DURMITOR 65 bd) det stora översiktsverket »Handbuch der Architektur», vari han själv författade »Die Baukunst der Griechen» (3 Aufl. 1910), »Die Baukunst der Etrusker und Römer» (2 Aufl. 1905) samt »Die Baukunst der Renaissance in Italien» (1903). D. var även medarbetare i »Die Kunstdenkmäler des Grossherzogthums Baden» (4 bd, 1887—98). E.W. Du'rmitor, karstberg i Dinariska alperna, Jugoslavien; kulminerar i Cirova Pecina, Mon-tenegros högsta berg, 2,528 m. ö. h. D. uppvisar talrika former, som tyda på en intensiv nedisning under istiden. S. Durnovo [dornå'va], Petr Nikolajevitj, rysk ämbetsman och politiker (1846—1915), v.-di-rektör 1883 och direktör 1884—93 för polisväsendet. Ett tsardömets trogna redskap och utpräglat reaktionär, utvecklade D. vid bekämpandet av revolutionära rörelser klokhet och kraft men var föga nogräknad om medlen. Spioneri, provokation, godtyckliga häktningar, fängslande och förvisning »på administrativ väg» hörde till ordningen för dagen. D. blev senator 1893, biträdande inrikesminister 1900 och var okt. 1905—maj 1906 inrikesminister i kabinettet Witte. Som sådan motsatte han sig de i »oktobermanifestet» (se Ryssland, historia) utlovade reformerna. Även senare hörde han ss. medl. av riksrådet till reaktionens ledare och motarbetade Stolypin men förmådde ej hindra zemstvo-inst:s införande i Västryss-land 1911. 1914 avrådde han förgäves krig. S.Bsn. Duro [do'rå], spanskt pesomynt (se Peso), präglat 1808—68, = 2 escudos — 5 pesetas = 8 gamla reales = 20 reales de vellon, med en finvikt av o. 23,ø9 gr. N. L. B. Duroc [dyrå'k], Giraud (Gérard) C hr is t o-phe Michel, från 1808 hertig av Friaul, fransk militär (1772— 1813), tilldrog sig 1796 i Italien Bonapartes uppmärksamhet, blev hans adjutant och var sedermera ända till sin död en av hans förtrognaste vänner. I Egypten och vid brumaire-kuppen stod D. vid hans sida och blev strax därefter generalmajor, 1803 generallöjtnant. Un der nästan alla Napoleons fälttåg följde D. honom, användes även i många hemliga diplomatiska uppdrag och vakade dessutom över kejsarens personliga säkerhet. D. stupade vid Markersdorf 1813. P. S. Duroc-Jersey-svin [djö^rak-jä^i-], en nord- Ax av Andropogon Sorghum. amerikansk ras, karakteriserad av röd färg, snabbvuxenhet och fruktsamhet. Den är mycket populär i majsdistriktet. H. Fqt. DuroFa, växtsläkte av fam. Rubia'ceae med ett 10-tal arter, träd el. högvuxna buskar med läderartade blad. Den i Amasonområdet inhemska D. saccPfera har vid bladskivans bas 2 punglika, av myror bebodda blåsor (d o m a-t i e r, se d. o.). D. erio'phila från Guayana har ätliga frukter (marmeladträdet). Se Myrväxter. O. Gz. Durove'rnum, romarnas namn på Canterbury. Durra, d u r r a-g r ä s, d a r i, kaffe r h i r s, m o h r-h i r s (Sorghum vulga're, Andropo'-gon Sorghum), en av världens viktigaste kulturväxter, i odling redan hos egypterna, ettårigt, flera m. högt gräs med breda, kort slidförande blad, tät, sammandragen vippa och jämförelsevis stora rundade frukter av blekgul, röd el. svartgrå färg. D. odlas numera i hela Afrika, där den är den viktigaste brödväxten, ävensom i Indien och Kina samt, huvudsaki. som grönfoderväxt och till tekniskt bruk, i Europa och Nordamerika. Av de från frukter befriade vip-porna gör man borstar och kvastar, ur stammen framställes socker, ur frukterna en alko-holhaltig dryck. Ett stort antal kulturvarieteter ha uppstått, ss. vanlig d., sockerdurra m. fl. Den vilda stamformen anses vara Sorghum (Andropo'gon) halepe'nse, aleppohirs. O. Gz. Durra'ni, urspr. a b d a 1 i, en av afganernas huvudstammar; dess egentliga hemvist är Kan-dahar. Efter Nadir schahs död (1747) uppstod bland abdali grundläggaren av det moderna Afganistan, Ahmed schah, som vid sin kröning antog titeln durr-i durrån, »pärlornas pärla», och efter denna förändrade stammens namn till D. Stammen, som består av 3 klaner, har sedan Ahmed schah varit den härskande i Afganistan; till densamma höra även ett par smärre stammar i Brittiska Belutsjistan. C. F. — 939 — — 940 —