DVÄRGHÖNS rostgul, ving- och stjärtpennor svarta. Honan och ungarna äro mer brunaktiga. Den uppehåller sig företrädesvis i täta vassar och lever av grodor och smärre fiskar. H. W. Dvärghöns, en hönsras, se T a m h ö n s. Dvärgkronhjort, en på Korsika och Sardinien levande dvärgform av kronhjort (se d. o.). Dvärglin, Radi'ola, ett till fam. linväxter hörande, i Europa och Asiens tempererade delar och på Afrikas berg förekommande släkte. I Sverige finnes, på fuktiga och sandiga ställen, Radi'ola linoi'des (millegra'na), en mycket liten 1-årig ört med upprepat gaffelgrenig stjälk, motsatta blad och vita, i 2-sidiga knippen sittande blommor. O. Gz. Dvärglummer, Selagine'lla selaginoi'des (S. spinulo'sa, Lycopo'dium selaginoi'des), enda art i Sverige av det huvudsaki. tropiska kryptogamsläktet Selagine'lla (se d. o.). D., som förekommer täml. allmänt i Norrland, men sällsynt i mellersta Sverige, är en o. 5 cm. hög, flerårig, mossliknande växt med krypande, kort stjälk, uppstigande grenar, likformiga, allsidigt ställda, sågtandade blad och axlika sporgöm-men i grenspetsarna. A. V-e. Dvärgmus, art av gnagarsläktet Micro'mys (se d. o.). Dvärgmyskdjur, tillhörande underordn. Tra-guloi'dea, utgöra de minsta nu levande idisslarna. Dvärgmyskdjur, Hyemoschus aquaticus. De äro små, sirliga, om hjortar påminnande djur med täml. tjock bål. Benen äro smala, de bakre längre än de främre. Den korta hårbeklädnaden ligger tätt till kroppen. I sin byggnad visa d. åtskilliga primitiva karaktärer. Så äro t. ex. fotterna försedda med 4 tår, av vilka även sidotårna ha fullständiga mellan-fotben. De mellersta (3:e och 4:e) tårnas mel-lanfotben äro ofta skilda men kunna sammanväxa. D. äro inskränkta till gamla världen; endast 2 släkten finnas. Det afrikanska dvärg-myskdjuret el. vattenmyskdjuret (Hyemo'schas aqua'ticus), som är mörkbrunt med vita fläckar på ryggen och längdstrimmor på sidorna, förekommer i tropiska Västafrikas skogsområde. Släktet kantschil (Tra'gulas), med 5 å 6 arter, är utbrett inom s. och s. ö. Asien samt på närgränsande öar. Den mest kända arten är kantschilen (T. java'ni-cus), som förekommer på Malackahalvön, Java och Sumatra. H. W. Dvärgmås, se Måsar, äkta. Dvärgnycklar, ripört, Chamo'rchis (Cha-mæo'rchis) alpi'na, är en arktiskt-alpin, 5—12 cm. hög, flerårig orkidé med hela, ovala knölrötter och i axlik, smal klase samlade, små, gulgröna, sporrelösa blommor. Förekommer sällsynt på högre belägna gräsmarker i n. Sveriges fjälltrakter. A. V-e. Dvärgpalm, Chamæ'rops hu'milis, Europas enda vilt förekommande palmart, har sin nordgräns vid Nizza och är allmän i Andalusien, Algeriet och Marocko, där den bildar en tät, snårartad vegetation över vida sträckor. Den har en kort, busklikt förgrenad stam, regelbundet flikade, solfjäderlika blad med tornbärande skaft och av 2-flikat hölster omgivna blomkolvar. Bladen användas till flätverk, till fabrikation av hattar m. m., fibrerna till rep, vegetabiliskt tagel och till pappersberedning, de unga blomkolvarna som födoämne. D. är en vanlig dekorationsväxt i rum och i kallhus. O.Gz. Dvärgpapegojor, en grupp papegojor, se Rundnäbbspapegojor. Dvärgpinscher, dvärgform av hundrasen pinscher (se Hundraser). Dvärgpomera'ns, en buskformig varietet av pomeransträdet (Citrus ama'ra); se Apelsinträdet. Dvärgrost, Pucci'nia simplex, är en rostsvamp, som endast förekommer på bladen hos korn och som, särsk. i Danmark och Tyskland, icke sällan vållat stor skadegörelse. I aug. mån. framträder den ss. små ljusgula prickar på bladens översida samt senare ss. brunsvarta, avbrutna strimmor på undersidan och på bladslidorna. A. V-e. Dvärgrördrom, zool., se Dvärg hägrar. Dvärgstrit, en till ordn. skinnbaggar hörande art, se S t r i t a r. Dvärgsyra, Kæni'gia isla'ndica, en mycket liten, nedliggande el. upprätt växande, 1-årig ört, tillhörande fam. slideknäväxter och före kommande i n. arktiska och subarktiska zonen samt i Himalajaområdet. D. har trådsmal stjälk, hela, nästan spadlika blad och små grönvita, 3-taliga blommor i knippen, omgivna av svepelikt samlade blad. Den förekommer i — 971 — — 972 —