator 1837, höjesteretsadvokat 1841, regeringsadvokat 1859. Som advokat räknades D. ss. en av sitt lands främste; vid sidan härav verkade han, ehuru aldrig medl. av storting el. regering, ss. politiker och politisk skriftställare och nådde ss. sådan stort inflytande, främst tack vare den logiska skärpa och starka rättskänsla, som präglade hans inlägg, övertygad motståndare till demokratien, ivrade han för införande av absolut veto; ss. varm skandinav verkade han 1848 för aktiv nordisk hjälp åt Danmark samt försvarade vid olika tillfällen unionen med Sverige. Men även rent norska önskemål gjorde D. sig till talesman» för: i ståthållarstriden tog han således kraftigt till orda mot den sv. ståndpunkten och kom över huvud att mot slutet av sitt liv framstå ss. en talesman för nationellt norska, folkliga krav. B. Dunker [do"gkar], Wilhelm, tysk geolog och paleontolog (1809—85), 1845 prof, i mineralogi och geologi vid univ. i Marburg, grundläde 1846 samman med H. v. Meyer den ännu existerande tidskr. »Palæontographica». 1846 utgav D. en monografi över n. v. Tysklands Wea/den-bildningar. K. A. G. Dunkerque [dökä'rk], eng. Dunkirk, ty. Dünkirchen, starkt befäst hamnstad i dep. Nord, n. v. Frankrike, vid Nordsjön nära belgiska gränsen; 32,945 inv. (1926), med förstäder, varav de största äro Rosendael, Malo-les-Bains och S:t Pol-sur-Mer, omkr. 80,000 inv. D. har ett modernt utseende med breda gator, av vilka de viktigaste utgå från Place de Jean Bart, i vars närhet även kyrkan S:t Éloi ligger. D. har stora hamnanläggningar, en yttre och en inre hamn, den senare bestående av 7 bassänger, upptagande över 50 har och tillgängliga för de största fartyg. Handel och sjöfart främjas även av ett rikt förgrenat kanalsystem, som sätter D. i förbindelse med Belgien, nordfranska industriområdet och lantbruksområdena i Flandern och Artois. D. är med avseende på anlöpande tonnage den 5:e bland Frankrikes hamnstäder. 1928 anlöptes staden av 2,487 fartyg om 3,637,358 ton. Fiskeflottan är betydande och deltager i fisket i Nordsjön och vid Island. Industrien omfattar textil-, maskin- och kemiska fabriker, skeppsvarv, oljeraffinaderier m. m. — D., urspr. tillhörande grevarna av Flandern, tillföll Burgund 1384 och kom därmed 1477 till Habsburg. På 1500-och 1600-talen erövrades D. omväxlande av fransmän och spanjorer, tills det, sedan Tu-renne intagit det, enl. fördrag blev engelskt 1658—62 och därefter franskt. I de engeiSK-franska sjökrigen på 1600- och 1700-talen var D. de franska fribytarnas förnämsta utrust- — 901 — — 902 —