DÖDLIGHETSTABELLER ma genom de observerade gruppernas litenhet el. härröra från strävanden, särsk. för vissa försäkringstekniska ändamål, att få relationerna mellan ålder och dödsrisk uttryckta genom matematiska formler. — Sedan d. uppställts, härleder man av densamma en s. k. livslängdstabell. Man utgår härvid från en fiktiv grupp av samtidigt födda (vanl. satt till 100,000, tab:s s. k. radix) och beräknar med ledning av dödsriskerna i de olika åldersåren, huru många av dessa 100,000 födda, som ännu kvarleva vid fyllda 1 år, 2 år, 3 år o. s. v., upp till 100 år el. till dess de alla kunna beräknas vara döda. Denna kolumn av överlevande ligger sedan i sin ordning till grund dels för beräkning av de vid olika åldrar återstående medellivslängderna och sannolika återstående livslängderna, dels för vissa försäkringstekniska hjälptabeller, avseende de s. k. kommutationstalen (se d. o.) samt enhetsvärden för livräntor. På grundval av dessa försäkringstekniska hjälptab. beräknas sedan de kapitaliserade, matematiska värdena av livförsäkringar, de premietariffer m. m., som svara mot den ifrågavarande d. och olika värden på räntefoten. — Med återstående medellivslängden vid en viss ålder förstås det antal år, som i genomsnitt återstår att leva för de i denna ålder inträdande, för den händelse de sedan utsättas för d:s dödsrisker. Den sannolika återstående livslängden är den tid, som enl. överlevandekolumnen åtgår för dem, som inträda i ett åldersår, innan de blivit reducerade till jämnt halva sitt antal. Här nedan meddelas ett utdrag ur dödlighets- och livslängdstab, för Sverige åren 1921 —25. Ålder , Dödsrisken pro mille Överlevande av 100,000 födda Återstående medellivslängd, år år män kvinnor män kvinnor män kvinnor 0 64.9 51.o 100,000 100,000 60.7 63.0 5 2.3 2.4 91,250 92,921 61.5 62.7 15 2.5 2.7 89,459 91,076 52.0 53.9 25 4.0 4.3 85,715 87,649 44.7 45.8 40 5.3 5.4 79,855 81,883 32.4 33.4 55 12.9 11.0 71,075 73,480 20.4 21.3 70 42.7 38.2 50,072 54,299 10.3 10.8 85 178.1 171.2 11,839 14,091 3.9 4.i 100 575 550 24 53 1-2 1-2 Följ. tab. utvisar de nyföddas återstående medellivslängd enl. de sv. d. för olika tidsperioder. Återstående medellivslängd vid födelsen. Ären Män Kvinnor Kvot 1816—1840 ............ 39.5 43.8 l.m 1841—1850 ............ 41.7 46.i l.ioø 1851—1860 ............ 40.5 44.4 l.ooø Uppslagsbok. VII. — 1057 — 34 1861— 1870 42.8 46.4 1871— 1880 45.3 48.6 1881— 1890 48.0 51.5 1891— 1900 50.9 53.6 1901— -1910 54.5 57.o 1911— -1920 55.6 58.4 1921— 1925 60.7 63.o 1-038 Under rubriken »kvot» är här angivet förhållandet mellan kvinnornas och männens medellivslängd. Så länge denna kvot överstiger könsproportionen (se d. o.) hos de födda, är männens överdödlighet i och för sig tillräcklig att orsaka ett överskott av kvinnor i befolkningen. När kvoten sjunker under könsproportionen vid födelsen (för Sverige är denna ung. l,oø), kan kvinnoöverskottet i allm. icke i längden bibehållas utom genom ev. överskott av män bland de utvandrade el. överskott av kvinnor bland de invandrade. Som av tab. synes, är numera förutsättningen för kvinnoöverskottet i Sverige på väg att försvinna. Tab. över medellivslängden ger på sitt sätt tydligt vid handen, hur ofantligt dödligheten i Sverige minskats på de senaste 100 åren. Att med medellivslängdens ökning följer en förskjutning av åldersfördelningen i riktning mot relativt talrikare besättning av gubbåldern, är uppenbart. Detta gäller i sht sedan nativiteten nedgått, enär gubbåldrarna därigenom småningom komma att härröra från talrikare födelsekullar än de lägre åldrarna. Denna kombinerade verkan av sjunkande nativitet och dödlighet är uppenbarligen av synnerlig stor betydelse ur åtskilliga synpunkter. D:s historia är i stort sett också den vetenskapliga befolkningsstatistikens historia. Mest bekant av de äldsta d. är den engelske astronomen Halley’s tab., som grundade sig på en statistik över dödsfallen i Breslau vid slutet av 1600-talet. De första, på ett rationellt begagnande av statistik såväl över dödsfallen som över folkmängden grundade allm. d., ha publicerats av den sv. astronomen Wargentin år 1766. Litt.: P. Wargentin, Mortaliteten i Sverige» (i »Vetenskapsakad:s handlingar», 1766, omtr. 1930); G. F. Knapp, »Theorie des Bevölke-rungswechsels» (1874); L. v. Bortkewitsch, »Die mittlere Lebensdauer» (1893); W. Lexis, »Abhandlung zur Theorie der Bevölkerungs-und Moralstatistik» (1903); »Undersökning av dödligheten 1895—1906 enl. erfarenheten hos 17 sv. lifförsäkringsbolag» (1915); S. Wicksell, »Elementen av statistikens teori» (1920), »Huvuddragen av den officiella statistiken i Sverige» (1922); »Dödlighets-och livslängdstabeller 1911—20 utg. av Statistiska centralbyrån» (1928). Se även litt. under Dödlighet. S. D. W. — 1058 —