DUVEKE Duveke, gods i Skåne, 2% mil s. ö. om Hälsingborg, Halmstads s:n, Luggude hd, Malmöhus län, utgör med underlydande 1,748 har, varav 1,120 åkerjord. Taxeringsvärde 1,716,000 kr. D. omtalas redan på 1380-talet, har bl. a. ägts inom ätterna Ramel, Trolle, Steuch och sedan 1797 Berg v. Linde. Nuv. ägare är J. Berg v. Linde. — Huvudbyggnaden, som fordom omgavs av vallgravar, är i sitt nedre parti av hög ålder, möjl. från 1500-talet. Den ombyggdes vid 1800-talets mitt och tillbyggdes med 2 flyglar å baksidan. C. V. J.; E. W. Duvergier de Hauranne [dyvärzje' da åra'n]. 1) J e a n D., fransk katolsk präst (1581—1643) , efter sitt abbotstift ofta kallad S a i n t-G yran. Jämte C. Jansen (se denne) verkade D. utifrån ett fördjupat studium av Augustinus’ lära om synd och nåd för en reformation av den katolska kyrkan. D. förordade i en mycket spridd skrift en episkopalistisk kyrkoförfattning och åstadkom inom det personliga from-hetslivet en djupgående väckelse, till vilken bl. a. medl. av släkten Arnauld (se d. o.) anslöto sig. Ss. andlig ledare av klostret Port Royal (se d. o.) utövade D. stort inflytande. Richelieu, som fruktade D:s betydande ledareförmåga, höll honom fängslad i Vincennes 1638—43. S. N. 2) P r o s p e r D., politiker och förf. (1798— 1881), började 1824 som Guizots medarbetare i »Le globe» samt blev deputerad (konservativ) 1831, övergick efter 1837 till vänsteroppositionen, utgav 1838 »Des principes du gouverne-ment représentatif», blev Thiers’ vän och anhängare samt bidrog 1839 verksamt till Molés fall. 1847 offentliggjorde han »De la réforme parlementaire et de la réforme électorale». Som skribent och talare var han under Ludvig Filips senare regeringsår en farlig motståndare till konungen och Guizots politik; 1848 blev han medl. av konstituerande församlingen, 1850 av lagstiftande församlingen. Efter statskuppen 2/i2 levde han efter en kort tids fängelse och landsförvisning som privatperson samt utgav »Histoire du gouvernement parlementaire en France, 1814—1848» (10 bd, 1857—71). Medl. av Franska akad. 1870. G. Liv. Duverney [dyvärnä'], GuichardJoseph, fransk anatom (1648—1730), prof, vid Jardin royal, Paris, skrev den första läroboken om öronsjukdomar, »Traité de 1’organe de 1’ouie» (1683). [Wk.] Duvernois [dyvärnqa'], Clément Aimé Jean Baptiste, fransk journalist och politiker (1836—79). Efter att ha medarbetat i ett stort antal tidn., grundläde D. 1868 tidn. »Lepeuple», 1869 ombildad till »Le peuple fran^ais», som, understödd av Napoleon III, genom sin pris billighet i hög grad bidrog till propagandan för den napoleonska regimen bland den bredare läsekretsen. Deputerad 1869, väckte D. 1870 förslag om misstroendevotum mot ministären Ollivier och inträdde som minister för handel och jordbruk i dess efterföljare, ministären Palikao. Efter revolutionen 4/8 vistades D. en tid i England, återvände 1871 och fortsatte den bonapartistiska kampanjen i tidningen »L’ordre». D. blev senare direktör i Banque territoriale d’Espagne; då banken gjorde bankrutt med en brist på tre mili. frcs, ådömdes D. 2 års fängelse. G. Liv. Duvernois [dyvärnpa'], Henri, fransk förf, (f. 1875), journalist. D. har skrivit en mångfald romaner, korta noveller och komedier, i vilka han förenar skarp iakttagelse med spirituell fantasi, fart och skämtsam humor. Bland hans bästa verk märkas »Crapotte» (1908), »Fifinoiseau» (1912), »Edgar» (1919), »La brebis galeuse» (1921) och »Morte la bete» s. å. G. Liv. Duvernoy [dyvärnqa'], George Louis, fransk zoolog och anatom (1777—1855), 1822 prof, i jämförande anatomi i Strasbourg, 1837 i Paris, var en av Cuviers (se denne) medarbetare och har bl. a. utg. sista uppl. av dennes »Lefons d’anatomie comparée» (1835—46) samt en biografi över Cuvier. O. C-n. Duvet [dyvä'], Jean, fransk kopparstickare (1485—1501), var på sin tid mycket ansedd som guldsmed och ägnade sig, på Frans I:s föranstaltande, även åt kopparsticket, den förste på detta område i Frankrike. D. kallades stundom »Maltre å la licorne» efter 5 av honom stuckna blad med legenden om enhörningen, till förhärligande av Henrik II :s kärlek till Diane de Poitiers. E. W. Duveyrier [dyvärje']. 1) Anne Honoré Joseph D., fransk förf. (1787—1865), urspr. advokat, ägnade sig under pseud. M é I e s-ville åt dramatiskt författarskap. D. har skrivit ett stort antal pjäser och operatexter, varibland »Zampa, ou la fiancée de marbre» (1831, med musik av Hérold), »Le chalet» (1834, »Alphyddan», med musik av Adam) och »Le trompette de M. le Prince» (1846, med musik af Bazin). D. samarbetade med bl. a. Scribe (se denne), vars stil han efterbildade. A.N. 2) C h a r 1 e s D., den föregåendes bror, förf. (1803—66). Advokat, ivrig förfäktare av Saint-Simons läror, grundläde D. tidn. »Le crédit» och skrev i medarbetarskap med Scribe och sin bror D. 1) vådeviller, komedier, dramer m. m. G. Liv. 3) H e n r i D., den föregåendes son, forskningsresande (1840—92), företog 1857, 1859— 61 och 1874 forskningsfärder till Algeriet, Tunisiens och Tripolis’ ökenområden, 1876 till Ma- — 951 — — 952 —