DUNKERS ningshamn gentemot fiendernas sjöhandel. — Under världskriget fick D. på gr. av sitt läge och sina utmärkta hamnanläggningar stor betydelse för förbindelsen mellan England och Frankrike. Från krigets början starkt besatt av fransmännen, blev D. redan 1914 en engelsk marin- och flygstödjepunkt, mot vilken sedermera tyskarna utan större framgångar ansatte upprepade företag, bl. a. flyganfall (mars och nov. 1915) och u-båtsföretag (juni—aug. 1915). Bild se art. B a r f r e d. O.P.; [B.]; T.H-m. Dunkers [dn'gkaz], dunekers, även kallade dunkar ds, tunkers el. German baptist brethren, enl. egen benämning endast brethren, baptistsamfund i Nordamerika, urspr. grundat i Tyskland 1708 av A. Mack; då samfundets medl. började förföljas, utvandrade en del till Pennsylvania 1719 (en senare utvandring 1729). D. ha sitt namn efter seden att neddoppa dopkandidaten (ty. tunken, doppa); de förkasta ed, vapenbruk och processer och hävda under påverkan från mennoniter och kväkare och i form av en viss biblicistisk asketism non conformity to the world. S. N. Dunkirk [dBnkä'k], 1) Stad i staten New York, U. S. A., vid Eriesjön, s. v. om Buffalo; 17,802 inv. (1930). D. har en god hamn, livligt trafikerad av olje-, järn- och kolångare, samt är handelscentrum för ett berömt vinodlings-distrikt runt Chautauquasjön, s. om D. — 2) Engelskt namn på Dunkerque (se d. o.). J. C. Dun Laoghaire [dön Iä'ra], förr Kingstown, s. ö. förstad till Dublin, Irländska fristaten; 18,987 inv. (1926). Utgångspunkt för post- och persontrafiken på England (Holyhead). 1928 ankommo och avgingo 1,601 fartyg på sammanlagt 2,019,026 nettoton. S. Dunlap [dB'nlap], K n i g h t, nordamerikansk psykolog (f. 1875), fil. d:r 1903, assistent och lärare i psykologi vid univ. i Berkeley 1902—06, prof, i experimentell psykologi där 1916, numera vid Johns Hopkins univ. i Baltimore. — D. har (1919) inlett den senare av Kantor och Kuo fullföljda oppositionen mot den nya instinktläran och framhåller mot denna, att mänskligt uppförande är så utomordentligt komplext, att begreppet om en ren el. fristående instinkt blir så gott som värdelöst i förkla-ringssyfte. Själv företräder han reaktionspsy-kologiens allmänna linje (response psychology). Bland D:s arbeten märkas: »Mysticism, Freu-dianism and scientific psychology» (1920), »Elements of scientific psychology» (1922) och »Social psychology» (1925). A.N. Dunlop [dB'nlap], John Boyd, skotsk uppfinnare (1840—1921), urspr. veterinär. D. kom 1887 på idéen att förse sin sons trehjuliga cykel med luftringar, bestående av en tunnare, inre gummislang, fylld med luft, och en yttre, tjockare, klistrad till fälgen. Denna ringkonstruktion var i avseende på elasticitet så överlägsen de hittills använda massiva gummiringarna, att den, efter flera förbättringar, snart medförde en snabb utveckling för såväl velocipeden som senare automobilen. D. uttog 1888 patent på sin pneumatiska ring (se d. o.), och 2 år senare bildades ett bolag för tillverkningen. Detta ombildades 1896 till The Dunlop pneumatic tyre co., Itd. och 1899 till Dunlop rubber co. (se d. o.) v. S. Dunlop rubber company, Itd, [dE'nlap rE'ba kompani li'mitid], Birmingham, England, världsomfattande bolag för tillverkning av automobil- och cykelringar med fabriker, förutom i England, i U. S. A., Frankrike och Tyskland och huvudintressent i flera närbesläktade bolag i Australien, Canada och Japan. Det i bolaget investerade kapitalet utgör c:a 450 mill. kr. och antalet anställda personer o. 50,000. v. S. Dunmore [dB'nmåa], stad i U. S. A., se Scranton. Dunmore head [dE'nmäa häd], Irlands och Europas västligaste udde, ligger på 52° 6' 39' n. br., 10° 30' v. Igd. Dunnet head [dB'nit häd], Skottlands nordligaste udde, på 58° 40' 19" n. br., 3° 22' v. Igd. Fyrtorn. Dunois [dynpa'], franskt landskap omkr. floden Loires övre lopp, gränsar i n. till Per-che och Chartrain, i v. till Maine och Perche, i s. till Vendömois och Blésois och i ö. till Orléanais. D. utgör s. delen av nuv. dep. Eure-et-Loir. Största stad: Chåteaudun. J. F. Dunois et Longueville [dynpa' e lägvi'l], Jean de, mera känd under namnet »bastarden av Orléans», greve, fransk krigare, (1403— 68), naturlig son till Karl VI :s av Frankrike broder Ludvig av Orléans. I hundraårskrigets senare skede, då Frankrikes ställning syntes ohållbar, försvarade D. 1428—29 Orléans mot engelsmännen med stor uthållighet, ända till Jeanne d’Arcs ditkomst. I fortsättningen hade han den militära ledningen av de trupper, som följde henne, och efter hennes död förde han framgångsrikt kampen vidare ända till hundraårskrigets slut (o. 1450). I. A. Dunoyer [dynpaje'], Barthélemy Charles, fransk nationalekonom (1786—1862). Efter att 1814—20 i samarbete med C. Comte ha utgivit tidn. »Le censeur» ägnade sig D. åt nationalekonomisk forskning och utgav flera arbeten och tidskriftsuppsatser. Hans mest betydande verk är »De la liberté du travail» (3 bd, 1845), som präglas av en extremt liberal uppfattning i fråga om näringslivets — 903 — — 904 —