DUSART Durrieu [dyrjö'], Paul, greve, fransk konsthistoriker (1855—1925), var anstäld vid Louvre-museet och inlade mycken förtjänst om utforskandet av 1300- och 1400-talens franska konsthistoria, särsk. genom undersökning av illuminerade handskrifter. D. har bl. a. utgivit flera olika tideböcker, vidare »Les débuls des Van Eyck» (1903), »Les 'Antiquités judaiques’ et le peintre Jean Foucquet» (1908), »La mini-ature flamande å la cour de Bourgogne de 1415 å 1530» (1921) m. m. E. W. Durru, primitiv negerstam i Adamaua i Sudan. Durskala, mus., den form av diatonisk skala (se Diatonisk), som, utgående från och slutande på durtonikans prim, stegvis genomlöper durtonikans, durdominantens och dur-subdominantens beståndsdelar. D. innehåller 5 heltonssteg (t. ex. i c dur: c-d, d-e, f-g, g-a, a-h) och 2 halvtonssteg (i c dur: e-f och h-c). Jfr Funktion. F. S-l. Durtonart, mus., se Tonart. Durtreklang, mus., se Treklang. Durutte [dyry't], Jean Franfois, från 1809 baron, från 1813 greve, fransk militär (1767—1827), utmärkte sig under revolutionskrigen, blev 1803 generallöjtnant men föll sedan i onåd. Först från 1809 användes han på nytt och försvarade 1814 Metz ända till freden. 1815 slöt han sig åter till Napoleon men fick vid bourbonernas återkomst avsked. P. S. Duruy [dyrüi']. 1) Victor D., fransk politiker och historiker (1811—94). 1833 lärare i historia, kallades D. av Napoleon III, som han hjälpt med dennes arbete »Vie de César», till undervisningsminister och utförde som sådan (1863 —69) ett omfattande nydaningsarbete; i mycket lade han grunden till det nutida franska undervisningssystemet. Han återinförde studiet av filosofi på lyceistadiet, införde studiet av modern historia, inrättade en särskild linje utan latin el. grekiska vid elementarläroverken, grundade elementarläroverk för flickor samt var den förste, som väckte förslag om obligatorisk och kostnadsfri folkskoleundervisning. 1869 utnämndes D. till senator, efter 1870 levde han som privatman, trogen kejsardömet men helt upptagen av sina tvenne betydande arbeten: »Histoire des romains» (7 bd, 1879— 85) och »Histoire des grecs» (7 bd, 1886—91). D. är en av Frankrikes mest kända läroboks-förf.; vissa av hans böcker i historia användas alltjämt vid undervisningen. Medl. av Franska akad. 1884. — Litt.: E. Lavisse, »Un ministre: V. D.» (1895). G. Liv. 2) A 1 b e r t D., den föregåendes son, historiker (1844—87), har bl. a. författat »L’instruc-tion publique et la révolution» (1882), »L’armée royale en 1789» (1888). [B.] Dury, J., skotsk teolog, se D u r æ u s. D. u. s., förk. för datum ut supra, se D a-t u m. Dusack, se D u s ä g g e. Dusame'll, (från fra. doux-sommeil, ljuv sömn), förr beteckning för en kvinnomössa av vitt tyg, tidigast nattmössa. Dusan [do'fan], Stefan, serbisk furste (c:a 1308—55), mördade 1331 sin fader Stefan Uros III, efterträdde honom på tronen s. å. och inledde därmed det gammalserbiska rikets glansperiod. Under upprepade krig med det östromerska riket utvidgade han sitt rikes gränser över Makedonien, Albanien, Epirus och Thessalien, antog 1345 titeln »serbernas och grekernas kejsare» och upphöjde 1346 den serbiske ärkebiskopen till patriark. Det stora väldets inre förhållanden reglerades (1349—55) genom en lagkodifikation. Ständiga krig med Ungern och turkarnas hotande uppträdande på Balkanhalvön gjorde emellertid den lysande byggnaden vacklande, och under sonen, den svage Uros (1355—71), föll den helt samman. C. F. Dusart [dyza'r] (Dieussart), Jean Baptist e, fransk-svensk bildhuggare, verksam i Sverige på 1660-talet, utförde dekorativa arbeten vid J. De la Vallées byggen, t. ex. statyer på Riddarhusets tak, verksam för M. G. De la Gardie i Stockholm och Värnhem samt på Jacobsdal (se Ulriksdal) och Läckö. D. framstår i sina få efterlämnade verk som en medelmåttig, tung och nykter barockbildhuggare. — Litt.: A. Hahr, »Läckö slott» (i »Skrifter utg. till Göteborgs stads 300-årsjubileum», 18, 1923); G. M. Silfverstolpe, »Riddarhuspalatset» (i »Sveriges Riddarhus», 1926). W.N-r. Dusart [dysa'rt], Christian J a n s z., nederländsk målare (1618—o. 1682), var verksam i Amsterdam dels som målare, dels som färgare, stod Rembrandt nära under dennes sista år; bland D:s mycket sällsynta bilder finnes i Sverige ett 1656 signerat porträtt av riksrådet Christer Bonde (Vibyholmssam-lingen). E. W. Dusart [dysa'rt], Cornelis, nederländsk folklivsmålare och raderare (1660—1704), var verksam i Haarlem och slöt sig till A. van — 941 — — 942 —