DURAND DE SAINT POUR^AIN nais och Haut-Embrunais och centralmassivens tvärdal Bas-Embrunais och mynnar i Rhöne s. om Avignon. Största bifloden är Ver-don. Vattenkraftsanläggningar finnas vid Ar-gentière, Ventavon, Brillanne och Sainte-Tulle. I dep. Vaucluse och Bouches-du-Rhöne konstbevattnas 55,000 har genom kanaler från D. G. N. Durand [djoarä'nd]. 1) Sir H e n r y Marion D., angloindisk militär och ämbetsman (1812— 71), deltog 1839 i kriget mot Afganistan, var 1844—46 brittisk kommissarie i Tenasserim och sedan brittisk agent vid ett flertal indiska hov, slutl. i Indore, där han genom sin kloka diplomati vid seapoys-upprorets utbrott förstod att trygga engelsmännens ställning i Cen-tralindien. 1859 medl. av Indiens råd, 1861—-65 utrikessekreterare vid centralregeringen i Calcutta, 1867 generalmajor och 1870 v. guvernör över Pendjab. D. författade en »History of the first Afghan war» (1879). C. F. 2) Sir Henry M o r t imer D., den föregåendes son, engelsk diplomat (1850—1924), under afganska fälttåget 1879 politisk sekreterare hos general Roberts, 1880—84 understatssekre-terare i indiska utrikesdep., 1884—94 utrikessekreterare där, 1894—1900 brittisk minister i Teheran, 1900—03 ambassadör i Madrid, 1903 —06 i Washington. D. författade biografier över sin fader (2 bd, 1883) samt över Nadir schah (1908), Sir Alfred Lyall (1913) och Sir George White (1915). C.F. Durand [dyrä'], Guillaume, fransk rätts-lärd och liturgisk förf. (o. 1237—96). D:s mest berömda verk är »Rationale divinorum offi-ciorum» (1459, flera senare uppl.), som utförligt behandlar romersk-katolsk ritual, den rituella symboliken, klädedräkten m. m. Av hans övriga skrifter märkas arbeten i kanonisk rätt. S. N. Durand [dyrä'], Marie August e, fransk musikförläggare (1830—1909), organist och kompositör, en tid också musikkritiker. Tillsamman med Schönewerk köpte D. musikförlaget Flaxland (Durand et Schönewerk), vilket är upprinnelsen till det nuv. Durand et fils, det mest betydande notförlaget i Frankrike. E. A. Durand [dyrä'], Charles É., fransk målare, se C a r o 1 u s-D uran. Durand [dyrä'], Alice Marie Céleste, fransk författarinna (1842—1902), har, under pseud. Henry Gréville, i ett 50-tal romaner, utmärkta för rask handling och behagfull form, skildrat livet inom de förnäma kretsarna i Ryssland, spec. Petersburg, där hon länge vistades. Bland hennes arbeten märkas »L’expiation de Savéli» (1876), »Dosia» (s. å.), »La princesse Oghérof» (1877), »L’héritage de Xénie» (1800). Flera av D:s romaner äro övers, till sv. Lfl- Durand [dyrä'], Jean, fransk politiker (f. 1865), deputerad 1906—19, medl. av senaten sedan 1920, där han anslutit sig till demokratiska och radikal-socialistiska vänstern; jordbruksminister i Painlevés bägge ministärer 1925 och i Briands av nov. 1925. När Briand i mars 1926 och sedan i juni s. å. omformade sin ministär, blev D. inrikesminister. D. var undervisningsminister i Chautemps’ ministär febr. 1930. G. Lw Durandal [dyräda'l], se Dyrenda 1. Durand de Gros [dyrä' da grå'], Joseph Pierre, fransk filosof (1826—1900), söker i nära anslutning till fackvetenskaperna grunda en »vetenskaplig idealism». Stödd på fysiologiens och biologiens arbetsresultat, utvecklar D. sålunda en spiritualistisk monadlära (se d. o.), enl. vilken tillvaron tänkes uppbyggd av, växelverkande andliga kraftcentra. Liksom organismen är även själen sammansatt av en mångfald lägre enheter el. medvetanden. Denna sin »polyzoistiska» och »polypsykistiska» filosofi har D. nedlagt företrädesvis i arbetena »Essais de physiologie philosophique» (1866), »Ontologie et psychologie physiologique» (1871), »Les origines animales de 1’homme» (1891), »Le merveilleux scientifique» (1894), »Nouvelles recherches sur 1’esthétique et la morale» (1900) samt »Variétés philosophiques» (s. å.). A.N. Durand de Maillane [dyrä' da maja'n], Pierre Toussaint, fransk revolutionspoliti-ker (1729—1814), advokat, 1789 medl. av nationalförsamlingen, 1792 av konventet, där han var en av »träskets» mera framträdande män. D. deltog i resningen mot Robespierre och i arbetet på direktorialförfattningen. Under di-rektoriet medl. av de gamles råd, satt han efter den mot högern riktade statskuppen 18 fructidor (se d. o.) häktad 1797—98. Under konsulatet och kejsardömet var D. verksam ss. ämbetsman. B. Durand de Saint Pour^ain [dyrä' da sa porsä'], Guillaume (D urandus de S. Porciano), fransk skolastiker, kallad doc-tor mode'rnus, senare även doctor resoluti'ssi-mus, dominikanmunk (f. o. 1270—d. 1332), biskop av Limoux 1317, av Meaux 1326. I skarp konflikt med sin egen orden och med Thomas’ ab Aquino läror och under påverkan av Heinrich av Gent och Duns Scotus (se denne) företräder D. närmast den nominalis-tiska riktningen inom medeltidens tänkande, förnekar, att allmänbegreppen äga någon verklighet i de enskilda tingen och ser i dem en — 925 — — 926 —