DUPRÉ list (1749—1819), drog vid revolutionens utbrott till Berlin, där hans äldre broder, cellisten Jean Pierre D. (1741—1818), då redan var verksam; återvände till Paris 1806, blev solist vid kejserliga kapellet och kon-servatorielärare. För sitt instrument komponerade han sonater, variationsverk och fantasier men har framför allt banbrytande betydelse för cellospelet ss. grundare av den moderna fingersättningen (med utnyttjande av tumlägena), framställd i hans »Essay sur le doigter du violoncelle et la conduite de I’ar-chet» (1770; ny uppl. 1902). — Litt.: F. Kohl-morgen, »Die Brüder D.» (1922). A.N. Du Port [dy på'r], Adrien Jean Fran-q o i s, fransk revolutionspolitiker (1759—98), jurist vid parlamentet i Paris. Adelsdeputerad i nationalförsamlingen 1789, gjorde han sig känd ss. en av sitt stånds mest vänstersinnade ledamöter och kämpade bl. a. för den allmänna rösträtten. Han stod Barnave och A. de Lameth (se dessa) nära samt utövade jämte dem ett stort inflytande. Särsk. för revolutionens reformer på rättsväsendets område har han varit av betydelse. Efter konungens misslyckade flyktförsök 1791 (se Varen nes) blev D. en av hans rådgivare; han tjänstgjorde efter nationalförsamlingens upplösning ss. ämbetsman, utvandrade under skräckväldet, hemkom efter thermidor (se d. o.), men lämnade efter fructidor (se d. o.) åter Frankrike och dog ss. emigrant. B. Duppauer Gebfrge [do'p-], tjeck. Doupovské hory, bergstrakt i n. v. Böhmen, Tjeckoslovakien, ö. om Karlsbad, utgör resterna av en tertiär vulkan. Högsta toppen Burgstadt (Hradistè) når 932 m. ö. h. O. P. Dupray [dyprä'], Henri Louis, fransk målare (1841—1909), utbildade sig under Cogniet och framträdde efter fransk-tyska kriget med friskt målade, genremässigt uppfattade krigslivsbilder. Av D. är också »Kejsarinnan Eugénies avfärd inkognito från Paris». E. W. Dupré [dypre'], Guillaume, fransk bildhuggare och medaljgravör (1576—1643), som skulptör huvudsaki. känd genom Henrik IV:s bild å ryttarstatyn på Pont neuf, Paris, blev av konungen satt till myntmästare och utövade som sådan en framstående verksamhet. Som medaljgravör är han den förste i Frankrike; framstående arbeten äro medaljer över Henrik IV:s förmälning, över Ludvig XIII som barn, över kardinal Richelieu, den store Condé m. fl. E. W. Dupré [dypre'], J u 1 e s, fransk målare (1811—89), var i sin tidigaste ungdom porslinsmålare. Engelsk landskapskonst utövade inflytande på honom, och han blev en av de J. Dupré: Morgon. främste målsmännen för »det intima landskapet». D. förmår att tolka de mest olikartade stämningar, men helst skildrar han med sitt synnerligen kraftfulla färgföredrag de upprörda och dramatiska ögonblicken i naturen, det uppdragande el. bortdragande ovädret, de av stormen sönderrivna molnen. Framför allt är det atmosfären och dess skiftande fenomen, som intressera honom. — Arbeten av D. finnas bl. a. i Nationalmuseum. —■ Bild se även pl. vid art. Barbizonskolan. M. Bjn. Dupré [dypre'], Giovanni, italiensk bildhuggare (1817—82), blev efter Canova en av Italiens förnämsta skulptörer, mera realistiskt ’agd än denne och ofta mäktig av starkt uttrycksfullhet. Gripande är hans »Korsets triumf» (över huvudportalen i S:ta Croce, Florens) . D. har också utfört andra storslagna religiösa bilder, monument över Canova i Turin, statyer av Giotto, Wellington m. fl. D. har även framträtt som förf, och självbiograf. E. W. Dupré [dypre'], Georges, fransk medaljgravör (1869—1909), blev en av sin tids förnämsta gravörer och utförde medaljer och pla-ketter för samfund och enskilda samt vid minneshögtider, t. ex. över Berlioz och Mistral. E.W. Dupré [dypre'], Mar c el, fransk orgelvirtuos och tonsättare (f. 1886), elev av sin fader och av Guilmant och Widor, blev Widors — 917 — — 918 —