DÜRERBUND selsatte sig särsk. med den mänskliga kroppens proportioner. Han utgav 1525 en bok om teckning och mätning, vidare en om befästningar (se nedan), och efter hans död utkom den viktiga »Vier Bücher von menschlicher Proportion». Bland D:s o. 900 teckningar, som finnas i behåll, intaga de akvarelliserade landskapsbilderna med motiv från Nürnbergtrak-ten och Brennerpasset en framstående plats både genom linjens finhet, färgernas samman-stämning och kompositionens klarhet. I land-skapskonstens historia ha de ej ringa betydelse. I kopparsticken, varav man räknar ett antal av o. 100, kommer detta landskapsstu-dium också fram, likaså det genremässiga i vardagsbilden, bönder, musikanter o. s. v. Som naturiakttagare står D. vid sidan av Lionardo och inleder med denne den nya tiden. D. är emellertid icke blott detaljernas mästare i skarp individualisering, han är också monumentalkonstnär med formens storhet och fantasiens livlighet. Trots sin mottaglighet för den italienska renässansen förblir D. alltjämt en starkt individuell, självständig personlighet. Denna verkar också tillbaka på Italiens konst, och för konstutvecklingen i alla länder har D., särsk. som tecknare och grafiker, en betydelse vid sidan om världskonstens främste. D:s bror H a n s D. (1490—1538) var länge A. D:s medhjälpare särsk. vid träsnittsverken, sedan verksam i Krakau. Även inom befästningskonsten intager D. en framstående plats ss. skriftställare genom sitt verk »Etliche Underricht zur Befestigung der Stett, Schloss und Flecken» (1527), vilket arbete bl. a. behandlar flera förslag att bygga fästningar med bastejer (se d. o.) el. rundlar. I hans om en hög grad av skarpsinne vittnande verk finner man fröet till de teorier, som under nyare tiden frambragte en så stor omvälvning inom befästningskonsten. Litt.: Monografier av A. Springer (1892), E. Waldmann (ny uppl. 1923), M. J. Friedländer (1921), H. Wölfflin (5 Aufl. 1926), C. Dodgson (1926), K. Pfister (1927), G. Jedlicka (1928) och E. Flechsig (2 bd, 1928—29). Se även H. Wölfflin, »Handzeichnungen A. D:s» (10 Aufl. 1923), F. Lippmann & F. Winkler, »Zeich-nungen von A. D. in Nachbildungen» (7 bd, 1883—1929), W. Kurth, »A. D:s sämtliche Holzschnitte» (1927), H. Heyne, »A. D:s sämtliche Kupferstiche» (1928) och F. Winkler, »D:s Gemälde, Kupferstiche und Holzschnitte in 537 Abbildungen» (4 Aufl. 1928). Vid min-nesutst. i Nürnberg 1928 utkommo flera vägledande katalogverk. Se även uppsats av A. L. Romdahl i »Ord och bild» (1928) samt E. Wrangel, »D.-arbeten i Skandinavien» (i »Tidskr. för konstvetenskap», 1928). E. W.; A. W. G. Dü'rerbund [-bont], en 1902 av F. Avena-rius grundad sammanslutning, som avser att uppmuntra litterär och annan estetisk kultur. Jämte understöds-, upplysnings- och utställ-ningsverksamhet är D. utg. av talrika publikationer: »Literarischer Ratgeber», folkkalendern »Gesundbrunnen» m. fl. E. W. Dyrgrip (upplaget från isl. dyrgripr), dyrbarhet, värdefullt föremål, klenod. Düring. 1) Johan Christopher von D., från 1719 friherre, från 1751 greve, krigare, ämbetsman och politiker (o. 1692— 1759), deltog vid holstein - gottorpska trupperna i sjömakternas sold i spanska tronföljdskriget och blev 1710 kapten. Sedan 1713 i sv. tjänst, blev D. 1714 överstelöjtnant och 1715 överste. Fången i Stralsund, återkom han snart till Sve rige och deltog 1718 i norska fälttåget och 1719 i sv. ostkustens försvar. 1730 blev D. generalmajor, 1740 generallöjtnant, 1743 general, 1751 fältmarskalk. I frihetstidens partistrider tog D. livlig del. Han slöt sig till hol-steinska partiet och var 1734 och 1738 en av ledarna för krigsivrarna. Redan 1740 hade D. dock fått upp ögonen för krigspolitikens faror och varnade som led. av Sekretissime beredningen vid 1740/41 års riksdag för kriget. 1742 yrkade han på generalernas bestraffning och danske kronprinsens val till tronföljare. 1746/47 en av mössornas ledare vid riksdagen, slöt sig D. vid Adolf Fredriks tronbestigning till hovpartiet och utnämndes 1753 till överståthållare men träffas vid 1755/56 års riksdag åter i hattarnas led. Orolig och ombytlig, synes D. dock ha varit en personligen hederlig man med stor aktning för lag och rätt. P. S. 2) Otto Friedrich von D., den föregåendes bror, krigare (o. 1694—1715), var liksom brodern först i holsteinsk tjänst, blev 1714 sv. överstelöjtnant, var en av Karl XH:s två följeslagare på ritten till Stralsund s. å. och stupade i dec. 1715 vid ett utfall från denna fästning. P. S. Düring, Ernst von, tysk läkare (f. 1858), 1889 prof, vid medicinska högsk. i Konstanti-nopel, 1906 prof, i Kiel, sedermera ledare av det Lahmannska inst. Weisser Hirsch i Dresden. D. har skrivit flera värdefulla arbeten — 1015 — — 1016 —