DVÄRGHÄGRAR Svart korsspindel, honan överst, hannen underst. Stark förstoring. Dvärghannar äro sådana särsk. hos hjuldjur, vissa maskar, kräftdjur och spindlar men även hos vissa djuphavsfiskar förekommande hannar, som till kroppens storlek äro mycket mindre och som till sin organisation ofta äro vida enklare än honorna. Nervsystemet, sinnesorganen, tarmkanalen och ex-tremiteterna kunna näml, vara mer el. mindre tillbakabildade. Endast könsorganen äro starkt utvecklade. I många fall (hjuldjuren) föra d. ett fritt levnadssätt, men oftast (ss. hos parasitiska klyvfotingar och likfotingar samt hos de fastsittande rank-fotingarna) uppträda d. på honan likt ekto-parasiter och sitta vanl. fästade vid könsöpp-ningen. Hos djuphavsmarulkarna (se C e r a-t i i d æ) äro d. intimt fastvuxna vid honans kropp. Ss. endoparasiter uppträda de hos stjärnmasken Bonellia (se d. o.) inuti honans livmoder. H. W. Dvärghundar, småväxta hundraser, förekommande inom alla rasgrupper, företrädesvis dock bland terriers, jakthundar, doggar och vinthundar. I många fall är dvärgväxten att uppfatta som en utvecklingshämning, i det att karaktärer från tidiga utvecklingsstadier bli kvarstående, även sedan full utveckling i andra avseenden (t. ex. könsmognad) inträtt. Hämningen ger sig oftast till känna i huvudets och extremiteternas längddimensioner. Synnerligen ofta blir nospartiet förkortat, varvid även dess överst en ulkart med en dvärghanne fastsugen på undersidan, nederst hannen i förstoring. Dvärgrördrom, Ixobrychus niinutus. riktning förändras (det blir uppåtriktat). I samband härmed får hela kraniet en säregen gestalt, ty hjärnkapseln bibehåller vanl. i det närmaste sin normala storlek; enär tuggmusk-lerna genom käkarnas förminskning bli reducerade, gå de normalt förekommande benkammarna för musklernas anfästning å kraniet bort och hjärnkapseln erhåller en slät, rundad gestalt; benväggen blir tunn, och på vissa ställen i nackregionen uppträda bindvävstäckta luckor. Om utvecklingshämningen träffar extremite-terna, uppstår s. k. taxbenthet. Man benämner på så sätt disproportionerade dvärgar a c h o n-droplastiska i motsats till de s. k. äkta dvärgarna, hos vilka storleksminskningen i ung. lika grad träffar hela organismen med bibehållande av de normala proportionerna. Äkta dvärgtyper äro bland hundarna ung. lika vanliga som de achondroplastiska. I båda fallen ha missbildningarna gärna gjorts till föremål för avelsurval från människans sida. Jfr Hundraser och Dvärgar. E. D-r. Dvärghägrar, Ixobry'chus {Arde'ttd), släkte av fam. hägrar (se d. o.), äro småvuxna med rak näbb, förlängda nackfjädrar och jämförelsevis kort hals. Den enda i Europa och v. Asien förekommande representanten för släktet, som räknar ett 10-tal arter, är dvärgrör-drommen (/. minu'tus). I vårt land har den anträffats några gånger. Hannen har en längd av o. 40 cm., övre delen av huvudet och nacken samt ryggen äro svartgröna, undersidan — 969 — — 970 —